Swedish Contemporary Bible

Ruth 1

Rut väljer att gå med Noomi

Noomi mister både man och söner

1Vid den tid när domare regerade i Israel, blev det en svår hungersnöd i landet. En man från Betlehem i Juda lämnade då landet tillsammans med sin hustru och sina två söner och bosatte sig i Moabs land. 2Han hette Elimelek, hans hustru hette Noomi, och hans två söner Machlon och Kiljon. De var efratiter från Betlehem i Juda och kom till Moab för att stanna där. 3Men Elimelek, Noomis man, dog i Moab och Noomi blev lämnad ensam med sönerna.

4Dessa gifte sig med moabitiskorna Orpa och Rut. Ungefär tio år senare 5dog även Machlon och Kiljon och Noomi hade nu varken make eller söner. 6Hon beslöt sig då för att återvända till Israel tillsammans med sina sonhustrur, för hon hade hört att Herren hade tagit sig an sitt folk och gett dem bröd. 7Så lämnade hon platsen där hon bott och hennes två svärdöttrar följde med henne på vägen tillbaka till Juda.

8Hon sa till sina båda sonhustrur: ”Vänd ni tillbaka till era mödrar och deras hem! Herren ska visa er nåd såsom ni har visat mot både mig och våra döda. 9Må han också ge er trygghet med hem och make!”

Sedan kysste hon dem och då började de båda att gråta. 10”Nej”, sa de. ”Vi vill följa med dig till ditt folk!”

11”Vänd tillbaka, mina döttrar”, svarade Noomi. ”Varför skulle ni följa mig? Jag har ju inte några yngre söner som ni kan gifta er med. 12Nej, mina döttrar, gå tillbaka till era föräldrahem, för jag är alldeles för gammal för att gifta mig. Även om jag skulle tänka att ännu finns det hopp för mig och jag skulle bli med barn redan i kväll och få söner, 13skulle ni då kunna vänta på att de blir giftasvuxna? Skulle ni förbli ogifta så länge? Nej, mina döttrar, min lott är för bitter för er, för Herren har låtit allt detta drabba mig.”

14Och så fortsatte de att gråta och Orpa kysste sin svärmor till farväl, men Rut höll sig fast vid Noomi.

15”Nu har din svägerska gått hem till sitt folk och sin gud”, sa Noomi till henne. ”Du borde göra likadant.”

16Rut svarade: ”Tvinga mig inte att lämna dig, och gå tillbaka, för jag vill gå dit du går och bo där du bor. Ditt folk ska vara mitt folk och din Gud ska vara min Gud. 17Jag vill dö där du dör och bli begravd där. Måtte Herren straffa mig om något annat än döden får skilja oss åt!”

18När Noomi förstod att Rut hade bestämt sig och att hon inte kunde övertala henne, slutade hon att diskutera saken.

19De kom alltså till Betlehem tillsammans och hela staden blev förvånad över att få se dem.

”Kan det verkligen vara Noomi?” undrade kvinnorna.

20”Kalla mig inte Noomi”, sa hon till dem. ”Kalla mig i stället Mara[a], för den Väldige har låtit mig uppleva så mycket bitterhet. 21Jag gick härifrån rik och Herren har låtit mig komma tillbaka tomhänt. Varför ska ni kalla mig Noomi när Herren har vittnat mot mig och den Väldige sänt mig sådana olyckor?”

22Noomi återvände med sin moabitiska sonhustru Rut från Moab till Betlehem just när kornskörden skulle börja.

Notas al pie

  1. 1:20 Noomi betyder den ljuva/ljuvliga och Mara den bittra.

Amplified Bible

Ruth 1

Naomi Widowed

1In the days when the judges governed [Israel], there was a famine in the land [of Canaan]. And a certain man of Bethlehem in Judah went to live temporarily in the [a]country of Moab with his wife and his two sons. The man’s name was Elimelech and his wife’s name was Naomi and his two sons were named Mahlon and Chilion. They were Ephrathites from Bethlehem in Judah. They went to the country of Moab and stayed there. Then Elimelech, Naomi’s husband, died, and she was left [a widow] with her two sons. They took wives from the Moabite women; the name of the one was Orpah, and the name of the other was Ruth. They lived there about ten years; and then both Mahlon and Chilion also died, so the woman [Naomi] was left without her two sons and her husband.

Then she set out with her daughters-in-law to return from the country of Moab, for she had heard in Moab how the Lord had taken care of His people [of Judah] in giving them food. So she left the place where she was living, her two daughters-in-law with her, and they started on the way back to the land of Judah. But Naomi said to her two daughters-in-law, “Go back, each of you return to your mother’s house. May the Lord show kindness to you as you have shown kindness to the dead and to me. May the Lord grant that you find rest, each one in the home of her husband.” Then she kissed them [goodbye], and they wept aloud. 10 And they said to her, “No, we will go with you to your people [in Judah].” 11 But Naomi said, “Go back, my daughters, why should you go with me? Do I still have sons in my womb that may become your husbands? 12 Go back, my daughters, go, for I am too old to have a husband. If I said I have hope, and if I actually had a husband tonight and even gave birth to sons, 13 would you wait until they were grown? Would you go without marrying? No, my daughters; for it is much more [b]difficult for me than for you, because the Lord’s hand has gone against me.”

Ruth’s Loyalty

14 Then they wept aloud again; and Orpah kissed her mother-in-law [goodbye], but Ruth clung to her.

15 Then Naomi said, “Look, your sister-in-law has gone back to her people and to her gods; turn back and follow your sister-in-law.” 16 But Ruth said, “Do not urge me to leave you or to turn back from following you; for where you go, I will go, and where you lodge, I will lodge. Your people will be my people, and your God, my God. 17 Where you die, I will die, and there I will be buried. May the Lord do the same to me [as He has done to you], and more also, if anything but death separates me from you.” 18 When Naomi saw that Ruth was determined to go with her, she said nothing more.

19 So the two of them went on until they came to Bethlehem. And when they arrived in Bethlehem, the whole city was [c]stirred because of them, and the women asked, “Is this Naomi?” 20 She said to them, “Do not call me Naomi (sweetness); call me Mara (bitter), for the Almighty has caused me great grief and bitterness. 21 I left full [with a husband and two sons], but the Lord has brought me back empty. Why call me Naomi, since the Lord has testified against me and the Almighty has afflicted me?”

22 So Naomi returned from the country of Moab, and with her Ruth the Moabitess, her daughter-in-law. And they arrived in Bethlehem at the beginning of the barley harvest.

Notas al pie

  1. Ruth 1:1 Moab was located on a high plateau on the eastern shore of the Salt (Dead) Sea. The Moabites were related to the Israelites through their common ancestor, Terah. Their primary god was Chemosh, but the Moabites also worshiped many other pagan gods and sometimes engaged in human sacrifice.
  2. Ruth 1:13 Lit bitter.
  3. Ruth 1:19 Bethlehem was a small city where everyone probably knew everyone else, and Naomi’s husband may have been a prominent man in the city.