Swedish Contemporary Bible

Psalms 55

Psalm 55

Besvikelse och förtvivlan över en väns svek

1För körledaren, till stränginstrument. Maskil. Av David.

2Lyssna till min bön, Gud!

Göm dig inte när jag vädjar till dig!

3Lyssna till mig och svara mig!

Mina tankar plågar mig,

jag har ingen ro,

4för fienden väsnas och de gudlösa pressar mig.

De drar olycka över mig,

och i vrede anfaller de mig.

5Mitt inre fylls av ångest,

dödsångesten griper mig.

6Fruktan och fasa gastkramar mig.

Jag darrar och är rädd,

skräcken överväldigar mig.

7Jag sa: ”Tänk om jag hade vingar som duvan,

så att jag kunde flyga bort och finna en viloplats.

8Jag skulle flyga långt bort

till öknen och stanna där.” Séla

9Jag skulle skynda mig att söka skydd

undan detta oväder och denna storm.

10Herre, förvirra de gudlösa,

låt dem gräla sinsemellan,

för jag ser våld och strid i staden.

11Dag och natt går de omkring den på dess murar.

Olycka och ofärd har förskansat sig därinne.

12Våldet har tagit överhanden,

och förtryck och svek lämnar aldrig dess torg.

13Om det hade varit en fiende som hånat mig,

hade jag kunnat stå ut med det.

Om det hade varit en ovän som satt sig upp mot mig,

kunde jag ha gömt mig för honom.

14Men det var du, min jämlike,

min vän, min förtrogne.

15Vi gick i underbar gemenskap

i folkskaran till Guds hus.

16Låt döden utan varning ta dem,

låt dem fara levande ner i dödsriket,

för ondskan bor i och mitt ibland dem.

17Men jag vill ropa till Gud,

och Herren ska rädda mig.

18Både morgon, middag och kväll suckar jag och klagar högt inför honom,

och han ska lyssna till mig.

19Han befriar mig och ger mig frid,

när fienderna anfaller mig,

hur många mina motståndare än är.

20Gud ska höra mig och förödmjuka dem,

han som har regerat i evigheter, séla,

dessa som aldrig ändrar sig

och som inte fruktar Gud.

21Han gav sig på dem som levde i fred med honom,

han våldförde sig på sitt förbund.[a]

22Hans ord var hala som smör,

men hans hjärta var fyllt av stridslust.

Hans tal var lenare än olja

och ändå ett draget svärd.

23Lämna din börda till Herren!

Han ska ta hand om dig.

Han låter aldrig den rättfärdige vackla.

24Men du, Gud, ska störta ner dem i fördärvets djup.

De blodtörstiga och svekfulla uppnår inte ens hälften av människans livslängd.

Men jag förtröstar på dig.

Notas al pie

  1. 55:21 Vem som åsyftas framkommer inte, men möjligen densamme som i v. 14. Det är också oklart huruvida det ska översättas hans förbund eller sitt förbund.

Hoffnung für Alle

Psalm 55

Vom besten Freund verraten

1Von David, zum Nachdenken. Mit Saiteninstrumenten zu begleiten.

Lass mein Gebet zu dir dringen, o Gott,
    und wende dich nicht ab von meinem Flehen!
Beachte mich doch und erhöre mein Rufen!
    Meine Sorgen lassen mir keine Ruhe, stöhnend irre ich umher.
Denn die Feinde pöbeln mich an
    und bedrängen mich von allen Seiten.
Diese gottlosen Menschen wollen mir schaden,
    voller Hass feinden sie mich an.
Mein Herz krampft sich zusammen,
    Todesangst überfällt mich.
Furcht und Zittern haben mich erfasst,
    und vor Schreck bin ich wie gelähmt.

Ach, hätte ich doch Flügel wie eine Taube,
    dann würde ich an einen sicheren Ort fliegen!
Weit weg würde ich fliehen –
    bis in die Wüste.
Schnell fände ich eine Zuflucht
    vor dem Unwetter und dem wütenden Sturm.

10 Herr, verwirre die Sprache meiner Feinde,
damit sie nichts Böses mehr aushecken können!
    Denn in der Stadt habe ich gesehen,
    dass Streit und rohe Gewalt überhandnehmen.
11 Tag und Nacht machen sie die Runde auf den Mauern.
    Die Stadt ist erfüllt von Unrecht und Verderben.
12 In ihren Straßen herrschen Erpressung und Betrug,
    und das Verbrechen scheint kein Ende zu nehmen.

13 Wäre es mein Feind, der mich verhöhnt,
    dann könnte ich es noch ertragen.
Würde mein erbitterter Gegner sich über mich erheben,
    so wüsste ich ihm aus dem Weg zu gehen.
14 Aber du bist es, mein Vertrauter,
    mein bester und engster Freund!
15 Wie schön war es damals, als uns noch tiefe Freundschaft verband[a]!
    Einmütig gingen wir in Gottes Haus,
    gemeinsam mit den anderen Pilgern.

16 Ohne Vorwarnung hole der Tod meine Feinde!
Mitten aus dem Leben sollen sie gerissen werden,
    denn die Bosheit herrscht in ihren Herzen und Häusern.
17 Doch ich schreie zu Gott,
    und der Herr wird mir helfen.
18 Den ganzen Tag über klage und stöhne ich,
    bis er mich hört.
19 Er rettet mich und gibt mir Sicherheit vor den vielen Feinden,
    nichts können sie mir jetzt noch anhaben!
20 Gott, der seit Ewigkeiten herrscht, wird mich erhören.
    Er bleibt ihnen die Antwort nicht schuldig.
Denn vor ihm haben sie keine Ehrfurcht,
    und ändern wollen sie sich auch nicht.

21 Ach, mein ehemaliger Freund hat alle verraten,
    die ihm nahestanden, und hat seine Versprechen gebrochen!
22 Seine Worte sind honigsüß,
    aber im Herzen ist er voller Hass.
Was er sagt, klingt schmeichelhaft,
    aber es verletzt wie Messerstiche.

23 Überlass alle deine Sorgen dem Herrn!
Er wird dich wieder aufrichten;
    niemals lässt er den scheitern, der treu zu ihm steht.
24 Gott, du wirst die Mörder und Betrüger ins Grab stürzen;
mitten aus dem Leben wirst du sie reißen.
    Ich aber setze mein Vertrauen auf dich!

Notas al pie

  1. 55,15 Oder: als wir noch unsere Gedanken austauschen konnten.