Swedish Contemporary Bible

Psalms 78

Psalm 78

Lovprisning till historiens Herre

1Maskil. Av Asaf.

Mitt folk, lyssna till min undervisning!

Vänd era öron till vad jag säger!

2Jag vill öppna min mun för liknelser,

jag ska yttra hemligheter från gamla tider.

3Vad vi har hört och känner till,

vad våra fäder har berättat för oss,

4vill vi inte dölja för deras barn.

Vi vill förkunna för nästa generation Herrens väldiga gärningar,

hans makt och de under som han utfört.

5Han gav förordningar till Jakob,

stiftade en lag åt Israel,

som han befallde våra fäder

att undervisa sina barn om,

6så att kommande generationer skulle få kännedom om dem,

och att deras barn som skulle komma att födas

i sin tur skulle kunna berätta för sina barn.

7Så skulle de sätta sin lit till Gud

och inte glömma hans gärningar,

utan följa hans bud.

8De skulle inte vara som sina fäder,

en trotsig och upprorisk generation,

som inte var lojala och trogna mot Gud.

9Efraims män, beväpnade med båge,

vände om på stridens dag.

10De bröt förbundet med Gud

och vägrade att följa hans lag.

11De glömde hans gärningar,

underverk som han hade låtit dem se.

12Han gjorde under inför deras fäder

i Egyptens land, på Soans slätter.

13Han delade havet och ledde dem rakt igenom det.

Han lät vattnet stå som en vägg.

14På dagen ledde han dem med ett moln

och på natten med ett eldsken.

15Han klöv klippor i öknen

och gav dem rikligt med vatten ur djupet.

16Strömmar lät han bryta fram från klippan,

han lät vatten flyta fram som en flod.

17Ändå fortsatte de att synda mot honom

och göra uppror mot den Högste i öknen.

18De utmanade Gud

och krävde mat i sin lystnad.

19De talade mot Gud:

”Kan Gud verkligen duka ett bord i öknen?

20Se, han slog på klippan,

och vatten strömmade fram och bäckar flödade.

Men kan han också ge bröd

och förse sitt folk med kött?”

21Men Herren hörde dem och blev vred.

En eld tändes mot Jakob,

vreden växte fram mot Israel,

22därför att de inte trodde på Gud

eller litade på hans räddning.

23Han befallde att himlen skulle öppnas

och slog upp himlens dörrar,

24han lät manna regna ner som mat,

han gav dem säd från himlen.

25Människor fick äta änglars mat,

han gav dem rikligt att äta.

26Han släppte loss östanvinden från himlen

och förde fram sunnanvinden med sin kraft.

27Han lät kött regna ner som stoft,

fåglar som sanden i havet.

28Han lät det falla ner i deras läger,

runt omkring deras tält.

29De åt tills de fick mer än nog.

Han lät dem få vad de begärde.

30Men innan de stillat sina begär,

innan de hunnit svälja ner maten som de hade i munnen,

31upptändes Guds vrede mot dem.

Han dödade de starkaste

och slog ner Israels unga män.

32Trots detta fortsatte de att synda

och trodde inte, trots hans under.

33Då lät han deras liv sluta i tomhet

och deras år i skräck.

34När han dödade, frågade de efter honom,

vände om och sökte honom.

35Då kom de ihåg att Gud var deras klippa,

att Gud den Högste var deras befriare.

36Men de hycklade med sina ord för honom,

de ljög för honom.

37Deras hjärtan var inte lojala mot honom,

och de var inte trogna mot hans förbund.

38Ändå är han barmhärtig och försonar missgärning,

han vill inte förgöra.

Många gånger höll han tillbaka sin vrede,

lät inte sin vredes glöd flamma upp.

39Han kom ihåg att de bara var mänskliga varelser

som försvinner som en vindpust,

för att inte komma åter.

40Hur många gånger gjorde de inte uppror mot honom i öknen

och bedrövade honom i ödemarken!

41Gång på gång frestade de Gud

och gjorde Israels Helige bedrövad.

42De kom inte ihåg den makt som han visade

när han befriade dem från fienden,

43när han gjorde sina tecken i Egypten

och sina under på Soans slätter.

44Han förvandlade deras floder till blod,

och de kunde inte dricka vatten ur bäckarna.

45Han sände stora svärmar med flugor som åt dem

och grodor som förstörde.

46Han gav deras gröda åt gräshoppor

och deras skörd åt skadedjur.[a]

47Han förstörde deras vinrankor med hagel

och mullbärsfikonträden med slagregn[b].

48Han utlämnade deras boskap åt hagel

och deras hjordar åt blixten.[c]

49Han släppte loss sin glödande vrede över dem,

vrede, harm och förbittring,

en skara av olycksänglar.

50Han gav sin vrede fritt utlopp

och skonade inte deras liv,

utan lät dem dö av pest.

51Han slog allt förstfött i Egypten,

de förstfödda av manligt kön i Hams hyddor.

52Han ledde ut sitt folk som en flock,

han ledde dem som en hjord genom öknen.

53Han ledde dem tryggt, så att de inte behövde frukta,

och havet täckte deras fiender.

54Han ledde dem till gränsen av sitt heliga land,

till det berg som hans makts hand hade erövrat.

55Han drev bort folken framför dem,

han delade ut deras land som arvedel

och lät Israels stammar bosätta sig i deras tält.

56Men de prövade Gud, den Högste, var upproriska mot honom

och höll inte hans befallningar.

57De vände sig bort i trolöshet som sina fäder,

bort, som en förrädisk båge.

58De retade upp honom med sina offerplatser

och gjorde honom svartsjuk med sina avgudabilder.

59När Gud hörde dem blev han vred,

och han förkastade Israel helt.

60Han övergav sin boning i Shilo,

det tält han hade satt upp bland människorna.

61Han lät sin makt[d] föras bort i fångenskap

och överlämnade sin härlighet i fiendehänder.

62Han överlämnade sitt folk åt svärdet

och var vred på sin egendom.

63Deras unga män förtärdes av eld,

och för deras unga flickor sjöngs aldrig någon bröllopssång.

64Prästerna dödades med svärd

och deras änkor kunde inte hålla någon dödsklagan.

65Då vaknade Herren, som ur en sömn,

som en krigare som varit upprymd av vin.

66Han slog tillbaka sina fiender,

han skickade bort dem till evig skam.

67Han förkastade Josefs boningar,

han utvalde inte Efraims stam.

68I stället utvalde han Judas stam

och berget Sion som han älskade.

69Där byggde han sin helgedom likt höjderna,

lika orubbligt som jorden som han grundlagt för evigt.

70Han utsåg David till sin tjänare

och hämtade honom från fårfållorna.

71Från fåren hämtade han honom,

för att bli herde för hans folk Jakob,

för Israel, hans arvedel.

72Han var herde för dem med ett uppriktigt hjärta,

han ledde dem med skicklig hand.

Notas al pie

  1. 78:46 I grundtexten används olika ord för gräshoppor i parallellismen i denna vers, medan vi bara har ett ord i svenskan.
  2. 78:47 Det hebreiska ordets exakta betydelse är okänd, kanske häftigt regn eller flod, troligen är det en parallell till hagel.
  3. 78:48 Eftersom hagel redan förekommer i föregående vers är det möjligt att ordet i denna vers skulle kunna tolkas som sjukdomar (ett mycket liknande ord), och ”blixt” som pest; denna tolkning stöds av ett par hebreiska handskrifter.
  4. 78:61 Syftar uppenbarligen på förbundsarken.

New International Version

Psalm 78

Psalm 78

A maskil[a] of Asaph.

My people, hear my teaching;
    listen to the words of my mouth.
I will open my mouth with a parable;
    I will utter hidden things, things from of old—
things we have heard and known,
    things our ancestors have told us.
We will not hide them from their descendants;
    we will tell the next generation
the praiseworthy deeds of the Lord,
    his power, and the wonders he has done.
He decreed statutes for Jacob
    and established the law in Israel,
which he commanded our ancestors
    to teach their children,
so the next generation would know them,
    even the children yet to be born,
    and they in turn would tell their children.
Then they would put their trust in God
    and would not forget his deeds
    but would keep his commands.
They would not be like their ancestors—
    a stubborn and rebellious generation,
whose hearts were not loyal to God,
    whose spirits were not faithful to him.

The men of Ephraim, though armed with bows,
    turned back on the day of battle;
10 they did not keep God’s covenant
    and refused to live by his law.
11 They forgot what he had done,
    the wonders he had shown them.
12 He did miracles in the sight of their ancestors
    in the land of Egypt, in the region of Zoan.
13 He divided the sea and led them through;
    he made the water stand up like a wall.
14 He guided them with the cloud by day
    and with light from the fire all night.
15 He split the rocks in the wilderness
    and gave them water as abundant as the seas;
16 he brought streams out of a rocky crag
    and made water flow down like rivers.

17 But they continued to sin against him,
    rebelling in the wilderness against the Most High.
18 They willfully put God to the test
    by demanding the food they craved.
19 They spoke against God;
    they said, “Can God really
    spread a table in the wilderness?
20 True, he struck the rock,
    and water gushed out,
    streams flowed abundantly,
but can he also give us bread?
    Can he supply meat for his people?”
21 When the Lord heard them, he was furious;
    his fire broke out against Jacob,
    and his wrath rose against Israel,
22 for they did not believe in God
    or trust in his deliverance.
23 Yet he gave a command to the skies above
    and opened the doors of the heavens;
24 he rained down manna for the people to eat,
    he gave them the grain of heaven.
25 Human beings ate the bread of angels;
    he sent them all the food they could eat.
26 He let loose the east wind from the heavens
    and by his power made the south wind blow.
27 He rained meat down on them like dust,
    birds like sand on the seashore.
28 He made them come down inside their camp,
    all around their tents.
29 They ate till they were gorged—
    he had given them what they craved.
30 But before they turned from what they craved,
    even while the food was still in their mouths,
31 God’s anger rose against them;
    he put to death the sturdiest among them,
    cutting down the young men of Israel.

32 In spite of all this, they kept on sinning;
    in spite of his wonders, they did not believe.
33 So he ended their days in futility
    and their years in terror.
34 Whenever God slew them, they would seek him;
    they eagerly turned to him again.
35 They remembered that God was their Rock,
    that God Most High was their Redeemer.
36 But then they would flatter him with their mouths,
    lying to him with their tongues;
37 their hearts were not loyal to him,
    they were not faithful to his covenant.
38 Yet he was merciful;
    he forgave their iniquities
    and did not destroy them.
Time after time he restrained his anger
    and did not stir up his full wrath.
39 He remembered that they were but flesh,
    a passing breeze that does not return.

40 How often they rebelled against him in the wilderness
    and grieved him in the wasteland!
41 Again and again they put God to the test;
    they vexed the Holy One of Israel.
42 They did not remember his power—
    the day he redeemed them from the oppressor,
43 the day he displayed his signs in Egypt,
    his wonders in the region of Zoan.
44 He turned their river into blood;
    they could not drink from their streams.
45 He sent swarms of flies that devoured them,
    and frogs that devastated them.
46 He gave their crops to the grasshopper,
    their produce to the locust.
47 He destroyed their vines with hail
    and their sycamore-figs with sleet.
48 He gave over their cattle to the hail,
    their livestock to bolts of lightning.
49 He unleashed against them his hot anger,
    his wrath, indignation and hostility—
    a band of destroying angels.
50 He prepared a path for his anger;
    he did not spare them from death
    but gave them over to the plague.
51 He struck down all the firstborn of Egypt,
    the firstfruits of manhood in the tents of Ham.
52 But he brought his people out like a flock;
    he led them like sheep through the wilderness.
53 He guided them safely, so they were unafraid;
    but the sea engulfed their enemies.
54 And so he brought them to the border of his holy land,
    to the hill country his right hand had taken.
55 He drove out nations before them
    and allotted their lands to them as an inheritance;
    he settled the tribes of Israel in their homes.

56 But they put God to the test
    and rebelled against the Most High;
    they did not keep his statutes.
57 Like their ancestors they were disloyal and faithless,
    as unreliable as a faulty bow.
58 They angered him with their high places;
    they aroused his jealousy with their idols.
59 When God heard them, he was furious;
    he rejected Israel completely.
60 He abandoned the tabernacle of Shiloh,
    the tent he had set up among humans.
61 He sent the ark of his might into captivity,
    his splendor into the hands of the enemy.
62 He gave his people over to the sword;
    he was furious with his inheritance.
63 Fire consumed their young men,
    and their young women had no wedding songs;
64 their priests were put to the sword,
    and their widows could not weep.

65 Then the Lord awoke as from sleep,
    as a warrior wakes from the stupor of wine.
66 He beat back his enemies;
    he put them to everlasting shame.
67 Then he rejected the tents of Joseph,
    he did not choose the tribe of Ephraim;
68 but he chose the tribe of Judah,
    Mount Zion, which he loved.
69 He built his sanctuary like the heights,
    like the earth that he established forever.
70 He chose David his servant
    and took him from the sheep pens;
71 from tending the sheep he brought him
    to be the shepherd of his people Jacob,
    of Israel his inheritance.
72 And David shepherded them with integrity of heart;
    with skillful hands he led them.

Notas al pie

  1. Psalm 78:1 Title: Probably a literary or musical term