Swedish Contemporary Bible

Psalms 7

Psalm 7

En oskyldig mans bön om Guds dom

1En klagosång[a] av David, som han sjöng till Herren för benjaminiten Kushs skull.

2Herre, min Gud, till dig tar jag min tillflykt,

rädda mig från mina förföljare, befria mig!

3Låt dem inte riva mig som lejon

och slita mig i stycken utan att någon räddar mig.

4Herre, min Gud, om jag har gjort detta,

om jag har handlat fel,

5om jag har lönat min vän med ont

och plundrat min ovän utan orsak,

6låt då fienden förfölja mig och hinna upp mig,

trampa mitt liv till marken

och lägga min ära i stoftet. Séla

7Herre! Res dig i din vrede,

stå upp mot mina fienders raseri!

Vakna upp, min Gud,

du som bestämmer domen.

8Samla alla folken runt omkring dig,

regera över dem från höjden!

9Herren är den som dömer folken.

Döm mig, Herre,

efter min rättfärdighet,

efter min integritet.

10Gör slut på de gudlösas ondska,

låt den rättfärdige stå fast!

Den som prövar sinne och känslor[b] är en rättfärdig Gud.

11Gud är min sköld,

han räddar de rättsinniga.

12Gud dömer i rättfärdighet,

Gud ger uttryck för sin vrede varje dag.

13Om någon inte vill vända om,

slipar han sitt svärd,

spänner sin båge,

14gör sitt dödande vapen redo

och tar fram sina brinnande pilar.

15Se, denne är havande med orätt,

han avlar ofärd och föder lögn.

16Han gräver en grop och gör den djup

men faller själv i den grop han grävt.

17Olyckan han planerat kommer över honom själv,

våldet drabbar hans eget huvud.

18Jag vill prisa Herren för hans rättfärdighet.

Jag vill lovsjunga Herrens, den Högstes, namn.

Notas al pie

  1. 7:1 Den hebreiska termen förekommer endast här och dess exakta betydelse är inte känd. Bakgrunden till sången är inte heller känd, eftersom benjaminiten Kush inte står omtalad någon annanstans.
  2. 7:10 sinne och känslor, ordagrant hjärtan och njurarna. Hjärtat betraktades som säte för människans medvetna, intellektuella liv, och njurarna (inälvorna) stod för känslorna.

Hoffnung für Alle

Psalm 7

Verschaffe mir Recht!

1Ein Klagelied[a] von David. Er trug es dem Herrn vor, als er unter den Anschuldigungen des Benjaminiters Kusch zu leiden hatte.

Herr, mein Gott, bei dir suche ich Schutz.
    Bring mich in Sicherheit vor all meinen Verfolgern!
    Ich bitte dich: Rette mich doch,
sonst bin ich ihnen hilflos ausgeliefert
    und sie zerfleischen mich wie ein Löwe seine Beute.

Herr, mein Gott, wenn das zutrifft, was man mir vorwirft –
    wenn ich wirklich anderen Unrecht getan habe,
wenn ich das Vertrauen von Freunden missbraucht
    oder tatsächlich diejenigen beraubt habe,
    die mich nun grundlos in die Enge treiben –,
dann sollen meine Feinde mich verfolgen,
mich einholen und zu Boden treten.
    Dann habe ich diesen ehrlosen Tod verdient!

Greif ein, Herr, und strafe sie in deinem Zorn!
    Stelle dich meinen Feinden entgegen,
    die so unerbittlich gegen mich wüten!
Komm und hilf mir!
    Du willst doch, dass das Recht wieder beachtet wird!
Versammle alle Völker um dich zum Gericht,
    nimm deinen Platz hoch oben auf dem Thron ein.
Herr, du bist Richter über die Völker.
    Vor aller Öffentlichkeit verschaffe mir Recht,
    denn du weißt, dass ich unschuldig bin.
10 Setz der Bosheit der Bösen ein Ende
    und richte den wieder auf, der deinen Willen tut!
Du, Gott, bist unbestechlich,
    und niemand kann dich täuschen!

11 Gott ist für mich wie ein schützender Schild;
    er rettet den, der aufrichtig mit ihm lebt.
12 Gott ist ein gerechter Richter,
    jeden Tag gilt den Bösen sein Zorn.
13 Wenn jemand vom Unrecht nicht ablässt,
dann schärft Gott sein Schwert,[b]
    er spannt seinen Bogen und legt an.
14 Er rüstet sich mit tödlichen Waffen
    und macht seine Brandpfeile zum Schuss bereit.

15 Ein Mensch, der Gott ablehnt, trägt Bosheit in sich
    und brütet immer neues Unheil aus.
    Nichts als Lügen bringt er zur Welt!
16 Doch wer anderen eine Grube gräbt,
    fällt selbst hinein.
17 Das Unheil, das er anderen bereitet hat, trifft ihn schließlich selbst;
    er wird zum Opfer seiner eigenen Bosheit.

18 Den Herrn will ich loben, denn er ist gerecht.
    Den Namen des höchsten Gottes will ich preisen mit meinem Lied!

Notas al pie

  1. 7,1 Die Bedeutung des hebräischen Wortes ist unsicher. Vielleicht handelt es sich dabei um eine musikalische Anweisung, wie der Psalm gesungen werden soll.
  2. 7,13 Oder: Schon wieder schärft mein Feind sein Schwert.