Swedish Contemporary Bible

Psalms 80

Psalm 80

En bön om återupprättelse efter en stor förödelse

1För körledaren, efter ”Förbundstecknets lilja”[a]. En psalm av Asaf.

2Israels herde, lyssna,

du som leder Josef som en hjord!

Du, som tronar över keruberna,

träd fram i glans

3inför Efraim, Benjamin och Manasse.

Väck din styrka och kom till vår räddning!

4Upprätta oss, Gud!

Låt ditt ansikte lysa,

så att vi blir räddade!

5Herre, härskarornas Gud,

hur länge ska du vara vred på ditt folks böner?

6Du har låtit dem äta tårebröd,

gett dem tårar att dricka i mängder.

7Du har gjort oss till ett stridsämne för våra grannar.

Våra fiender hånar oss.

8Härskarornas Gud, upprätta oss!

Låt ditt ansikte lysa,

så att vi blir räddade!

9Du tog en vinranka ut ur Egypten,

du drev bort folken och planterade den.

10Du röjde marken

och den slog rot, den uppfyllde landet.

11Bergen täcktes av dess skugga,

mäktiga[b] cederträd av dess grenar.

12Den bredde ut sina grenar mot havet

och sina skott ända till floden[c].

13Varför har du brutit ner dess murar,

så att vem som helst som går förbi kan plocka av den?

14Vildsvin från skogen slukar i sig den,

markens djur äter upp den.

15Härskarornas Gud, kom tillbaka!

Se ner från himlen och ta hand om denna vinranka,

16den som du med egen hand har planterat

och låtit växa åt dig.

17De har huggit ner den och bränt den,

men de ska förgås inför din tillrättavisande blick.

18Håll din hand över mannen vid din högra sida,

den människoson som du har fostrat.

19Då ska vi inte mer vika bort från dig.

Håll oss vid liv så att vi alltid kan åkalla ditt namn.

20Herre, härskarornas Gud,

låt ditt ansikte lysa,

så att vi blir räddade!

Notas al pie

  1. 80:1 Jfr not till 60:1.
  2. 80:11 Ordagrant: Guds, vilket ibland tycks användas för att markera superlativ.
  3. 80:12 Det är floden Eufrat som avses.

King James Version

Psalm 80

1Give ear, O Shepherd of Israel, thou that leadest Joseph like a flock; thou that dwellest between the cherubims, shine forth.

Before Ephraim and Benjamin and Manasseh stir up thy strength, and come and save us.

Turn us again, O God, and cause thy face to shine; and we shall be saved.

O Lord God of hosts, how long wilt thou be angry against the prayer of thy people?

Thou feedest them with the bread of tears; and givest them tears to drink in great measure.

Thou makest us a strife unto our neighbours: and our enemies laugh among themselves.

Turn us again, O God of hosts, and cause thy face to shine; and we shall be saved.

Thou hast brought a vine out of Egypt: thou hast cast out the heathen, and planted it.

Thou preparedst room before it, and didst cause it to take deep root, and it filled the land.

10 The hills were covered with the shadow of it, and the boughs thereof were like the goodly cedars.

11 She sent out her boughs unto the sea, and her branches unto the river.

12 Why hast thou then broken down her hedges, so that all they which pass by the way do pluck her?

13 The boar out of the wood doth waste it, and the wild beast of the field doth devour it.

14 Return, we beseech thee, O God of hosts: look down from heaven, and behold, and visit this vine;

15 And the vineyard which thy right hand hath planted, and the branch that thou madest strong for thyself.

16 It is burned with fire, it is cut down: they perish at the rebuke of thy countenance.

17 Let thy hand be upon the man of thy right hand, upon the son of man whom thou madest strong for thyself.

18 So will not we go back from thee: quicken us, and we will call upon thy name.

19 Turn us again, O Lord God of hosts, cause thy face to shine; and we shall be saved.