Swedish Contemporary Bible

Psalms 71

Psalm 71

Den åldrandes bön om hjälp

(Ps 30:2-4)

1Till dig, Herre, tar jag min tillflykt,

låt mig aldrig komma på skam.

2Befria mig och befria mig i din rättfärdighet.

Lyssna till mig och rädda mig.

3Var en klippa för mig, en tillflykt,

dit jag alltid får komma,

du som har gett en befallning om min räddning,

du min klippa och min borg.

4Befria mig, min Gud, ur de ondas grepp,

ur de orättfärdiga och grymma människornas våld.

5Du är mitt hopp, Herre, min Gud,

min förtröstan alltsedan jag var ung.

6Sedan jag föddes har du varit mitt stöd;

du har lett mig sedan min tillblivelse i moderlivet.

Jag vill alltid prisa dig.

7Jag har blivit ett tecken för många,

men du är min starka tillflykt.

8Min mun fylls av din lovprisning,

din ära dagen lång.

9Förkasta mig inte på ålderns höst.

Överge mig inte när mina krafter avtar.

10Mina fiender talar mot mig,

de som vill ta mitt liv gör en konspiration.

11De säger: ”Gud har övergett honom!

Jaga honom, grip honom!

Det finns ingen som kan rädda honom.”

12Gud, var inte så långt borta!

Skynda till min hjälp, min Gud!

13Låt mina motståndare komma på skam och förgås.

Låt dem höljas i förakt och vanära som vill skada mig.

14Jag ska alltid hoppas på dig

och prisa dig mer och mer.

15Jag vill förkunna din rättfärdighet,

dagen lång din räddning,

även om jag inte fattar vidden av den[a].

16Jag ska komma och berätta om min Herres, Herrens, väldiga kraft,

din, endast din, rättfärdighet.

17Gud, du har varit min lärare från min ungdom,

och fortfarande förkunnar jag dina underverk.

18Överge mig inte, Gud, nu när jag är gammal och gråhårig.

Låt mig förkunna din kraft för nästa generation,

din makt för dem som ska komma.

19Din rättfärdighet, Gud, når upp till skyarna.

Gud, du som har gjort stora ting,

vem är som du?

20Du har ställt mig inför mycket och bittert lidande,

men du ger mig ändå liv på nytt

och lyfter mig upp ur djupen.

21Du upprättar mig igen

och möter mig med ny tröst.

22Jag vill prisa dig till harpa

för din trofasthet, min Gud,

och lovsjunga dig till lyra,

du Israels Helige.

23Jag vill jubla och lovsjunga dig,

för du har friköpt mig.

24Dagen lång vill jag berätta om din rättfärdighet,

för de som ville mig ont

har förödmjukats och kommit på skam.

Notas al pie

  1. 71:15 Grundtextens innebörd är osäker i versens sista del.

La Bible du Semeur

Psaumes 71

Ne m’abandonne pas dans ma vieillesse

1C’est en toi, Eternel, |que je cherche un refuge.
Que jamais cela ne tourne à ma confusion !
Toi qui es juste, |délivre-moi ! |Oui, secours-moi !
Tends l’oreille vers moi |et sauve-moi !
Sois le rocher |où je trouve un refuge,
où je peux accéder |à tout moment,
où tu as résolu |de me sauver !
Car tu es mon rocher, |ma forteresse.
Mon Dieu, délivre-moi |des criminels,
des gens iniques |et violents.
O Seigneur Eternel, |sur toi je compte,
car, depuis ma jeunesse, |ma confiance est en toi.
Oui, depuis ma naissance[a], |je prends appui sur toi.
Depuis que je suis sorti du sein maternel, |tu me soutiens[b].
Tu es sans cesse |mon sujet de louange.
Pour beaucoup, je suis un prodige,
et toi, tu es pour moi |un abri fortifié.
Ma bouche est pleine |de louanges pour toi
et, chaque jour, |elle publie ta gloire.

En ma vieillesse, |ne me délaisse pas ;
quand diminuent mes forces, |ne m’abandonne pas !
10 Mes ennemis |discourent contre moi,
ceux qui m’épient, |ensemble se concertent,
11 disant : « Dieu l’a abandonné !
Poursuivez-le ! |Saisissez-vous de lui !
Il n’est personne |qui puisse le sauver. »
12 Mais toi, ô Dieu, |ne reste pas si loin !
Mon Dieu, viens vite à mon secours !
13 Qu’ils soient remplis de honte |et disparaissent,
tous mes accusateurs !
Qu’ils soient couverts d’opprobre, |d’ignominie,
ces gens qui cherchent à me nuire !
14 Mais moi, sans cesse, |je serai plein d’espoir.
De plus en plus, |je veux chanter ta gloire.
15 Oui, tous les jours, j’annoncerai |tes actes de justice |et de salut,
dont je ne connais pas le nombre[c].
16 Par ta puissance, |ô Seigneur Eternel, |je me présenterai
et je rappellerai |que toi seul tu es juste.

17 Tu m’as instruit, |ô Dieu, dès ma jeunesse ;
jusqu’à ce jour, |je publie tes merveilles.
18 Et maintenant que je suis vieux, |que j’ai les cheveux blancs,
ô Dieu, ne m’abandonne pas,
et je pourrai |dire ta force |dès aujourd’hui |aux hommes de mon temps,
et ta puissance |aux générations à venir.
19 Ta justice, ô Dieu, est immense,
car tu as fait |des choses merveilleuses !
Qui donc, ô Dieu, |serait semblable à toi ?
20 Tu nous as fait |passer par des détresses |et des malheurs sans nombre.
Tu nous feras revivre
et, du fond des abîmes, |tu me retireras.
21 Veuille me rendre |encore plus honoré,
et me consoler à nouveau.
22 Moi, en retour, |je te célébrerai |au son du luth
pour ta fidélité, mon Dieu.
Je te célébrerai |en jouant de la lyre,
Saint d’Israël !
23 Je pousserai des cris de joie, |je chanterai en ton honneur
de tout mon être |car tu m’as délivré.
24 Je redirai sans cesse |que tu es juste.
Ils seront confondus, |couverts de honte,
ces gens qui cherchent à me nuire.

Notas al pie

  1. 71.6 ma naissance : autre traduction : le sein maternel.
  2. 71.6 Autre traduction : C’est toi qui m’as fait sortir du sein maternel.
  3. 71.15 Autre traduction : bien que je ne possède pas l’art de l’écrivain.