Swedish Contemporary Bible

Psalms 90

Fjärde boken

(90—106)

Psalm 90

Guds evighet, människans förgänglighet

1En bön av gudsmannen Mose.

Herre, du har varit vår tillflykt

från generation till generation.

2Innan bergen föddes, innan du frambringade jorden och världen,

fanns du, Gud, från evighet till evighet.

3Du låter människan bli jord igen

och säger: ”Vänd åter, människobarn!”

4Tusen år är för dig bara som gårdagen som gick,

som en enda timme i natten.

5Du sveper bort dem,

de är som en sömn om morgonen,

de försvinner som gräset,

6som växer upp på morgonen

men vissnar och torkar ut innan kvällen.

7Genom din vrede förgås vi,

vi förskräcks av din vredes glöd.

8Du lägger fram våra synder inför dig,

våra hemliga synder drar du fram i ljuset.

9Våra dagar försvinner under din vrede,

vi slutar våra år med en suck.

10Vi blir sjuttio år,

kanske åttio, om krafterna räcker.

Men våra flyende[a] år är möda och besvär.

Snart har de försvunnit, och vi är borta.

11Vem känner din vredes styrka,

vem fruktar att drabbas av din förbittring?[b]

12Lär oss att inse hur få våra dagar är,

så att vi får visa hjärtan.

13Herre, kom åter! Hur länge ska detta vara?

Förbarma dig över dina tjänare!

14Mätta oss med din nåd var morgon,

så att vi får sjunga och glädjas i alla våra dagar.

15Ge oss glädje lika många dagar som du har plågat oss,

lika många år som vi har sett det onda.

16Låt dina tjänare få se dina gärningar

och deras barn din härlighet.

17Herre, vår Gud, visa oss din godhet

och ge oss framgång i allt vad vi gör.

Notas al pie

  1. 90:10 Grundtextens innebörd är osäker. Kan ev. också översättas deras stolthet, eller: Men även våra bästa år…
  2. 90:11 Tanken kan också vara: Din vrede är lika stor som den tillbörliga fruktan för dig.

Nkwa Asem

Nnwom 90

NKYƐM A ƐTO SO ANAN

NNWOM 90-106

Onyankopoɔn ne onipa

1O Awurade, wo na daa nyinaa woayɛ yɛn tenabea. Ansa na wɔrebɛbɔ nkoko anaa wiase no, na woyɛ Onyankopɔn teasefo, na wobɛyɛ Onyankopɔn daa daa.

Woka kyerɛ onipa se ɔnkɔ ne tebea dedaw mu. Wosesaa no ma ɔbɛyɛɛ mfutuma. Mfe apem yɛ wo sɛ da koro. Wofa no sɛ nnera a etwaam no; anaa anadwo mu dɔnhwerew tiaa bi. Wosoaa yɛn kɔe sɛ nsuyiri; yɛntena hɔ nkyɛ sɛ ɔdae mpo. Yɛte sɛ afifide a yɛyɛ frɔmm anɔpa na enyin na ɛyɛ fɛfɛ na ɛwo na ewu anwummere. W’abufuw asɛe yɛn. W’abufuw abɔ yɛn hu. Wode yɛn bɔne gu w’anim; wuhu yɛn kokoam bɔne nyinaa. W’abufuw twa yɛn nkwa nna so; ɛpa te sɛ asomsɛm.

10 Yɛn mfirihyia mu nna, emu wɔ mfe aduɔson, na sɛ ɛboro so a, na ɛredu aduɔwɔtwe, na emu ahohoahoade yɛ ɔhaw ne awerɛhow. Ɛnkyɛ na nkwa asa na yɛkɔ. 11 Hena na waka w’abufuw mu tumi nyinaa ahwɛ da? Hena na onim ehu ko a ɛwɔ w’abufuw mu?

12 Ma yenhu yɛn nna kan sɛnea ɛte, na yɛanya nyansa koma. 13 W’abufuw bɛkyɛ akosi bere bɛn? O Awurade, hu w’asomfo mmɔbɔ! 14 Anɔpa biara, fa wo dɔ a ɛwɔ hɔ daa no hyɛ yɛn mu sɛnea ɛbɛyɛ a yɛbɛto dwom na yɛn ani agye wɔ yɛn nkwanna nyinaa mu. 15 Mprempren, ma yɛn ahotɔ te sɛ nea mfe a yɛwɔ ahoyeraw mu no woma yedii awerɛhow no pɛ. 16 Ma yɛn a yɛyɛ w’asomfo nhu wo nneyɛe a tumi wɔ mu no, na ma yɛn asefo nhu w’anuonyam mu tumi no. 17 Awurade yɛn Nyankopɔn, wo nhyira mmra yɛn so. Nea yɛyɛ biara, ma ɛnyɛ ye.