Swedish Contemporary Bible

Psalms 55

Psalm 55

Besvikelse och förtvivlan över en väns svek

1För körledaren, till stränginstrument. Maskil. Av David.

2Lyssna till min bön, Gud!

Göm dig inte när jag vädjar till dig!

3Lyssna till mig och svara mig!

Mina tankar plågar mig,

jag har ingen ro,

4för fienden väsnas och de gudlösa pressar mig.

De drar olycka över mig,

och i vrede anfaller de mig.

5Mitt inre fylls av ångest,

dödsångesten griper mig.

6Fruktan och fasa gastkramar mig.

Jag darrar och är rädd,

skräcken överväldigar mig.

7Jag sa: ”Tänk om jag hade vingar som duvan,

så att jag kunde flyga bort och finna en viloplats.

8Jag skulle flyga långt bort

till öknen och stanna där.” Séla

9Jag skulle skynda mig att söka skydd

undan detta oväder och denna storm.

10Herre, förvirra de gudlösa,

låt dem gräla sinsemellan,

för jag ser våld och strid i staden.

11Dag och natt går de omkring den på dess murar.

Olycka och ofärd har förskansat sig därinne.

12Våldet har tagit överhanden,

och förtryck och svek lämnar aldrig dess torg.

13Om det hade varit en fiende som hånat mig,

hade jag kunnat stå ut med det.

Om det hade varit en ovän som satt sig upp mot mig,

kunde jag ha gömt mig för honom.

14Men det var du, min jämlike,

min vän, min förtrogne.

15Vi gick i underbar gemenskap

i folkskaran till Guds hus.

16Låt döden utan varning ta dem,

låt dem fara levande ner i dödsriket,

för ondskan bor i och mitt ibland dem.

17Men jag vill ropa till Gud,

och Herren ska rädda mig.

18Både morgon, middag och kväll suckar jag och klagar högt inför honom,

och han ska lyssna till mig.

19Han befriar mig och ger mig frid,

när fienderna anfaller mig,

hur många mina motståndare än är.

20Gud ska höra mig och förödmjuka dem,

han som har regerat i evigheter, séla,

dessa som aldrig ändrar sig

och som inte fruktar Gud.

21Han gav sig på dem som levde i fred med honom,

han våldförde sig på sitt förbund.[a]

22Hans ord var hala som smör,

men hans hjärta var fyllt av stridslust.

Hans tal var lenare än olja

och ändå ett draget svärd.

23Lämna din börda till Herren!

Han ska ta hand om dig.

Han låter aldrig den rättfärdige vackla.

24Men du, Gud, ska störta ner dem i fördärvets djup.

De blodtörstiga och svekfulla uppnår inte ens hälften av människans livslängd.

Men jag förtröstar på dig.

Notas al pie

  1. 55:21 Vem som åsyftas framkommer inte, men möjligen densamme som i v. 14. Det är också oklart huruvida det ska översättas hans förbund eller sitt förbund.

The Message

Psalm 55

A David Psalm

11-3 Open your ears, God, to my prayer;
    don’t pretend you don’t hear me knocking.
Come close and whisper your answer.
    I really need you.
I shudder at the mean voice,
    quail before the evil eye,
As they pile on the guilt,
    stockpile angry slander.

4-8 My insides are turned inside out;
    specters of death have me down.
I shake with fear,
    I shudder from head to foot.
“Who will give me wings,” I ask—
    “wings like a dove?”
Get me out of here on dove wings;
    I want some peace and quiet.
I want a walk in the country,
    I want a cabin in the woods.
I’m desperate for a change
    from rage and stormy weather.

9-11 Come down hard, Lord—slit their tongues.
    I’m appalled how they’ve split the city
Into rival gangs
    prowling the alleys
Day and night spoiling for a fight,
    trash piled in the streets,
Even shopkeepers gouging and cheating
    in broad daylight.

12-14 This isn’t the neighborhood bully
    mocking me—I could take that.
This isn’t a foreign devil spitting
    invective—I could tune that out.
It’s you! We grew up together!
    You! My best friend!
Those long hours of leisure as we walked
    arm in arm, God a third party to our conversation.

15 Haul my betrayers off alive to hell—let them
    experience the horror, let them
    feel every desolate detail of a damned life.

16-19 I call to God;
    God will help me.
At dusk, dawn, and noon I sigh
    deep sighs—he hears, he rescues.
My life is well and whole, secure
    in the middle of danger
Even while thousands
    are lined up against me.
God hears it all, and from his judge’s bench
    puts them in their place.
But, set in their ways, they won’t change;
    they pay him no mind.

20-21 And this, my best friend, betrayed his best friends;
    his life betrayed his word.
All my life I’ve been charmed by his speech,
    never dreaming he’d turn on me.
His words, which were music to my ears,
    turned to daggers in my heart.

22-23 Pile your troubles on God’s shoulders—
    he’ll carry your load, he’ll help you out.
He’ll never let good people
    topple into ruin.
But you, God, will throw the others
    into a muddy bog,
Cut the lifespan of assassins
    and traitors in half.

And I trust in you.