Swedish Contemporary Bible

Revelation 1

Inledning

1Detta är den uppenbarelse Gud gav Jesus Kristus för att visa sina tjänare vad som snart måste inträffa. Han gjorde det känt genom att skicka sin ängel till sin tjänare Johannes, 2som har vittnat om Guds ord och Jesus Kristus vittnesbörd, allt han har sett. 3Lycklig är den som läser upp, och lyckliga är de som hör denna profetias ord och tar vara på det som står skrivet i den. För tiden är nära.

Hälsningar till de sju församlingarna

4Från Johannes.

Till de sju församlingarna i provinsen Asien[a].

Nåd och frid från honom som är, som var och som kommer, och från de sju andarna framför hans tron, [b]5och från Jesus Kristus, det trovärdiga vittnet, den förstfödde från de döda, härskaren över jordens kungar.

Han älskar oss och har befriat oss från våra synder genom sitt blod. 6Han har gjort oss till ett kungarike, till präster åt sin Gud och Fader. Hans är äran och makten i all evighet, amen.

7Se! Han kommer med molnen,

och varje öga ska se honom,

också de som genomborrade honom.

Alla stammar på jorden

ska jämra sig för hans skull.

Ja, amen.

8”Jag är alfa och omega[c]”, säger Herren Gud, han som är, som var och som kommer, den Allsmäktige.

Johannes får se Jesus i en syn

9Jag, Johannes, er bror, i Jesus delaktig i lidandet, kungariket och uthålligheten tillsammans med er, var nu på en ö som heter Patmos[d] för Guds ords och Jesus vittnesbörds skull. 10Jag var i Anden på Herrens dag[e] och hörde en stark röst bakom mig som lät som en trumpetstöt. 11Rösten sa: ”Skriv ner i en bokrulle allt du ser och skicka den till de sju församlingarna i Efesos, Smyrna, Pergamon, Thyatira, Sardes, Filadelfia och Laodikeia.”

12När jag då vände mig om för att se vad det var för en röst som talade till mig, såg jag sju lampställ av guld. 13Mitt bland lampställen stod någon som liknade en Människoson[f]. Han var klädd i en mantel som gick ända ner till fötterna, och han hade ett bälte av guld över bröstet. 14Hans huvud och hår var vitt som snövit ull, och hans ögon var som eldslågor. 15Hans fötter liknade polerad koppar som glöder i smältugnen, och hans röst lät som dånet av stora vattenmassor. 16Han höll sju stjärnor i sin högra hand, och från hans mun kom det ut ett skarpt, dubbeleggat svärd, och hans ansikte lyste som solen när den är som starkast.

17När jag såg honom föll jag ner som död vid hans fötter. Men han lade sin högra hand på mig och sa: ”Var inte rädd, jag är den förste och den siste, 18den som lever. Jag var död, men se, jag lever i all evighet, och jag har nycklarna till döden och dödsriket.

19Skriv därför ner vad du har sett, det som är nu och det som kommer att hända i framtiden. 20Detta är hemligheten med de sju stjärnorna som du såg i min högra hand, och de sju lampställen av guld: de sju stjärnorna är de sju församlingarnas budbärare[g], och de sju lampställen är de sju församlingarna[h].

Notas al pie

  1. 1:4 Provinsen Asien var en romersk provins i nuvarande Turkiet.
  2. 1:4 Sju var fullkomlighetens tal. De sju församlingarna kan alltså syfta på alla församlingar, och Guds sju andar kan vara ett sätt att beskriva Guds fullkomliga Ande, eller de många olika sätt som Guds Ande verkar på.
  3. 1:8 Alfa och omega är första och sista bokstaven i det grekiska alfabetet.
  4. 1:9 Patmos är en liten ö i östra Medelhavet som användes som straffkoloni av romarna.
  5. 1:10 Herrens dag har ofta tolkats syfta på den dag då Jesus uppstod från de döda, men en troligare tolkning är att Johannes i synen fick förflytta sig fram till den eskatologiska, yttersta dagen, som Herrens dag är en vanlig benämning på och som utgör ett centralt tema i Uppenbarelseboken i stort.
  6. 1:13 Människoson är en titel på Kristus, hämtad från Dan 7:13-14.
  7. 1:20 Eller änglar.
  8. 1:20 Se not till v. 4.

Bíbélì Mímọ́ Yorùbá Òde Òn

Ìfihàn 1

Ọ̀rọ̀ ìṣáájú

1Ìfihàn ti Jesu Kristi, tí Ọlọ́run fi fún un, láti fihàn fún àwọn ìránṣẹ́ rẹ̀, ohun tí kò le ṣàìṣẹ ní lọ́ọ́lọ́ọ́; ó sì ránṣẹ́, ó sì fi í hàn láti ọwọ́ angẹli rẹ̀ wá fún Johanu, ìránṣẹ́ rẹ̀: Ẹni tí ó jẹ́rìí ohun gbogbo tí ó rí—èyí ì ni ọ̀rọ̀ Ọlọ́run, àti ẹ̀rí ti Jesu Kristi. Ẹni ìbùkún ni ẹni tí ń kà, àti àwọn tí ó ń gbọ́ ọ̀rọ̀ ìsọtẹ́lẹ̀ yìí, tí ó sì ń pa nǹkan wọ̀n-ọn-nì tí a kọ sínú rẹ̀ mọ́: nítorí ìgbà kù sí dẹ̀dẹ̀.

Ọ̀rọ̀ ìkíni àti ìyìn

Johanu,

Sí àwọn ìjọ méje tí ń bẹ ní Asia:

Oore-ọ̀fẹ́ fún yín, àti àlàáfíà, láti ọ̀dọ̀ ẹni tí ó ń bẹ, tí ó sì ti wà, tí ó sì ń bọ̀ wá; àti láti ọ̀dọ̀ àwọn ẹ̀mí méje tí ń bẹ níwájú ìtẹ́ rẹ̀; àti láti ọ̀dọ̀ Jesu Kristi, ẹlẹ́rìí olóòtítọ́, àkọ́bí nínú àwọn òkú, àti aláṣẹ àwọn ọba ayé.

Ẹni tí ó fẹ́ wa, ẹni tí ó gbà wá kúrò lọ́wọ́ ẹ̀ṣẹ̀ wa nípa ẹ̀jẹ̀ rẹ̀, tí ó sì ti fi wá jẹ ọba àti àlùfáà láti sin Ọlọ́run àti Baba rẹ; tirẹ̀ ni ògo àti ìjọba láé àti láéláé. Àmín.

Kíyèsi i, o ń bọ̀ nínú àwọsánmọ̀;
    gbogbo ojú ni yóò sì rí i,
àti àwọn tí ó gún un ní ọ̀kọ̀ pẹ̀lú;
    àti gbogbo orílẹ̀-èdè ayé ni yóò sì máa pohùnréré ẹkún nítorí rẹ̀.
Bẹ́ẹ̀ náà ni! Àmín.

“Èmi ni Alfa àti Omega,” ni Olúwa Ọlọ́run wí, “ẹni tí ó ń bẹ, tí ó ti wà, tí ó sì ń bọ̀ wá, alágbára.”

Ọ̀kan gẹ́gẹ́ bí Ọmọ ènìyàn

Èmi, Johanu, arákùnrin yín àti alábápín pẹ̀lú yín nínú wàhálà àti ìjọba àti sùúrù tí ń bẹ nínú Jesu, wà ní erékúṣù tí a ń pè ní Patmo, nítorí ọ̀rọ̀ Ọlọ́run, àti nítorí ẹ̀rí Jesu Kristi. 10 Mo wà nínú Ẹ̀mí ní ọjọ́ Olúwa, mo sì gbọ́ ohùn ńlá kan lẹ́yìn mi, bí ìró ìpè, 11 Ó ń wí pé, “Kọ́ ìwé rẹ̀, ohun tí ìwọ rí, kí ó sí fi ránṣẹ́ sí àwọn ìjọ méje; sí Efesu, àti sí Smirna, àti sí Pargamu, àti sí Tiatira, àti sí Sardi, àti sí Filadelfia, àti sí Laodikea.”

12 Mo sì yí padà láti wo ohùn tí ń bá mi sọ̀rọ̀. Nígbà tí mo yípadà, mo rí ọ̀pá fìtílà wúrà méje; 13 àti láàrín àwọn ọ̀pá fìtílà náà, ẹnìkan tí ó dàbí “ọmọ ènìyàn,” tí a wọ̀ ní aṣọ tí ó kanlẹ̀ dé ẹsẹ̀, tí a sì fi àmùrè wúrà dì ní ẹ̀gbẹ́. 14 Orí rẹ̀ àti irun rẹ̀ funfun bí ẹ̀gbọ̀n òwú, ó funfun bí yìnyín; ojú rẹ̀ sì dàbí, ọwọ́ iná; 15 Ẹsẹ̀ rẹ̀ sì dàbí idẹ dáradára, bí ẹni pé a dà á nínú ìléru; ohùn rẹ̀ sì dàbí ìró omi púpọ̀. 16 Ó sì ní ìràwọ̀ méje ní ọwọ́ ọ̀tún rẹ̀; àti láti ẹnu rẹ̀ wá ni idà olójú méjì mímú ti jáde: Ojú rẹ̀ sì dàbí oòrùn tí ó ń fi agbára rẹ̀ hàn.

17 Nígbà tí mo rí i, mo wólẹ̀ ní ẹsẹ̀ rẹ̀ bí ẹni tí ó kú. Ó sì fi ọwọ́ ọ̀tún rẹ̀ lé mi, ó ń wí fún mi pé, “Má ṣe bẹ̀rù. Èmi ni ẹni ìṣáájú àti ẹni ìkẹyìn. 18 Èmi ni ẹni tí ó ń bẹ láààyè, tí ó sì ti kú; sì kíyèsi i, èmi sì ń bẹ láààyè sí i títí láé! Mo sì ní kọ́kọ́rọ́ ikú àti ti ipò òkú lọ́wọ́.

19 “Kọ̀wé nítorí náà ohun tí ìwọ ti rí, àti ti ohun tí ń bẹ, àti ti ohun tí yóò hù lẹ́yìn èyí; 20 ohun ìjìnlẹ̀ tí ìràwọ̀ méje náà tí ìwọ rí ní ọwọ́ ọ̀tún mi, àti ọ̀pá wúrà fìtílà méje náà. Ìràwọ̀ méje ni àwọn angẹli ìjọ méje náà: àti ọ̀pá fìtílà méje náà ní àwọn ìjọ méje.