Swedish Contemporary Bible

Psalms 69

Psalm 69

Den lidandes bön

1För körledaren, enligt Shoshannim[a]. Av David.

2Rädda mig, Gud,

för vattnet står mig upp till halsen!

3Djupare och djupare sjunker jag i dyn,

jag saknar fotfäste.

Jag har kommit ut på djupt vatten,

floden sveper över mig.

4Jag har ropat mig trött,

min strupe är hes.

Mina ögon är matta

och ser med väntan på dig, min Gud.

5De som har hatat mig utan anledning

är flera än hårstråna på mitt huvud.

Det är många som vill förgöra mig

och som utan orsak är mina fiender,

Jag måste ersätta vad jag inte har stulit.

6Du känner min dumhet, Gud,

min skuld är inte gömd för dig.

7Låt dem som hoppas på dig inte komma på skam för min skull,

härskarornas Herre,

låt inte dem som söker dig hamna i vanära för min skull,

du Israels Gud.

8Det är för din skull som jag hånas

och mitt ansikte täcks av skam.

9Jag har blivit främmande för mina egna bröder,

en främling för min mors söner.

10Min iver för ditt tempel förtär mig,

och dina förolämpares förolämpningar har fallit över mig.

11När jag sörjer och fastar

hånar man mig.

12När jag klär mig i sorgkläder

blir jag en visa för dem.

13De som sitter i porten sladdrar om mig,

och i dryckesvisorna sjunger man om mig.

14Men jag ber till dig, Herre, vid rätt tid.

Svara mig, Gud, i din stora nåd,

i din frälsnings trofasthet.

15Rädda mig ur detta träsk!

Låt mig inte sjunka!

Rädda mig från dem som hatar mig

och från de djupa vattnen.

16Låt inte vattenmassorna begrava mig

eller djupet uppsluka mig.

Låt inte avgrunden sluta sitt gap över mig.

17Herre, svara mig i din godhet och nåd,

vänd dig till mig i din stora barmhärtighet.

18Göm dig inte för mig, din tjänare,

för jag är i nöd.

Skynda dig att svara!

19Kom nära mig och befria mig,

friköp mig från mina fiender!

20Du vet hur jag hånas, förolämpas och vanäras.

Du ser alla mina ovänner.

21Deras förakt har krossat mitt hjärta,

och jag är sjuk.

Jag sökte medlidande

men fann inget,

någon som kunde trösta mig

men hittade ingen.

22De blandade gift i min mat

och gav mig ättika att dricka i min törst.

23Låt deras bord framför dem bli en snara

och deras frid[b] en fälla.

24Låt deras ögon drabbas av mörker, så att de inte ser,

och deras höfter alltid vackla.

25Häll ut din vrede över dem!

Låt dem känna din vredes glöd,

26och låt deras hem stå öde

och ingen mer bo i deras tält.

27De förföljer den som du har slagit

och pratar om plågan hos den du har sårat.

28Ställ dem till svars för synd efter synd,

låt dem inte få del av din rättfärdighet.

29Utplåna dem från de levandes bok!

Låt dem inte finnas upptecknade bland de rättfärdiga.

30Jag är i nöd och ångest,

Gud, låt din räddning bli min tillflykt.

31Då ska jag prisa Guds namn med sång,

ära honom med tacksägelse.

32Det behagar Herren mer än en tjur

eller en oxe med horn och klövar.

33De förtryckta ska se det och glädja sig,

ni som söker Gud ska få nytt mod,

34för Herren hör de fattiga

och föraktar inte sina fångna.

35Låt himlen och jorden prisa honom,

haven och allt som rör sig i dem!

36Gud ska rädda Sion

och bygga upp Juda städer igen,

de ska bo där och ta det i besittning.

37Hans tjänares barn ska ärva det,

och alla som älskar hans namn ska bo där.

Notas al pie

  1. 69:1 enligt Shoshannim kan betyda ungefär till/enligt Liljorna(s melodi), men det kan också vara ett namn, möjligen Susa.
  2. 69:23 Grundtextens innebörd är osäker.

New Serbian Translation

Псалми 69

Хоровођи. Напев: „Љиљани“. Давидов

1Спаси ме, о, Боже,
    дођоше до грла воде!
Потонуо сам у блато дубоко,
    а нигде ослонца;
доспео сам у воде дубоке,
    бујица ме захватила.
Клонуо сам зовући те,
    промуче ми грло;
очи су ми усахнуле
    чекајући Бога мога.
Бројнији су ти што ме без разлога мрзе
    од косе на глави мојој,
ти моћници што би да ме збришу,
    безразложни противници.
    Враћам, а украо нисам.

Лудост моју ти познајеш, Боже;
    греси моји скривени ти нису.

Нека се због мене не постиде они
    који у тебе наду своју полажу,
    Господе, Боже над војскама.
Нека се због мене не осрамоте они
    који те траже,
    Боже Израиљев.
Јер ја због тебе трпим презир,
    лице моје прекрила је брука.
Браћи својој незнанац постадох,
    туђинац сам деци моје мајке.
Изједа ме ревност за твој Дом.
    Увреде оних који тебе вређају,
        пале су на мене.
10 Плакао сам и постио,
    и то ми је на презир било.
11 За одећу себи кострет огрнух,
    и постадох ругло за њих.
12 О мени причају они што седе на градским вратима
    и певају песме пијанице.

13 А ја се само теби молим, о, Господе,
    у време повољно;
Боже, услиши ме по обилном твоме смиловању,
    по верности свог спасења.
14 Из блата ме ослободи,
    не дај да потонем;
ослободи ме од оних што ме мрзе,
    од дубоких вода.
15 Бујица воде нек ме не захвати,
    нек ме не прогута дубина
    и ждрело њено нада мном не затвори се.

16 Услиши ме, Господе,
    јер је добра милост твоја;
по големом милосрђу своме
    на мене се осврни.
17 Лице своје од свог слуге не сакривај,
    јер сам на мукама;
    похитај, услиши ме.
18 Приђи ближе души мојој, откупи је;
    ради мојих противника, избави ме.

19 Ти знаш да сам презрен, осрамоћен и обрукан;
    пред тобом су сви душмани моји.
20 Презир ми је срце сломио,
    разболех се;
жудео сам за утехом –
    никог ниоткуда;
за утешитељима –
    нашао их нисам.
21 Пелен су ми у храну ставили,
    сирће су ми жедном дали да пијем.

22 Нек им сто постане замка,
    одмазда и клопка;
23 нек им очи потамне, да не виде,
    и леђа им се заувек погрбе.
24 Срџбу своју на њих излиј,
    јарка љутња твоја нека их сустигне.
25 Табор нек им опустоши;
    не живео нико у њиховим шаторима.
26 Јер они гоне оне што си ударио
    и јављају јаде оних које си ранио.
27 Кривицу им на кривицу додај,
    да не уђу у праведност твоју.
28 Избрисани били из Књиге живота,
    да са праведнима не буду записани.

29 А ја сам сиромах, у боловима сам;
    спасење твоје, Боже, нека ме заштити.

30 Име Божије песмом ћу да славим,
    величаћу га хвалоспевом.
31 То ће бити Господу милије од вола
    и од бика, рогатог папкара.
32 Видеће то понизни,
    радоваће се;
ви, што Бога тражите,
    нек вам срце буде живо.
33 Јер убоге Господ чује,
    не презире заточене своје.

34 Нек га славе небеса, земља, мора
    и све што се у њима креће.
35 Јер Сион ће Бог да спасе,
    сазидаће јудејске градове;
и они ће их запосести
    и живеће тамо.
36 И потомци његових слуга
    то ће да наследе,
и они што име његово воле
    боравиће тамо.