Swedish Contemporary Bible

Psalms 59

Psalm 59

Bön om beskydd vid fienders anfall

1För körledaren, ”Fördärva inte”. Av David, miktam, när Saul skickade män för att bevaka huset och döda honom.

2Min Gud, rädda mig från mina fiender,

skydda mig för mina motståndare.

3Befria mig från dem som gör orätt,

rädda mig från dessa blodtörstiga män.

4Se hur de ligger och lurar på mig!

Våldsamma män gör en konspiration mot mig

utan att jag överträtt något eller syndat, Herre.

5Jag har inte gjort något fel,

och ändå är de redo att attackera mig.

Vakna! Kom till mig och se!

6Du, Herre, härskarornas Gud, Israels Gud,

vakna och straffa folken!

Visa ingen nåd mot de trolösa som gör orätt. Séla

7På kvällen återkommer de,

ylar som hundar och stryker omkring i staden.

8Se vad de spyr ut ur sin mun,

med läppar som svärd,

för de tänker: ”Vem skulle höra det?”

9Men du skrattar åt dem, Herre,

du hånler åt alla folk.

10Gud, du är min[a] styrka!

Jag håller mig till dig, för du är min borg.

11Min Gud går i sin nåd före mig,

Gud låter mig se mina fienders fall.

12Döda dem inte, för då kan mitt folk glömma.

Använd din makt och låt dem irra omkring

och gå under, Herre, vår sköld.

13För syndens skull som är i deras mun,

för orden på deras läppar,

låt dem fångas i sitt högmod,

för den förbannelse och lögn de talar.

14Förgör dem i vrede, förgör dem så att de inte finns mer!

Låt dem veta att Gud regerar i Jakob till jordens yttersta gräns. Séla

15På kvällen återkommer de,

ylar som hundar och stryker omkring i staden.

16De driver omkring och letar efter mat

och gnyr om de inte mättas.

17Men jag vill sjunga om din makt

och jubla var morgon över din nåd,

för du har varit min borg,

en tillflykt i min nöd.

18Gud, du är min styrka.

Till dig sjunger jag min lovsång.

Gud är min borg, min nåds Gud.

Notas al pie

  1. 59:10 Egentligen hans, men här följer översättningen andra hebreiska handskrifter och Septuaginta.

The Message

Psalm 59

A David Psalm, When Saul Set a Watch on David’s House in Order to Kill Him

11-2 My God! Rescue me from my enemies,
    defend me from these mutineers.
Rescue me from their dirty tricks,
    save me from their hit men.

3-4 Desperadoes have ganged up on me,
    they’re hiding in ambush for me.
I did nothing to deserve this, God,
    crossed no one, wronged no one.
All the same, they’re after me,
    determined to get me.

4-5 Wake up and see for yourself! You’re God,
    God-of-Angel-Armies, Israel’s God!
Get on the job and take care of these pagans,
    don’t be soft on these hard cases.

6-7 They return when the sun goes down,
    They howl like coyotes, ringing the city.
    Then suddenly they’re all at the gate,
    Snarling invective, drawn daggers in their teeth.
    They think they’ll never get caught.

8-10 But you, God, break out laughing;
    you treat the godless nations like jokes.
Strong God, I’m watching you do it,
    I can always count on you.
God in dependable love shows up on time,
    shows me my enemies in ruin.

11-13 Don’t make quick work of them, God,
    lest my people forget.
Bring them down in slow motion,
    take them apart piece by piece.
Let all their mean-mouthed arrogance
    catch up with them,
Catch them out and bring them down
    —every muttered curse
    —every barefaced lie.
Finish them off in fine style!
    Finish them off for good!
Then all the world will see
    that God rules well in Jacob,
    everywhere that God’s in charge.

14-15 They return when the sun goes down,
    They howl like coyotes, ringing the city.
    They scavenge for bones,
    And bite the hand that feeds them.

16-17 And me? I’m singing your prowess,
    shouting at cockcrow your largesse,
For you’ve been a safe place for me,
    a good place to hide.
Strong God, I’m watching you do it,
    I can always count on you—
    God, my dependable love.