Swedish Contemporary Bible

Psalms 44

Psalm 44

Det slagna folkets klagan

1För körledaren. Av Korachs ättlingar. Maskil.

2Gud, vi har hört, våra fäder har berättat för oss

om dina gärningar du gjorde på deras tid, för länge sedan.

3Du drev ut de främmande folken och satte dit våra fäder i stället.

Du krossade de andra folken, men våra fäder lät du blomstra.

4De tog inte landet med sitt eget svärd,

och deras egen styrka gav dem ingen räddning,

utan din mäktiga hands kraft och ljuset från ditt ansikte,

för du älskade dem.

5Du är min kung och min Gud,

som ger en befallning om räddning för Jakob.

6Med din hjälp ska vi slå ner våra motståndare

och i ditt namn trampa ner våra fiender.

7Jag litar inte på min båge,

och mitt svärd kan inte rädda mig.

8Men du räddar oss från våra fiender,

du låter våra motståndare komma på skam.

9Vi är alltid stolta över Gud,

vi prisar ditt namn för evigt. Séla

10Men nu har du visat bort oss och förödmjukat oss,

och du drar inte ut med våra härar.

11Du tvingade oss att vända för fienden,

och våra motståndare tog byte.

12Du tillät att vi åts upp som slaktfår

och skingrades bland folken.

13Du sålde ditt folk för ingenting

men gjorde ingen vinst.

14Du gjorde oss till åtlöje för våra grannar,

till spott och spe för dem som bor omkring oss.

15Du har gjort oss till en visa bland folken,

något man skakar huvudet åt.

16Jag har ständigt min vanära framför mig,

och mitt ansikte höljs i skam

17när jag hör dem som hånar och smädar,

och när jag ser fienden och hämnaren.

18Allt detta har kommit över oss,

trots att vi aldrig har glömt dig.

Vi har inte heller överträtt ditt förbund.

19Våra hjärtan har inte vänt sig från dig,

och våra steg har inte vikit av från din väg.

20Ändå har du krossat oss på schakalernas ställe,[a]

höljt oss i ett djupt mörker.

21Om vi hade glömt vår Gud

och i stället sträckt våra händer mot en annan gud,

22skulle då inte Gud genast upptäcka det,

han som känner hjärtats hemligheter?

23Det är för dig som vi dagen lång dödas

och räknas som slaktfår.

24Vakna, Herre! Varför sover du?

Res dig upp! Förkasta oss inte för alltid!

25Varför gömmer du ditt ansikte för oss

och glömmer vårt lidande och förtryck?

26Vi har sjunkit ner i stoftet,

våra kroppar ligger nertryckta i jorden.

27Grip in, kom till vår hjälp!

Befria oss i din nåd.

Notas al pie

  1. 44:20 Uttrycket kan vara ett talesätt för att beskriva ödeläggelse och förstörelse.

La Bible du Semeur

Psaumes 44

Rejetés par l’Eternel

1Au chef de chœur. Méditation[a] des Qoréites[b].

O Dieu, nous l’avons entendu |de nos propres oreilles,
nos pères nous ont raconté
tout ce que tu as accompli
de leur temps, autrefois.
Par ton intervention, |tu as dépossédé des peuples |pour établir nos pères ;
et tu as frappé des peuplades |pour donner à nos pères |assez de place.
Ce n’est pas grâce à leur épée |qu’ils ont occupé cette terre,
ni par leur propre force |qu’ils ont remporté la victoire :
mais c’est par ton action puissante,
car tu leur étais favorable |et les avais en affection.
C’est toi, ô Dieu, qui es mon roi
et qui décides |le salut de Jacob[c].
Oui, avec toi |nous repoussons nos ennemis,
et grâce à toi |nous piétinons nos adversaires[d].
Je ne compte pas sur mon arc,
mon épée ne me sauve pas,
c’est toi, ô Dieu, |qui nous délivres |de tous nos ennemis
et qui couvres de honte |les gens qui nous haïssent.
Tout au long de ce jour, |nous nous félicitons de Dieu ;
nous le louerons |jusqu’en l’éternité.
            Pause
10 Pourtant tu nous as rejetés
et livrés à la honte.
Tu as cessé d’accompagner |nos armées au combat !
11 Tu nous fais reculer |devant nos ennemis :
nos adversaires |se sont emparés de nos biens.
12 Oui, tu nous as livrés à eux, |ainsi qu’un troupeau de brebis |destinées à la boucherie,
et tu nous as éparpillés |parmi les peuples étrangers.
13 Tu as vendu ton peuple |à un bas prix
sans en tirer aucun profit,
14 et tu nous as livrés |aux railleries de nos voisins.
Tous ceux qui nous entourent |se rient et se moquent de nous.
15 Tu fais de nous |la risée d’autres peuples.
En nous voyant, les étrangers |secouent la tête en ricanant.
16 Tout le jour je vois mon humiliation,
et mon visage |est marqué par la honte
17 quand j’entends les outrages |et les propos blessants
d’un ennemi vindicatif.
18 Tout cela nous est arrivé |sans que nous t’ayons délaissé
et sans que nous ayons trahi |ton alliance avec nous.
19 Nous n’avons pas renié |nos engagements envers toi,
nous n’avons pas quitté la voie |que tu nous as prescrite.
20 Pourtant, tu nous as écrasés |dans le domaine des chacals[e],
et tu nous as couverts |de ténèbres épaisses.
21 Si nous avions délaissé notre Dieu,
si nous avions tendu les mains |vers un dieu étranger,
22 Dieu ne l’aurait-il pas appris,
lui qui connaît tous les secrets |qui sont au fond des cœurs ?
23 A cause de toi, chaque jour, |nous sommes massacrés
et l’on nous considère |comme étant des moutons |destinés à la boucherie[f].

24 Interviens donc, Seigneur ! |Pourquoi ne réagis-tu pas ?
Veuille te réveiller ! |Ne nous rejette pas toujours !
25 Pourquoi te détourner ?
Pourquoi ignores-tu nos maux |et nos détresses ?
26 Car nous voilà prostrés dans la poussière,
plaqués au sol.
27 Agis, viens à notre aide !
Libère-nous dans ton amour !

Notas al pie

  1. 44.1 Signification incertaine.
  2. 44.1 Voir note 42.1.
  3. 44.5 Autre traduction : et qui fais triompher Jacob. Les anciennes versions grecque et syriaque ont lu : tu es mon roi, ô Dieu : ordonne le salut pour Jacob.
  4. 44.6 Voir 18.39 ; Jos 10.24 ; Es 51.23.
  5. 44.20 Lieu désert et inhabité (voir Es 13.22 ; Jr 9.11).
  6. 44.23 Cité en Rm 8.36.