Swedish Contemporary Bible

Genesis 38

Juda och Tamar

1Vid den tiden lämnade Juda sina bröder och flyttade till Adullam. Han bodde hos en man som hette Hira. 2Där träffade han en kanaaneisk flicka, dotter till Shua, som han gifte sig med. Han låg med henne 3och hon blev gravid och födde en son som fick namnet Er. 4Så väntade hon barn igen och födde en son som hon gav namnet Onan. 5Hon födde ytterligare en son som hon gav namnet Shela. Shela föddes i Kesiv.

6Till sin förstfödde son Er skaffade Juda en hustru som hette Tamar. 7Men Er, Judas förstfödde, var en ogudaktig man inför Herren och därför dödade Herren honom.

8Då sa Juda till Onan: ”Ligg med din brors hustru och fullfölj din svågerplikt[a] gentemot henne, så att din bror får avkomma.” 9Men Onan visste att barnet inte skulle räknas som hans eget. När han låg med sin brors hustru, lät han sin säd spillas på marken för att inte skaffa en son[b] åt brodern. 10I Herrens ögon var detta ont. Därför dödade han även Onan. 11Då sa Juda till sin svärdotter Tamar: ”Lev nu som änka i din fars hus, tills min son Shela blivit gammal nog att gifta sig.” Han var rädd och tänkte att kanske också Shela skulle dö, liksom hans bröder. Tamar flyttade då hem till sin far.

12Efter en lång tid dog Judas hustru, Shuas dotter. När sorgetiden var över, gick Juda och hans vän adullamiten Hira till Timna till fårklippningen där. 13När det berättades för Tamar att hennes svärfar hade gått för att klippa fåren i Timna, 14tog hon av sig sina änkekläder, tog på sig en slöja och höljde sig[c]. Så satte hon sig vid porten till Enajim på vägen till Timna. Hon hade vid det laget insett att hon inte skulle ges som hustru till Shela fast denne nu var fullvuxen. 15Juda lade märke till henne och trodde att hon var en prostituerad, eftersom hennes ansikte var beslöjat. 16Därför gick han till henne där hon satt vid vägen och föreslog att hon skulle ligga med honom, ovetande om att hon var hans egen svärdotter. ”Hur mycket tänker du betala mig?” frågade hon.

17”Jag kan skicka dig en killing från min hjord”, föreslog Juda. ”Och vilken pant tänker du ge mig tills du har skickat geten?” frågade hon. 18”Vad vill du ha för pant?” undrade han. ”Ditt sigill, sigillsnodden och din vandringsstav”, svarade hon. Han gav henne vad hon begärde. När han sedan låg med henne, blev hon med barn. 19Sedan gick hon därifrån, tog av sig slöjan och klädde sig i sina änkekläder igen.

20Juda skickade sin vän från Adullam för att ta killingen till henne och hämta tillbaka den pant som han hade gett henne, men han kunde inte hitta henne. 21Då frågade han männen där: ”Var finns den där tempelprostituerade[d] som brukar hålla till vid vägen i Enajim?” ”Vi har aldrig haft någon tempelprostituerad här”, svarade de. 22Då gick han tillbaka till Juda och berättade att han inte kunnat hitta henne någonstans och han talade om att männen på platsen sagt att det inte varit någon tempelprostituerad där. 23”Låt henne få behålla sakerna då!” sa Juda. ”Annars riskerar vi att skämma ut oss. Jag skickade ju ändå killingen, men du kunde inte hitta henne.”

24Tre månader senare berättades det för Juda att hans svärdotter Tamar hade horat och nu var med barn. ”För ut henne och bränn henne!” befallde Juda. 25Men när de förde ut henne, skickade hon detta budskap till sin svärfar: ”Jag är gravid genom mannen som äger dessa saker: sigillet, snodden och vandringsstaven. Se efter om du känner igen dem!”

26Juda erkände att de tillhörde honom och sa: ”Hon är rättfärdigare än jag, för jag gav henne inte till min son Shela.” Juda låg aldrig med Tamar igen.

27När det var dags för Tamar att föda, visade det sig att det var tvillingpojkar. 28Vid förlossningen stack den ene fram en hand. Barnmorskan band en röd tråd runt handleden och sa: ”Denne kom ut först.” 29Men han drog tillbaka sin hand och den andre kom ut först. ”Så du bryter dig fram!” sa hon. Därför fick han heta Peres[e]. 30Strax efteråt föddes hans bror med den röda tråden runt handleden, och han fick namnet Serach[f].

Notas al pie

  1. 38:8 Syftar på leviratlagen som innebar att en död, barnlös mans bror skulle gifta sig med änkan, och deras förste son skulle räknas som son till den avlidne brodern. Se 5 Mos 25:5f.
  2. 38:9 …barnet…son…Ordagrant …säd…säd…dvs. …avkomma…avkomma…, men utifrån 5 Mos 25:5-6 är det klart att det rörde sig om en förstfödd son.
  3. 38:14 Det hebreiska ordets betydelse är osäker, möjligen sminkade sig.
  4. 38:21 Tempelprostituerade, eller tempelflickor, ordagrant heliga, var prostituerade som tjänstgjorde i de kanaaneiska avgudatemplen.
  5. 38:29 Peres , hebreiska för bryta.
  6. 38:30 Serach , hebreiska för röd, rödaktig.

King James Version

Genesis 38

1And it came to pass at that time, that Judah went down from his brethren, and turned in to a certain Adullamite, whose name was Hirah.

And Judah saw there a daughter of a certain Canaanite, whose name was Shuah; and he took her, and went in unto her.

And she conceived, and bare a son; and he called his name Er.

And she conceived again, and bare a son; and she called his name Onan.

And she yet again conceived, and bare a son; and called his name Shelah: and he was at Chezib, when she bare him.

And Judah took a wife for Er his firstborn, whose name was Tamar.

And Er, Judah's firstborn, was wicked in the sight of the Lord; and the Lord slew him.

And Judah said unto Onan, Go in unto thy brother's wife, and marry her, and raise up seed to thy brother.

And Onan knew that the seed should not be his; and it came to pass, when he went in unto his brother's wife, that he spilled it on the ground, lest that he should give seed to his brother.

10 And the thing which he did displeased the Lord: wherefore he slew him also.

11 Then said Judah to Tamar his daughter in law, Remain a widow at thy father's house, till Shelah my son be grown: for he said, Lest peradventure he die also, as his brethren did. And Tamar went and dwelt in her father's house.

12 And in process of time the daughter of Shuah Judah's wife died; and Judah was comforted, and went up unto his sheepshearers to Timnath, he and his friend Hirah the Adullamite.

13 And it was told Tamar, saying, Behold thy father in law goeth up to Timnath to shear his sheep.

14 And she put her widow's garments off from her, and covered her with a vail, and wrapped herself, and sat in an open place, which is by the way to Timnath; for she saw that Shelah was grown, and she was not given unto him to wife.

15 When Judah saw her, he thought her to be an harlot; because she had covered her face.

16 And he turned unto her by the way, and said, Go to, I pray thee, let me come in unto thee; (for he knew not that she was his daughter in law.) And she said, What wilt thou give me, that thou mayest come in unto me?

17 And he said, I will send thee a kid from the flock. And she said, Wilt thou give me a pledge, till thou send it?

18 And he said, What pledge shall I give thee? And she said, Thy signet, and thy bracelets, and thy staff that is in thine hand. And he gave it her, and came in unto her, and she conceived by him.

19 And she arose, and went away, and laid by her vail from her, and put on the garments of her widowhood.

20 And Judah sent the kid by the hand of his friend the Adullamite, to receive his pledge from the woman's hand: but he found her not.

21 Then he asked the men of that place, saying, Where is the harlot, that was openly by the way side? And they said, There was no harlot in this place.

22 And he returned to Judah, and said, I cannot find her; and also the men of the place said, that there was no harlot in this place.

23 And Judah said, Let her take it to her, lest we be shamed: behold, I sent this kid, and thou hast not found her.

24 And it came to pass about three months after, that it was told Judah, saying, Tamar thy daughter in law hath played the harlot; and also, behold, she is with child by whoredom. And Judah said, Bring her forth, and let her be burnt.

25 When she was brought forth, she sent to her father in law, saying, By the man, whose these are, am I with child: and she said, Discern, I pray thee, whose are these, the signet, and bracelets, and staff.

26 And Judah acknowledged them, and said, She hath been more righteous than I; because that I gave her not to Shelah my son. And he knew her again no more.

27 And it came to pass in the time of her travail, that, behold, twins were in her womb.

28 And it came to pass, when she travailed, that the one put out his hand: and the midwife took and bound upon his hand a scarlet thread, saying, This came out first.

29 And it came to pass, as he drew back his hand, that, behold, his brother came out: and she said, How hast thou broken forth? this breach be upon thee: therefore his name was called Pharez.

30 And afterward came out his brother, that had the scarlet thread upon his hand: and his name was called Zarah.