Swedish Contemporary Bible

Psalms 69

Psalm 69

Den lidandes bön

1För körledaren, enligt Shoshannim[a]. Av David.

2Rädda mig, Gud,

för vattnet står mig upp till halsen!

3Djupare och djupare sjunker jag i dyn,

jag saknar fotfäste.

Jag har kommit ut på djupt vatten,

floden sveper över mig.

4Jag har ropat mig trött,

min strupe är hes.

Mina ögon är matta

och ser med väntan på dig, min Gud.

5De som har hatat mig utan anledning

är flera än hårstråna på mitt huvud.

Det är många som vill förgöra mig

och som utan orsak är mina fiender,

Jag måste ersätta vad jag inte har stulit.

6Du känner min dumhet, Gud,

min skuld är inte gömd för dig.

7Låt dem som hoppas på dig inte komma på skam för min skull,

härskarornas Herre,

låt inte dem som söker dig hamna i vanära för min skull,

du Israels Gud.

8Det är för din skull som jag hånas

och mitt ansikte täcks av skam.

9Jag har blivit främmande för mina egna bröder,

en främling för min mors söner.

10Min iver för ditt tempel förtär mig,

och dina förolämpares förolämpningar har fallit över mig.

11När jag sörjer och fastar

hånar man mig.

12När jag klär mig i sorgkläder

blir jag en visa för dem.

13De som sitter i porten sladdrar om mig,

och i dryckesvisorna sjunger man om mig.

14Men jag ber till dig, Herre, vid rätt tid.

Svara mig, Gud, i din stora nåd,

i din frälsnings trofasthet.

15Rädda mig ur detta träsk!

Låt mig inte sjunka!

Rädda mig från dem som hatar mig

och från de djupa vattnen.

16Låt inte vattenmassorna begrava mig

eller djupet uppsluka mig.

Låt inte avgrunden sluta sitt gap över mig.

17Herre, svara mig i din godhet och nåd,

vänd dig till mig i din stora barmhärtighet.

18Göm dig inte för mig, din tjänare,

för jag är i nöd.

Skynda dig att svara!

19Kom nära mig och befria mig,

friköp mig från mina fiender!

20Du vet hur jag hånas, förolämpas och vanäras.

Du ser alla mina ovänner.

21Deras förakt har krossat mitt hjärta,

och jag är sjuk.

Jag sökte medlidande

men fann inget,

någon som kunde trösta mig

men hittade ingen.

22De blandade gift i min mat

och gav mig ättika att dricka i min törst.

23Låt deras bord framför dem bli en snara

och deras frid[b] en fälla.

24Låt deras ögon drabbas av mörker, så att de inte ser,

och deras höfter alltid vackla.

25Häll ut din vrede över dem!

Låt dem känna din vredes glöd,

26och låt deras hem stå öde

och ingen mer bo i deras tält.

27De förföljer den som du har slagit

och pratar om plågan hos den du har sårat.

28Ställ dem till svars för synd efter synd,

låt dem inte få del av din rättfärdighet.

29Utplåna dem från de levandes bok!

Låt dem inte finnas upptecknade bland de rättfärdiga.

30Jag är i nöd och ångest,

Gud, låt din räddning bli min tillflykt.

31Då ska jag prisa Guds namn med sång,

ära honom med tacksägelse.

32Det behagar Herren mer än en tjur

eller en oxe med horn och klövar.

33De förtryckta ska se det och glädja sig,

ni som söker Gud ska få nytt mod,

34för Herren hör de fattiga

och föraktar inte sina fångna.

35Låt himlen och jorden prisa honom,

haven och allt som rör sig i dem!

36Gud ska rädda Sion

och bygga upp Juda städer igen,

de ska bo där och ta det i besittning.

37Hans tjänares barn ska ärva det,

och alla som älskar hans namn ska bo där.

Notas al pie

  1. 69:1 enligt Shoshannim kan betyda ungefär till/enligt Liljorna(s melodi), men det kan också vara ett namn, möjligen Susa.
  2. 69:23 Grundtextens innebörd är osäker.

La Bible du Semeur

Psaumes 69

Je suis submergé, sauve-moi !

1Au chef de chœur, un psaume de David, à chanter sur la mélodie des « Lis »[a].

O mon Dieu, sauve-moi,
j’ai de l’eau jusqu’au cou.
Dans une boue profonde, je m’enlise, |sans point d’appui.
Me voici descendu |au plus profond des eaux ; |un fort courant m’emporte.
Je m’épuise à crier, |mon gosier est brûlant,
mes yeux se sont usés |à attendre mon Dieu.
Car ceux qui me haïssent |sans la moindre raison[b]
ont dépassé le nombre |des cheveux de ma tête.
Ils sont puissants, |mes ennemis menteurs : |qui veulent me détruire.
Je dois restituer |ce que je n’ai pas extorqué.
O Dieu, tu sais |comme j’ai été insensé,
et mes actes coupables |ne te sont pas cachés.
Qu’ils ne soient pas dans la honte à cause de moi, |ceux qui ont mis leur espérance en toi,
ô Eternel, |ô Seigneur des armées célestes !
Que ceux qui se tournent vers toi |ne soient pas à cause de moi |remplis de confusion,
Dieu d’Israël !
Car c’est pour toi |que je porte l’opprobre
et que la confusion |me couvre le visage.
Me voilà devenu |étranger pour mes frères
et comme un inconnu |pour les fils de ma mère !
10 L’amour que j’ai pour ta maison |est en moi comme un feu |qui me consume[c],
et les insultes |des hommes qui t’insultent |sont retombées sur moi[d].
11 Quand je pleure et je jeûne,
je reçois des insultes.
12 Je me revêts |d’une toile de sac,
et je deviens pour eux |un objet de risée.
13 Les gens qui sont assis |sur la place publique |aux portes de la ville,
et les buveurs d’alcool |font de moi leur chanson.

14 Quant à moi, je t’exprime ma prière :
ô Eternel, |n’est-ce pas le moment |de montrer ta faveur ?
Exauce-moi, ô Dieu, |dans ton immense amour
et sauve-moi |dans ta fidélité !
15 Tire-moi de la boue ! |Que je n’enfonce pas !
Viens donc me délivrer |de ceux qui me haïssent,
et des profondes eaux !
16 Que je ne sois pas emporté |par le fort courant d’eau
et que l’abîme |ne m’engloutisse pas !
Que le gouffre béant |ne se referme pas sur moi !
17 Réponds-moi, Eternel, |ton amour est si bon !
Dans ta grande compassion, |occupe-toi de moi !
18 Ne te détourne plus |de moi, ton serviteur !
Je suis dans la détresse, |réponds-moi sans tarder !
19 Approche-toi de moi, |viens me sauver la vie.
Oui, viens me libérer, |car j’ai des ennemis.
20 Toi, tu sais comme je subis l’opprobre, |quelle est ma honte, |et mon ignominie.
Ils sont là, devant toi, |tous mes persécuteurs.
21 L’opprobre me brise le cœur, |je ne m’en remets pas ;
j’espère un geste |de sympathie en ma faveur, |mais mon attente est vaine,
quelqu’un qui me console, |mais je n’en trouve pas.
22 Ils ont mis du poison[e] |dans le pain que je mange.
Pour étancher ma soif, |ils m’offrent du vinaigre[f].

23 Que leurs banquets deviennent |un piège devant eux,
que leur tranquillité[g] |soit comme un traquenard[h] !
24 Que leurs yeux s’obscurcissent |au point de ne plus voir,
fais-leur courber le dos |continuellement !
25 Que ton indignation |se déverse sur eux !
Que ta colère ardente les atteigne !
26 Que les lieux où ils campent |soient dévastés,
que leurs demeures |soient privées d’habitants[i] !
27 Ils se sont acharnés |sur celui que tu as frappé,
ils se sont répandus |en commérages |sur les malheurs de ceux |que tu avais blessés.
28 Charge-les donc |de tous leurs crimes,
et qu’ils ne soient pas mis |au bénéfice |de ta justice !
29 Que leurs noms soient rayés |du livre des vivants[j] !
Qu’ils ne soient pas inscrits |parmi les justes !
30 Je suis affligé et je souffre,
mais ton secours, ô Dieu, |me mettra à l’abri.
31 Alors je te louerai, |ô Dieu, dans mes cantiques,
je dirai ta grandeur |avec reconnaissance.
32 Voilà, ô Eternel, |qui te plaît plus qu’un bœuf |ou qu’un taureau
ayant sabots et cornes[k].
33 O vous, les affligés, |voyez, réjouissez-vous !
Oui, vous qui vous tournez vers Dieu, |que votre cœur soit vivifié !
34 Car l’Eternel entend |les cris des défavorisés,
il ne méprise pas |ceux qui lui appartiennent |quand ils sont en prison.

35 Que le ciel et la terre |entonnent ses louanges
et que les mers l’acclament |avec tout être qui s’y meut !
36 Car Dieu viendra sauver |la ville de Sion |et il rebâtira |les cités de Juda.
On y habitera, |on les possédera.
37 Quant à la descendance |des serviteurs de l’Eternel, |elle en héritera,
et ceux qui l’aiment |y feront leur demeure.

Notas al pie

  1. 69.1 Terme de sens incertain. Autre traduction : avec accompagnement sur instrument à six cordes.
  2. 69.5 Voir Jn 15.25.
  3. 69.10 Cité en Jn 2.17.
  4. 69.10 Cité en Rm 15.3.
  5. 69.22 Voir Mt 27.34.
  6. 69.22 Voir Mt 27.48 ; Mc 15.36 ; Jn 19.28-29.
  7. 69.23 La version grecque a : un châtiment. Rm 11.9 cite cette version.
  8. 69.23 Les v. 23-24 sont cités en Rm 11.9-10.
  9. 69.26 Cité en Ac 1.20 à propos de la mort de Judas.
  10. 69.29 Voir Ex 32.32-33 ; Dn 12.1 ; Lc 10.20 ; Ph 4.3 ; Ap 13.8 ; 17.8 ; 20.12, 15 ; 21.27.
  11. 69.32 Voir 50.10-14 ; 51.18-19.