Swedish Contemporary Bible

Psalms 41

Psalm 41

En lidandes bön

1För körledaren. En psalm av David.

2Lycklig är den som tar hand om den svage.

Herren befriar honom på olyckans dag.

3Herren skyddar honom och håller honom vid liv.

I landet prisas hans lycka,

och han utlämnas inte till sina fiender.

4Herren vårdar honom på sjukbädden när han ligger sjuk,

du låter honom återhämta sig från sjukdomen.

5Jag sa: ”Herre, var nådig mot mig

och gör mig frisk igen,

för jag har syndat mot dig!”

6Mina fiender säger elakt om mig:

”När ska han dö och hans namn utplånas?”

7När någon kommer och besöker mig

talar han falskt och samlar på ondska,

för att sedan gå och sprida ut det.

8Alla mina ovänner viskar tillsammans

och tänker ut ont mot mig.

9”Han har drabbats av en förfärlig sjukdom

och kommer aldrig mer upp ur sängen där han ligger!”

10Till och med min vän som jag litade på och som åt mitt bröd

har lyft sin häl mot mig[a].

11Herre, var mig nådig, hjälp mig upp!

Låt mig ge dem vad de förtjänar!

12Då vet jag att du älskar mig,

om min fiende inte får triumfera över mig.

13Du upprätthåller min integritet

och låter mig vara i din närhet för evigt.

14Välsignad är Herren, Israels Gud,

från evighet till evighet.

Amen, amen!

Notas al pie

  1. 41:10 ”Att äta någons bröd” syftar på en nära gemenskap (måltidsgemenskap), ”att lyfta ens häl” mot någon att vända sig mot denne, bli en aktiv motståndare.

O Livro

Salmos 41

Salmo de David. Para o diretor do coro.

1Felizes são aqueles que socorrem os pobres;
a esses o Senhor os livra.
Mantendo-lhes a vida,
o Senhor os favorece aqui na Terra
e os guarda de ficarem por conta dos seus inimigos.
É o Senhor mesmo quem cuida deles,
quando estão doentes,
e os alivia restabelecendo-os na sua cama.

Eu disse ao Senhor:
“Tem piedade de mim e cura a minha alma,
pois pequei contra ti.”
Mas os meus adversários falam contra mim dizendo:
“Não há meio de morrer,
de forma a que mais ninguém se lembre dele!”
Quando vêm visitar-me, são muito delicados;
dizem banalidades, para serem amáveis.
Mas no seu coração vão amontoando maldade;
quando vão embora deixam-na sair da boca.

E vão falando, entre si,
sobre tudo o que imaginam de mal a meu respeito.
E dizem: “Aquilo é doença sem cura!
Já não poderá levantar-se daquela cama!”
Até o meu melhor amigo, em quem eu confiava,
e que comia do meu pão, até esse me trai[a].

10 Mas tu, Senhor, tem compaixão de mim;
dá-me de novo a saúde, para que possa retribuir-lhes.
11 Será a prova de como tu me favoreces;
que não deixas que os meus inimigos triunfem.
12 Tu me tens dado forças, porque vês que sou sincero;
deixas que eu viva na tua presença, para sempre.

13 Louvado seja o Senhor, o Deus de Israel,
através de todos os séculos e para sempre!
Amém! Assim seja!

Notas al pie

  1. 41.9 Literalmente: levantou contra mim o calcanhar. Este versículo é parcialmente citado em Mt 26.21; Mc 14.18; Jo 13.18, 21.