Swedish Contemporary Bible

Psalms 39

Psalm 39

En vädjan om Guds nåd – livet är så kort

1För körledaren, till Jedutun[a]. En psalm av David.

2Jag sa: ”Jag ska ta mig i akt

och hålla min tunga från synd,

sätta ett lås för min mun,

så länge de gudlösa finns i min närhet.”

3Men när jag blev tyst och stum

och inte ens kunde säga det som var gott,[b]

ökade ångesten bara inom mig.

4Mitt hjärta brände inom mig,

och ju mer jag grubblade,

desto mer brände elden.

Jag måste tala:

5Herre, hjälp mig att inse att mitt liv har ett slut

och hur få mina dagar är,

låt mig förstå min egen förgänglighet.

6Du har gett mig en handfull dagar,

hela min livstid är ingenting för dig.

En människas liv är bara en vindfläkt. Séla

7Som en skugga går människan omkring,

hastar hit och dit för ingenting,

samlar ihop rikedomar utan att veta vem som ska få dem.

8Herre, vad har jag då att hoppas på?

Mitt hopp står till dig.

9Befria mig från alla mina synder,

låt mig inte bli hånad av dårar![c]

10Jag ska hålla tyst och inte öppna munnen,

för det är du som gjort detta.

11Ta bort din plåga från mig,

för jag går under av slagen från din hand.

12När du tuktar en människa för hennes synd,

gör du likt malen slut på allt som är henne kärt.

Människan är ingenting mer än en vindfläkt. Séla

13Hör min bön, Herre, lyssna när jag ropar!

Var inte döv för min gråt.

Jag är en gäst hos dig

och en främling, som mina förfäder.

14Vänd bort din blick från mig,

så att jag får glädjas innan jag går bort

och inte längre finns till.”

Notas al pie

  1. 39:1 Jedutun var en av Davids musiker, se 1 Krön 16:41.
  2. 39:3 Grundtextens innebörd är osäker.
  3. 39:9 Eller: …låt mig inte bli hånad som en dåre.

La Bible du Semeur

Psaumes 39

Face à la mort

1Au chef de chœur, à Yedoutoun[a] ; psaume de David.

Je m’étais dit : |« Je vais me surveiller
pour ne pas pécher en paroles.
Je serai comme bâillonné
aussi longtemps que des méchants |se tiendront devant moi. »
Je me suis renfermé |dans un complet silence,
sans prononcer une parole, tenu à l’écart du bonheur[b] ;
ma douleur s’est exaspérée.
Mon cœur brûlait dans ma poitrine,
mes pensées s’embrasaient en moi,
alors j’ai fini par parler :
« O Eternel, fais-moi savoir |quand finira ma vie,
quel est le nombre de mes jours,
afin que je sache à quel point |ma vie est éphémère.
Voici : mes jours sont limités, |car tu leur as donné |la largeur d’une main.
Oui, devant toi, |la durée de ma vie |n’est vraiment presque rien,
même s’il est debout, |tout homme n’est qu’un souffle :
            Pause
il va, il vient, ce n’est qu’une ombre.
Son agitation, c’est du vent,
et les biens qu’il amasse, |sait-il qui les recueillera ?
Dès lors, Seigneur, que puis-je attendre ?
Mon espérance est toute en toi,
de tous mes péchés, sauve-moi !
Ne permets pas aux insensés |de m’exposer au déshonneur !
10 Voici : je veux rester muet, |ne plus ouvrir la bouche,
car c’est toi qui agis.
11 Détourne donc de moi tes coups,
car je succombe |sous les attaques de ta main.
12 Pour corriger les hommes, |tu les punis de leurs péchés,
et tu détruis comme une teigne |ce qu’ils ont de plus cher.
Tout homme n’est qu’un souffle.
            Pause
13 O Eternel, écoute ma prière |et sois attentif à mon cri !
Ne reste pas sourd à mes pleurs,
car je ne suis, chez toi, |qu’un étranger,
qu’un hôte temporaire, |tout comme mes ancêtres.
14 Détourne de moi ton regard |pour que je puisse respirer
avant que je m’en aille |et que je ne sois plus. »

Notas al pie

  1. 39.1 L’un des trois chefs de chœur de David (1 Ch 16.41-42 ; 25.1, 3, 6 ; 2 Ch 5.12 ; 35.15). Il est aussi nommé aux Ps 62, 77 et 89.
  2. 39.3 Autre traduction : je n’ai même pas prononcé une bonne parole.