Swedish Contemporary Bible

Psalms 49

Psalm 49

Det är fåfängt att lita på jordisk rikedom

1För körledaren. Av Korachs ättlingar. En psalm.

2Hör, alla folk!

Lyssna, alla världens invånare,

3hög och låg,

rik och fattig.

4Min mun talar visdomsord,

ur mitt innersta kommer förstånd.

5Jag böjer mitt öra till visdomsord,

jag förklarar min gåta till harpospel.

6Varför skulle jag vara rädd i olyckans tid,

när mina bedragares ondska omger mig?

7De litar på sin rikedom

och skryter med hur mycket de äger.

8Men ingen kan betala för någon annans liv,

och ingen kan ge Gud en lösesumma för någon.

9Priset för ett liv är högt,

och ingen betalning är tillräcklig

10för att någon ska få leva för evigt

och komma undan graven.

11Man ser de visa dö,

förgås som dåren och den oförnuftige,

och de lämnar sin rikedom till andra.

12Graven[a] förblir deras hem för evigt,

deras boning generation efter generation,

fastän de har uppkallat sina gods efter sig själva.

13Men människan i all sin rikedom består inte[b],

hon är som djuren som förgås.

14Så går det för dessa som förtröstar på sig själva,

och deras anhängare som bejakar deras tal. Séla

15Som en fårhjord förs de till dödsriket,

och döden är deras herde.

De rättfärdiga ska härska över dem på morgonen.

Deras kroppar förmultnar i graven, borta från härliga boningar.[c]

16Men Gud ska befria mig från dödsrikets grepp,

han ska ta emot mig. Séla

17Bli inte rädd när du ser någon bli rik,

när hans hus blir allt mer praktfullt,

18för när han dör kan han inte ta någonting med sig,

hans härlighet följer inte med honom ner.

19Även om en människa anser sig ha ett välsignat liv,

och din framgång prisas,

20går var och en ändå till sina fäder,

till dem som aldrig mer ser ljuset.

21Men människan i all sin rikedom består inte,

hon är som djuren som förgås.[d]

Notas al pie

  1. 49:12 Egentligen deras inre (tankar), men här följer översättningen Septuaginta m.fl. gamla översättningar, eftersom sammanhanget tyder på graven. De två hebreiska orden liknar varandra och en förväxling kan ha skett i kopieringen av handskrifter. En möjlig översättning är dock: De tänker att deras hem/hus ska bestå för evigt…
  2. 49:13 Enligt Septuaginta m.fl. …är utan förstånd.
  3. 49:15 I den senare hälften av versen är grundtexten mycket svårbegriplig och översättningen blir närmast en översättning av enstaka ord utan någon sammanhängande mening.
  4. 49:21 Se v. 13 med not.

La Bible du Semeur

Psaumes 49

Un linceul n’a pas de poches

1Au chef de chœur. Un psaume des Qoréites[a].

O vous, tous les peuples, |écoutez ceci !
Habitants du monde, |prêtez attention,
vous, gens d’humble condition |et vous, gens de haute condition,
vous, les hommes riches |comme vous les pauvres !
De ma bouche sortent |des paroles sages,
et mon cœur médite |des propos sensés.
Mon oreille écoute |des proverbes sages.
Au son de la lyre, |je vais révéler |le sens d’une énigme.

Pourquoi donc craindrais-je, |aux jours du malheur,
où je suis environné |des méfaits des fourbes ?
Ils ont foi en leur fortune
et ils tirent vanité |de leurs immenses richesses.
Aucun homme, cependant, |ne peut racheter un autre.
Aucun ne saurait payer |à Dieu sa propre rançon.
Car le rachat de leur vie |est bien trop coûteux.
Il leur faut, à tout jamais, |en abandonner l’idée.
10 Vivront-ils toujours ?
Eviteront-ils la fosse ?
11 On voit bien mourir le sage,
et le sot et l’insensé |vont périr également,
en laissant leurs biens à d’autres.
12 Cependant, ils s’imaginent |que leurs maisons vont durer |jusque dans l’éternité[b]
et que leurs demeures |seront à l’abri du temps |pendant des générations,
eux qui voulaient que leurs terres |soient appelées de leur nom.
13 L’homme le plus honoré |ne vit pas longtemps :
car il est semblable aux animaux |qui doivent périr[c].
14 Tel est l’avenir de ceux |qui leur font confiance,
qui approuvent leurs discours[d].
            Pause
15 On les pousse vers la tombe |comme un troupeau de moutons,
et la mort se repaît d’eux.
Au matin, les hommes droits |vont les piétiner.
Loin de leur demeure, |au séjour des morts, |leur beauté s’évanouira.
16 Mais Dieu me délivrera |du séjour des morts,
car il me prendra.
            Pause
17 Ne sois donc pas alarmé |quand un homme s’enrichit,
quand tu vois le luxe |s’étaler dans sa maison.
18 Car, lorsqu’il mourra, |il n’emportera |rien de ce qu’il possédait :
ses biens ne le suivront pas[e].
19 Pendant sa vie il pouvait |se dire béni
– et les gens vous louent |lorsque tout va bien pour vous –,
20 il lui faudra bien rejoindre |ses ancêtres décédés
qui, jamais plus, ne verront |briller la lumière.
21 L’homme le plus honoré, |s’il n’a pas d’intelligence,
est semblable aux animaux |qui doivent périr.

Notas al pie

  1. 49.1 Voir note 42.1.
  2. 49.12 Selon le texte hébreu. Les anciennes versions grecque et syriaque ont : cependant leur tombe sera leur maison pour toujours, leur demeure pour des générations.
  3. 49.13 Dans l’ancienne version grecque et la version syriaque, les v. 13 et 21 sont identiques.
  4. 49.14 Autre traduction : telle est leur voie, leur folie, et ceux qui les suivent approuvent leurs discours.
  5. 49.18 Voir 1 Tm 6.7.