Swedish Contemporary Bible

Psalms 55

Psalm 55

Besvikelse och förtvivlan över en väns svek

1För körledaren, till stränginstrument. Maskil. Av David.

2Lyssna till min bön, Gud!

Göm dig inte när jag vädjar till dig!

3Lyssna till mig och svara mig!

Mina tankar plågar mig,

jag har ingen ro,

4för fienden väsnas och de gudlösa pressar mig.

De drar olycka över mig,

och i vrede anfaller de mig.

5Mitt inre fylls av ångest,

dödsångesten griper mig.

6Fruktan och fasa gastkramar mig.

Jag darrar och är rädd,

skräcken överväldigar mig.

7Jag sa: ”Tänk om jag hade vingar som duvan,

så att jag kunde flyga bort och finna en viloplats.

8Jag skulle flyga långt bort

till öknen och stanna där.” Séla

9Jag skulle skynda mig att söka skydd

undan detta oväder och denna storm.

10Herre, förvirra de gudlösa,

låt dem gräla sinsemellan,

för jag ser våld och strid i staden.

11Dag och natt går de omkring den på dess murar.

Olycka och ofärd har förskansat sig därinne.

12Våldet har tagit överhanden,

och förtryck och svek lämnar aldrig dess torg.

13Om det hade varit en fiende som hånat mig,

hade jag kunnat stå ut med det.

Om det hade varit en ovän som satt sig upp mot mig,

kunde jag ha gömt mig för honom.

14Men det var du, min jämlike,

min vän, min förtrogne.

15Vi gick i underbar gemenskap

i folkskaran till Guds hus.

16Låt döden utan varning ta dem,

låt dem fara levande ner i dödsriket,

för ondskan bor i och mitt ibland dem.

17Men jag vill ropa till Gud,

och Herren ska rädda mig.

18Både morgon, middag och kväll suckar jag och klagar högt inför honom,

och han ska lyssna till mig.

19Han befriar mig och ger mig frid,

när fienderna anfaller mig,

hur många mina motståndare än är.

20Gud ska höra mig och förödmjuka dem,

han som har regerat i evigheter, séla,

dessa som aldrig ändrar sig

och som inte fruktar Gud.

21Han gav sig på dem som levde i fred med honom,

han våldförde sig på sitt förbund.[a]

22Hans ord var hala som smör,

men hans hjärta var fyllt av stridslust.

Hans tal var lenare än olja

och ändå ett draget svärd.

23Lämna din börda till Herren!

Han ska ta hand om dig.

Han låter aldrig den rättfärdige vackla.

24Men du, Gud, ska störta ner dem i fördärvets djup.

De blodtörstiga och svekfulla uppnår inte ens hälften av människans livslängd.

Men jag förtröstar på dig.

Notas al pie

  1. 55:21 Vem som åsyftas framkommer inte, men möjligen densamme som i v. 14. Det är också oklart huruvida det ska översättas hans förbund eller sitt förbund.

Bibelen på hverdagsdansk

Salme 55

Om at blive forrådt af sine venner

1Til korlederen: En visdomssang af David. Synges til akkompagnement af strengeinstrumenter.

Hør min bøn, Gud,
    lyt til mit råb om hjælp.
        Hør mig og svar mig.
Jeg er ude af mig selv
    og ryster af skræk.
Mine fjender gør mig bange
    med deres voldsomme trusler.
De er rasende på mig
    og klar til angreb.
Mit hjerte banker helt vildt,
    dødsangsten overmander mig.
Jeg er grebet af skræk og rædsel,
    jeg er lammet af frygt.
Jeg ville ønske, jeg havde vinger som en fugl,
    så jeg kunne flygte og finde fred.
Jeg ville flyve langt bort,
    slå mig ned i ødemarken og blive der.
Jeg ville skyndsomst søge ly
    for det voldsomme uvejr.
10 Skab forvirring hos dem, Herre,
    og forstyr deres planer.
Der er oprør og ufred i byen.
11     Der går vagter på bymuren dag og nat,
        men den virkelige fare kommer indefra.
12 Der er vold og mord overalt,
    trusler og bedrageri breder sig uhæmmet.
13 Hvis det var en fremmed, der rasede imod mig,
    kunne jeg bedre holde det ud.
Hvis jeg blev hånet af mine fjender,
    kunne jeg løbe væk fra dem.
14 Men det var dig, som jeg troede var min ven,
    du var min følgesvend og min fortrolige.
15 Vi delte hinandens hemmeligheder,
    vi fulgtes ad i festoptoget til Guds hus.

16 Gid du ville sende dem i døden, Gud,
    for ondskaben har fyldt deres sind.

17 Jeg vil råbe til min Gud,
    og Herren vil redde mig.
18 Morgen, middag og aften vil jeg klage min nød,
    og han vil høre min bøn.
19 Han vil redde mig fra mine angribere,
    selv om der er mange, der kæmper imod mig.
20 Gud, som hersker fra fortids dage,
    vil høre mig og ydmyge dem.
De nægter jo at forandre sig,
    de frygter ikke Gud.
21 Min ven forrådte mig,
    han brød sit løfte.
22 Hans tale var glat som olie,
    men han havde bagtanker om oprør.
Hans ord var bløde som smør,
    men de blev snart til skarpe dolke.
23 Kast din byrde på Herren,
    så vil han bære den for dig.
Han lader ikke de gudfrygtige bukke under.
    Aldrig i evighed.
24 Gud, send de onde bedragere i afgrunden,
    mordere og løgnere skal dø i deres ungdom.
Men jeg sætter min lid til dig.