Swedish Contemporary Bible

Psalms 77

Psalm 77

Guds ingripanden i det förgångna ger tröst och styrka i dag

1För körledaren, till Jedutun. En psalm av Asaf.

2Jag ropar högt till Gud.

Jag ropar högt till Gud,

och han ska lyssna till mig.

3Jag söker Herren när jag är i nöd,

på natten sträcker jag outtröttligt ut min hand,

men det finns ingen tröst för mig.

4Jag tänker på Gud och suckar,

jag grubblar och förlorar allt mod. Séla

5Du låter mig inte sluta ögonen,

och i min oro kan jag inte få fram ett ord.

6Jag tänker på hur det var förr,

på år som för länge sedan gått.

7Jag minns min sång i natten,

jag tänker, jag grubblar.

8Förkastar Herren för alltid?

Ska han aldrig mer visa sin godhet?

9Är hans nåd borta för alltid?

Har han svikit sitt löfte för framtiden?

10Har Gud glömt bort att visa sin barmhärtighet?

Har han i vrede stängt in sin medkänsla? Séla

11Jag tänker: ”Det är detta som drabbar mig:

den Högste handlar inte som förr.[a]

12Jag kommer ihåg Herrens gärningar,

jag minns dina under för länge sedan.

13Jag begrundar alla dina verk,

jag tänker på dina mäktiga gärningar.”

14I heligheten går din väg, Gud.

Vilken gud är så stor som du, Gud?

15Du är en Gud som gör under!

Du har visat folken din kraft.

16Med din styrka befriade du ditt folk,

Jakobs och Josefs ättlingar. Séla

17Vattnen såg dig, Gud,

vattnen såg dig och bävade,

själva djupen skälvde.

18Vatten sprang fram ur molnen,

åskan mullrade i skyn

och dina pilar for omkring.

19Din åskas dån hördes i stormvinden,

blixtarna lyste upp världen,

jorden skakade och darrade.

20Du banade en väg rakt genom havet,

din stig genom stora vatten,

men dina fotspår syntes inte.

21Du ledde ditt folk som en hjord,

med Mose och Aron som herdar.

Notas al pie

  1. 77:11 Grundtextens innebörd är osäker. Bl.a. finns i samband med ”den Högste(s hand)” ordet ”år” som kan tolkas olika. En något mer ordagrann, om än ännu mer svårförståelig översättning skulle kunna vara: Detta vill jag vädja till: åren av den Högstes högra hand.

King James Version

Psalm 77

1I cried unto God with my voice, even unto God with my voice; and he gave ear unto me.

In the day of my trouble I sought the Lord: my sore ran in the night, and ceased not: my soul refused to be comforted.

I remembered God, and was troubled: I complained, and my spirit was overwhelmed. Selah.

Thou holdest mine eyes waking: I am so troubled that I cannot speak.

I have considered the days of old, the years of ancient times.

I call to remembrance my song in the night: I commune with mine own heart: and my spirit made diligent search.

Will the Lord cast off for ever? and will he be favourable no more?

Is his mercy clean gone for ever? doth his promise fail for evermore?

Hath God forgotten to be gracious? hath he in anger shut up his tender mercies? Selah.

10 And I said, This is my infirmity: but I will remember the years of the right hand of the most High.

11 I will remember the works of the Lord: surely I will remember thy wonders of old.

12 I will meditate also of all thy work, and talk of thy doings.

13 Thy way, O God, is in the sanctuary: who is so great a God as our God?

14 Thou art the God that doest wonders: thou hast declared thy strength among the people.

15 Thou hast with thine arm redeemed thy people, the sons of Jacob and Joseph. Selah.

16 The waters saw thee, O God, the waters saw thee; they were afraid: the depths also were troubled.

17 The clouds poured out water: the skies sent out a sound: thine arrows also went abroad.

18 The voice of thy thunder was in the heaven: the lightnings lightened the world: the earth trembled and shook.

19 Thy way is in the sea, and thy path in the great waters, and thy footsteps are not known.

20 Thou leddest thy people like a flock by the hand of Moses and Aaron.