Swedish Contemporary Bible

Psalms 73

Tredje boken

(73—89)

Psalm 73

Den gudlöses kortvariga framgång och den rättfärdiges eviga lön

1En psalm av Asaf.

Gud är sannerligen god mot Israel,

mot dem som har rena hjärtan.

2Men jag höll på att snava,

mina fötter höll på att tappa fästet.

3Jag var avundsjuk på de högmodiga

då jag såg de gudlösas framgång.

4De slipper svårigheter ända fram till sin död,

de är friska och välmående.

5De råkar inte i människans nöd

och plågas inte som andra.

6Därför är högfärd deras halsband,

och våld deras kläder.

7Ur deras fetma tittar ögonen fram,

deras fantasier har ingen gräns.

8De talar föraktfullt och ondsint.

De är högfärdiga och förtrycker andra.

9De gör anspråk på himlen

och talar som om de ägde jorden.

10Så återvänder hans folk dit

och suger åt sig mängder av vatten.[a]

11De frågar: ”Hur kan Gud veta?

Skulle den Högste ha den kunskapen?”

12Så är det med de gudlösa,

ostörda ökar de alltid sin rikedom.

13Förgäves har jag hållit mitt hjärta rent

och tvättat mina händer i oskuld.

14Jag har plågats dagen lång,

bestraffats var morgon.

15Om jag hade sagt: ”Så vill jag tala”,

skulle jag ha varit en förrädare mot dina barns generation.

16När jag försökte förstå detta

var det alltför mödosamt för mig,

17tills jag kom in i Guds helgedom

och insåg hur det går med dessa till slut.

18Du låter dem vandra på en hal väg,

störtar dem i fördärvet

19och plötsligt går de under.

De tar en ände med förskräckelse.

20Det blir som när man vaknar ur en dröm:

Du, Herre, reser dig

och föraktar dem som om de vore fantasier.[b]

21När mitt hjärta var bittert

och det sved inom mig,

22då var jag oförnuftig och ovetande,

som ett djur inför dig.

23Ändå är jag alltid hos dig,

och du håller min högra hand.

24Du leder mig efter ditt råd,

och sedan för du mig till härligheten[c].

25Vem har jag i himlen utom dig?

Och när jag har dig,

önskar jag ingenting på jorden.

26Min kropp och min själ kan tyna bort,

men Gud är min inre klippa och min del för evigt.

27Men de som är långt borta från dig kommer att förgås.

Du förgör dem som inte är trogna mot dig.

28Men det är gott för mig att vara nära Gud.

Jag har gjort Herren Gud till min tillflykt,

och jag vill berätta om alla dina gärningar.

Notas al pie

  1. 73:10 Grundtextens innebörd är okänd och översättningen bara en ungefärlig ord-för-ord översättning.
  2. 73:20 Grundtextens innebörd är okänd och översättningen bara en ungefärlig ord-för-ord översättning.
  3. 73:24 Det framkommer inte om det är evigheten eller någon form av jordisk härlighet/ära som åsyftas här.

Hoffnung für Alle

Psalm 73

Drittes Buch (Psalm 73–89)

Geht es den Menschen ohne Gott besser?

1Ein Lied von Asaf.

Gott ist gut zu Israel, zu allen, die ein reines Herz haben.
    Das kann niemand bestreiten!
Ich aber wäre beinahe gestrauchelt;
    es fehlte nicht viel, und ich wäre zu Fall gekommen.
Denn ich beneidete die überheblichen Menschen:
    Ihnen geht es so gut, obwohl Gott ihnen gleichgültig ist.
Ihr Leben lang haben sie keine Schmerzen,
    sie strotzen vor Gesundheit und Kraft.
Sie müssen sich nicht abplagen wie andere Menschen,
    und die täglichen Sorgen sind ihnen ganz und gar fremd.
Wie ein Schmuckstück tragen sie ihren Stolz zur Schau,
    ja, sie prahlen sogar mit ihren Gewalttaten.
In ihren feisten Gesichtern
    spiegelt sich die Bosheit ihres Herzens wider.
Mit Verachtung schauen sie auf andere herab und verhöhnen sie,
    mit zynischen Worten setzen sie jeden unter Druck.
Sie tun, als kämen ihre Worte vom Himmel;
    sie meinen, ihre Sprüche seien für die ganze Menschheit wichtig.
10 Darum läuft sogar Gottes Volk ihnen nach,
    gierig saugt es ihre Worte auf wie frisches Wasser.[a]
11 Denn diese eingebildeten Leute sagen:
»Gott kümmert sich um nichts – wie sollte er auch?
    Er thront weit oben und weiß nicht, was sich hier unten abspielt!«
12 Selbstsicher und sorglos leben sie in den Tag hinein,
    ihr Vermögen und ihre Macht werden immer größer.
13 War es denn völlig umsonst, dass ich mir ein reines Gewissen bewahrte
    und mir nie etwas zuschulden kommen ließ?
14 Jeder Tag wird mir zur Qual,
    eine Strafe ist er schon am frühen Morgen!

15 Hätte ich mir vorgenommen:
»Ich will genauso vermessen reden wie sie!«,
    dann hätte ich dein ganzes Volk verraten.
16 Also versuchte ich zu begreifen,
warum es dem Gottlosen gut und dem Frommen schlecht geht,
    aber es war viel zu schwer für mich.

17 Schließlich ging ich in dein Heiligtum,
und dort wurde mir auf einmal klar:
    Entscheidend ist, wie ihr Leben endet!
18 Du stellst sie auf schlüpfrigen Boden
    und wirst sie ins Verderben stürzen.
19 Ganz plötzlich wird sie das Entsetzen packen,
    sie werden ein Ende mit Schrecken nehmen.
20 Wie ein Traum beim Erwachen verschwindet,
    so vergehen sie, wenn du dich erhebst, o Herr.

21 Als ich verbittert war
    und mich vor Kummer verzehrte,
22 da war ich dumm wie ein Stück Vieh,
    ich hatte nichts begriffen.
23 Jetzt aber bleibe ich immer bei dir,
    und du hältst mich bei der Hand.
24 Du führst mich nach deinem Plan
    und nimmst mich am Ende in Ehren auf.
25 Herr, wenn ich nur dich habe,
    bedeuten Himmel und Erde mir nichts.
26 Selbst wenn meine Kräfte schwinden und ich umkomme,
    so bist du, Gott, doch allezeit meine Stärke –
    ja, du bist alles, was ich brauche[b]!

27 Eines ist sicher: Wer dich ablehnt, wird zugrunde gehen;
    du vernichtest jeden, der dir die Treue bricht.
28 Ich aber darf dir immer nahe sein, das ist mein ganzes Glück!
Dir vertraue ich, Herr, mein Gott;
    von deinen großen Taten will ich allen erzählen.

Notas al pie

  1. 73,10 Wörtlich: Darum wendet sich sein Volk ihnen zu. Wasser in Fülle wird bei ihnen ausgetrunken.
  2. 73,26 Wörtlich: so bist du der Fels meines Herzens und mein Erbteil für immer.