Swedish Contemporary Bible

Psalms 42

Psalm 42

Andra boken

(42—72)

Klagopsalm, längtan efter Gud.[a]

1För körledaren. Maskil[b]. Av Korachs ättlingar[c].

2Som hjorten längtar efter vattenbäckar,

så längtar jag efter dig, min Gud.

3Jag törstar efter Gud, den levande Guden.

När får jag komma och träda fram inför Gud?

4Mina tårar är min mat dag och natt,

när man hela tiden frågar mig: ”Var är din Gud?”

5Mina minnen kommer,

och jag utgjuter min själ.

Jag gick i folkhopen,

ledde processionen till Guds hus,

med glädjerop och tacksägelse i högtidsskaran.

6Varför är jag så nedstämd,

varför så orolig inom mig?

Vänta på Gud!

Jag ska åter prisa honom,

min räddare och min Gud!

7Ändå är jag nedstämd, min Gud,

och därför tänker jag på dig,

i Jordans land och på Hermons höjder,

på Misars berg.

8Djup ropar till djup vid dånet av dina vattenfall.

Alla dina vågor och bränningar slår över mig.

9Herren sänder om dagen sin nåd,

och om natten är hans lovsång hos mig,

en bön till den levande Guden.

10Jag säger till Gud, min klippa:

”Varför har du övergett mig?

Varför måste jag gå sörjande,

förtryckt av fienden?”

11Det är som om mina ben krossas

när mina fiender hånar mig,

när de ständigt frågar mig: ”Var är din Gud?”

12Varför är jag så nedstämd,

varför så orolig inom mig?

Vänta på Gud!

Jag ska åter prisa honom,

min räddare och min Gud!

Notas al pie

  1. 42:0 42-43 Psalmerna 42-43 utgör en enhet och står som en psalm i många hebreiska handskrifter.
  2. 42:1 Se not till 32:1.
  3. 42:1 Överskrift: Korachs ättlingar var tempelmusiker och -tjänare.

O Livro

Salmos 42

Segundo Livro (Salmos 42-72)

Cântico dos descendentes de Coré.

Para o director do coro.

1Assim como o veado anseia pela água,
assim suspiro eu por ti, ó Deus!
A minha alma tem sede de Deus,
    do Deus vivo.
Quando poderei ir e pôr-me diante dele?
As minhas lágrimas correm, noite e dia,
porque andam sempre a zombar de mim perguntando:
“Mas por onde é que anda esse teu Deus?”

Tem coragem, ó minha alma!
Eu lembro-me quando ia festivamente com a multidão,
    em cortejo, à casa de Deus, cantando com alegria
    e louvando o Senhor!

Porque estás abatida, minha alma? Porque ficas perturbada?
Confia em Deus! Pois que ainda o louvarei pela sua salvação.
Contudo agora, aqui estou abatido, acabrunhado.
Porém recordarei a tua bondade para com esta bela terra,
    onde corre o rio Jordão,
    e onde se situam os montes Hermon e Mizar.
Tens permitido que ondas de tristeza,
    como vagas enormes tenham passado sobre mim,
    com a força de uma queda de água.
Mas derramará, o dia inteiro, a sua misericórdia sobre mim,
    e durante toda a noite eu canto para Deus
    e faço oração ao Deus da minha vida.

Eu pergunto a Deus, que é a minha rocha:
“Porque me abandonaste?
Porque hei-de eu sofrer tanto
    por causa dos ataques dos meus inimigos?”
10 Os seus insultos ferem-me como uma chaga mortal,
    e passam todo o tempo repetindo-me:
“Onde é que anda esse teu Deus?”

11 Porque estás abatida, minha alma? Porque ficas perturbada?
Confia em Deus! Pois que ainda o louvarei.
    Ele é a minha salvação! Ele é o meu Deus!