Swedish Contemporary Bible

Psalms 44

Psalm 44

Det slagna folkets klagan

1För körledaren. Av Korachs ättlingar. Maskil.

2Gud, vi har hört, våra fäder har berättat för oss

om dina gärningar du gjorde på deras tid, för länge sedan.

3Du drev ut de främmande folken och satte dit våra fäder i stället.

Du krossade de andra folken, men våra fäder lät du blomstra.

4De tog inte landet med sitt eget svärd,

och deras egen styrka gav dem ingen räddning,

utan din mäktiga hands kraft och ljuset från ditt ansikte,

för du älskade dem.

5Du är min kung och min Gud,

som ger en befallning om räddning för Jakob.

6Med din hjälp ska vi slå ner våra motståndare

och i ditt namn trampa ner våra fiender.

7Jag litar inte på min båge,

och mitt svärd kan inte rädda mig.

8Men du räddar oss från våra fiender,

du låter våra motståndare komma på skam.

9Vi är alltid stolta över Gud,

vi prisar ditt namn för evigt. Séla

10Men nu har du visat bort oss och förödmjukat oss,

och du drar inte ut med våra härar.

11Du tvingade oss att vända för fienden,

och våra motståndare tog byte.

12Du tillät att vi åts upp som slaktfår

och skingrades bland folken.

13Du sålde ditt folk för ingenting

men gjorde ingen vinst.

14Du gjorde oss till åtlöje för våra grannar,

till spott och spe för dem som bor omkring oss.

15Du har gjort oss till en visa bland folken,

något man skakar huvudet åt.

16Jag har ständigt min vanära framför mig,

och mitt ansikte höljs i skam

17när jag hör dem som hånar och smädar,

och när jag ser fienden och hämnaren.

18Allt detta har kommit över oss,

trots att vi aldrig har glömt dig.

Vi har inte heller överträtt ditt förbund.

19Våra hjärtan har inte vänt sig från dig,

och våra steg har inte vikit av från din väg.

20Ändå har du krossat oss på schakalernas ställe,[a]

höljt oss i ett djupt mörker.

21Om vi hade glömt vår Gud

och i stället sträckt våra händer mot en annan gud,

22skulle då inte Gud genast upptäcka det,

han som känner hjärtats hemligheter?

23Det är för dig som vi dagen lång dödas

och räknas som slaktfår.

24Vakna, Herre! Varför sover du?

Res dig upp! Förkasta oss inte för alltid!

25Varför gömmer du ditt ansikte för oss

och glömmer vårt lidande och förtryck?

26Vi har sjunkit ner i stoftet,

våra kroppar ligger nertryckta i jorden.

27Grip in, kom till vår hjälp!

Befria oss i din nåd.

Notas al pie

  1. 44:20 Uttrycket kan vara ett talesätt för att beskriva ödeläggelse och förstörelse.

Het Boek

Psalmen 44

1Een leerzaam gezang van de Korachieten voor de koordirigent.

God, onze ouders hebben ons steeds weer verteld
hoe U in de geschiedenis met ons volk hebt gehandeld.
Wij hebben het zelf gehoord.
Eigenhandig hebt U de volken weggejaagd
en onze voorouders in het land gezet.
U hebt andere volken verdrukt
en onze voorouders sterker laten worden.
Zij hebben echt niet
zelf het land veroverd,
noch hun zwaard,
noch hun lichamelijke kracht
heeft hen bevrijd.
Uw kracht
en uw zorg
hebben dat gedaan,
omdat U hen liefhad.
God, U bent mijn Koning,
zorgt U toch voor de verlossing van uw volk!
In uw kracht vellen wij onze tegenstanders
en in uw naam lopen wij hen die tegen ons in opstand komen
onder de voet.
Ik vertrouw niet op mijn boog
en verwacht geen verlossing van mijn zwaard.
U hebt ons bevrijd van onze vijanden,
hen die ons haten hebt U voor schut gezet.
Wij beroemen ons voortdurend op onze God,
uw naam zullen wij altijd prijzen.
10 Toch hebt U ons weggestuurd en vernederd,
U bent niet meegegaan met onze legers toen die optrokken.
11 U zorgde ervoor dat wij voor onze vijanden moesten wijken,
zij konden alles bij ons plunderen.
12 U hebt ons overgeleverd als vee dat wordt geslacht.
Wij zijn onder andere volken verdeeld geraakt.
13 U hebt uw volk voor een spotprijs van de hand gedaan,
van dat geld bent U niet rijk geworden.
14 Onze buren roddelen over ons,
U hebt ons bespottelijk gemaakt voor hen die rondom ons wonen.
15 Onze schande is spreekwoordelijk geworden bij andere volken,
ze schudden het hoofd om ons.
16 Dag in, dag uit denk ik aan mijn schande,
ik durf mij niet meer te vertonen
17 vanwege de woorden van de roddelaars
en de blikken van mijn vijanden en hen die op wraak uit zijn.
18 Ondanks dit alles hebben wij U niet vergeten.
Ook hebben wij het verbond met U nooit ontkend.
19 Ons hart bleef op U gericht,
wij bleven op het rechte pad.
20 Desondanks hebt U ons op gevaarlijke plaatsen gebracht
en tastten wij soms geheel in het duister.
21 Als wij uw naam hadden vergeten
en vreemde goden vereerd zouden hebben,
22 zou God dat immers altijd merken?
Hij kent immers elke uithoek van het menselijk hart?
23 Werkelijk, ter wille van U zijn wij voortdurend in levensgevaar,
wij worden beschouwd als schapen op weg naar het slachthuis.
24 Word wakker! Waarom slaapt U, Here? Word toch wakker!
Laat ons toch niet meer in de steek.
25 Waarom keert U ons de rug toe?
Waarom trekt U Zich onze ellende en moeiten niet aan?
26 Wij stellen zelf niets meer voor
en liggen hulpeloos op de grond.
27 Sta op, Here, en help ons, bevrijd ons ter wille van uw goedheid en liefde.