Swedish Contemporary Bible

Psalms 57

Psalm 57

Bön om hjälp, tacksägelse

(Ps 108:2-6)

1För körledaren, ”Fördärva inte”. Miktam,[a] av David, när han på sin flykt från Saul var i grottan.

2Var nådig, Gud, var nådig mot mig!

För till dig tar jag min tillflykt,

under dina vingars skugga tar jag min tillflykt

tills faran är över.

3Jag vill ropa till Gud, den Högste,

till Gud, som gör allt för mig.[b]

4Han sänder sin hjälp från himlen och räddar mig.

Han tillrättavisar mina förföljare. Séla

Gud sänder sin nåd och trofasthet.

5Jag befinner mig bland lejonen,

jag ligger bland dem som sprutar ut eld,

människor vilkas tänder är spjut och pilar

och vilkas tungor är skarpa svärd.

6Gud, du är upphöjd över himlen!

Visa din höghet över hela jorden!

7De lägger ut nät för mina fötter,

och jag böjs ner.

De gräver en grop där jag ska gå,

men de faller själva ner i den. Séla

8Mitt hjärta är orubbligt, Gud,

mitt hjärta är orubbligt.

Jag vill sjunga och spela.

9Vakna upp, min ära[c]!

Vakna upp, harpa och lyra!

Jag vill väcka morgonrodnaden.

10Herre, jag vill prisa dig bland folken,

inför alla människor vill jag sjunga lovsång till dig.

11Din nåd är stor,

ända upp till himlen når den,

din trofasthet upp till skyarna.

12Gud, du är upphöjd över himlen!

Visa din höghet över hela jorden!

Notas al pie

  1. 57:1 Fördärva inte kan antas ha varit en känd sång. Betydelsen av miktamär okänd.
  2. 57:3 Grundtextens innebörd är osäker i versens senare del.
  3. 57:9 Ordagrant: ja, min ära. Det hebreiska ordet syftar på någonting tungt, högt, magnifikt, vördnadsväckande och kan här kanske också tolkas som helhjärtenhet: Jag vill sjunga och spela av hela min själ/av hela mitt hjärta.

Bíbélì Mímọ́ Yorùbá Òde Òn

Saamu 57

Fún adarí orin. Ní ohùn “Má ṣe parun.” Ti Dafidi. Miktamu. Nígbà tí ó sá níwájú Saulu lọ sínú ihò òkúta.

1Ṣàánú fún mi, Ọlọ́run, ṣàánú fún mi,
    nítorí nínú rẹ ni ààbò ọkàn mí wà.
Èmi o fi ààbò mí sí ibi ìyẹ́ apá rẹ
    títí tí ewu yóò fi kọjá lọ.

Mo kígbe sókè sí Ọlọ́run Ọ̀gá-ògo jùlọ,
    sí Ọlọ́run tó ń pa májẹ̀mú rẹ̀ mọ́ fún mi.
Òun yóò ránṣẹ́ láti ọ̀run wá,
    yóò sì gbà mí, bí ẹni tí ń fẹ́ gbé mi mì
tilẹ̀ ń kẹ́gàn mi.
    Ọlọ́run yóò rán àánú rẹ̀ àti òdodo rẹ̀ jáde.

Mo wà ní àárín àwọn kìnnìún;
    mo dùbúlẹ̀ ni abẹ́ àwọn ẹ̀dá búburú,
àwọn ènìyàn tí eyín wọn dàbí ọ̀kọ̀ àti ọfà
    ẹni tí ahọ́n rẹ̀ jẹ́ idà mímú.

Kí a yìn ọ́ Ọlọ́run, ju ọ̀run lọ,
    kí ògo rẹ kò ju ti gbogbo ayé lọ.

Wọ́n ti ta àwọ̀n sílẹ̀ fún ẹsẹ̀ mi:
    a tẹ orí ọkàn mi ba nínú ìtìjú,
wọ́n gbẹ́ kòtò sí ọ̀nà mi:
ṣùgbọ́n wọ́n ti jì síbẹ̀ fún ara wọn.

Ọkàn mi ti múra Ọlọ́run;
    ọkàn mi ti múra, èmi ó kọrin, èmi ó si máa kọrin ìyìn.
Jí, ìwọ ọkàn mi!
    Jí, ohun orin èlò àti dùùrù!
    Èmi tìkára mi, yóò sì jí ní kùtùkùtù.

Èmi ó máa yìn ọ́, Olúwa, láàrín àwọn orílẹ̀-èdè;
    èmi ó máa kọrin sí ọ láàrín àwọn ènìyàn.
10 Nítorí títóbi ní ìfẹ́ rẹ, tí ó dé ọ̀run;
    òtítọ́ rẹ tàn dé àwọsánmọ̀.

11 Gbígbéga ni ọ́, Ọlọ́run, ju àwọn ọ̀run lọ;
    kí ògo rẹ kí ó ju gbogbo ayé lọ.