Swedish Contemporary Bible

Psalms 22

Psalm 22

En lidandepsalm som börjar i djupaste förtvivlan men övergår i glädje och jubel.[a]

1För körledaren, efter ”Morgonrodnadens hind”[b]. En psalm av David.

2Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?

Min räddning förblir långt borta,

hur förtvivlat jag än ropar.

3Min Gud, jag ropar på dagen, men du svarar inte,

på natten, men jag får ingen ro,

4och ändå är du den Helige,

till vars tron Israels lovsång stiger.

5Våra fäder satte sin tillit till dig,

de förtröstade på dig,

och du befriade dem.

6De ropade till dig och blev räddade.

De förtröstade på dig och blev aldrig besvikna.

7Men jag är en mask och inte en människa,

hånad av människor

och föraktad av folket.

8Alla som ser mig hånar mig,

de hånskrattar åt mig

och skakar på huvudet.

9”Han förlitar ju sig på Herren,

låt nu Herren gripa in och befria honom,

eftersom han älskar honom!”

10Herre, du hjälpte mig ut ur min mors liv,

du lät mig vila tryggt vid min mors bröst.

11Alltsedan min födelse är jag överlämnad åt dig,

sedan jag föddes har du varit min Gud.

12Var inte långt borta från mig

när jag är i nöd

och ingen finns som hjälper.

13Tjurar i mängd omger mig,

Bashans tjurar omringar mig.

14De kommer mot mig med öppna gap

som rovlystna, rytande lejon.

15Jag hälls ut som vatten,

och alla mina ben är ur led.

Mitt hjärta är som vax,

det smälter i mitt inre.

16Min styrka har torkat ihop som en lerskärva.

Min tunga klibbar fast i gommen,

och du lägger mig i dödens stoft.

17Hundar omger mig,

en hop onda män omringar mig.

De har genomborrat[c] mina händer och fötter,

18och jag kan räkna varje ben i min kropp.

De ser och stirrar på mig.

19De delar mina kläder mellan sig,

och kastar lott om min klädnad.

20Herre, var inte så långt borta,

du, min styrka, skynda dig och hjälp mig!

21Rädda mig från svärdet,

mitt dyrbara liv från hundarnas våld!

22Rädda mig från lejonens gap

och från vildoxarnas horn.

Du svarar mig.[d]

23Jag ska göra ditt namn känt för mina bröder.

Jag ska prisa dig mitt i församlingen.

24Ni som fruktar Herren, prisa honom,

ära honom, ni ättlingar till Jakob!

Bäva för honom, Israels ätt!

25Han har inte föraktat eller försmått den lidandes elände,

han har inte dolt sitt ansikte för honom,

utan hört hans rop om hjälp.

26Från dig kommer min lovsång

i den stora församlingen,

jag ska uppfylla mina löften

inför dem som fruktar dig.

27De ödmjuka ska äta och bli mätta.

De som söker Herren ska prisa honom.

Må ni få livsmod för evigt!

28Hela jorden ska minnas det och återvända till Herren,

alla folk och stammar ska tillbe honom.

29Herren tillhör riket

och han regerar över folken.

30Jordens alla rika ska tillbe honom,

böja knä inför honom,

alla de som sänks ner i stoftet,

de som inte kan hålla sig själva vid liv.[e]

31De efterkommande ska också tjäna honom,

och de ska få höra om Herren.

32De ska komma och förkunna hans rättfärdighet

för folk som ännu inte är födda,

för detta har han gjort.

Notas al pie

  1. 22:0 Psalmen har traditionellt setts som messiansk och innehåller många förutsägelser om Jesus lidande, Mark 15:34.
  2. 22:1 Kan ha varit en känd sång på psalmistens tid, men termen kan också utifrån Septuaginta tolkas som hjälp som kommer vid gryningen, en tanke som förekommer även på andra håll i Psaltaren (se t.ex. 46:6).
  3. 22:17 Det hebreiska ordets betydelse är osäker, och en mer ordagrann översättning skulle vara som ett lejon, och enligt andra handskrifter (både hebreiska och Septuaginta-handskrifter) de grävde. Det har traditionellt tolkats som ett verb som syftar på genomborrandet av Jesus händer och fötter. Versen citeras dock inte i Nya testamentet.
  4. 22:22 Den sista satsens innebörd i grundtexten är osäker. Septuaginta m.fl. har tolkat det som ett uttryck för den arma, bedjande människan: Rädda mig från lejonens gap, arma mig från…
  5. 22:30 Grundtextens innebörd är osäker.

New International Reader's Version

Psalm 22

Psalm 22

For the director of music. A psalm of David to the tune of “The Doe of the Morning.”

My God, my God, why have you deserted me?
    Why do you seem so far away when I need you to save me?
    Why do you seem so far away that you can’t hear my groans?
My God, I cry out in the daytime. But you don’t answer.
    I cry out at night. But you don’t let me sleep.

But you rule from your throne as the Holy One.
    You are the God Israel praises.
Our people of long ago put their trust in you.
    They trusted in you, and you saved them.
They cried out to you and were saved.
    They trusted in you, and you didn’t let them down.

Everyone treats me like a worm and not a man.
    They hate me and look down on me.
All those who see me laugh at me.
    They shout at me and make fun of me.
    They shake their heads at me.
They say, “He trusts in the Lord.
    Let the Lord help him.
If the Lord is pleased with him,
    let him save him.”

But you brought me out of my mother’s body.
    You made me trust in you
    even when I was at my mother’s breast.
10 From the time I was born, you took good care of me.
    Ever since I came out of my mother’s body, you have been my God.
11 Don’t be far away from me.
    Trouble is near,
    and there is no one to help me.

12 Many enemies are all around me.
    They are like strong bulls from the land of Bashan.
13 They are like roaring lions that tear to pieces what they kill.
    They open their mouths wide to attack me.
14 My strength is like water that is poured out on the ground.
    I feel as if my bones aren’t connected.
My heart has turned to wax.
    It has melted away inside me.
15 My mouth is dried up like a piece of broken pottery.
    My tongue sticks to the roof of my mouth.
    You bring me down to the edge of the grave.
16 A group of sinful people has closed in on me.
    They are all around me like a pack of dogs.
    They have pierced my hands and my feet.
17 Everyone can see all my bones right through my skin.
    People stare at me. They laugh when I suffer.
18 They divide up my clothes among them.
    They cast lots for what I am wearing.

19 Lord, don’t be so far away from me.
    You give me strength. Come quickly to help me.
20 Save me from being killed by the sword.
    Save the only life I have. Save me from the power of those dogs.
21 Save me from the mouths of those lions.
    Save me from the horns of those wild oxen.

22 I will announce your name to my people.
    I will praise you among those who are gathered to worship you.
23 You who have respect for the Lord, praise him!
    All you people of Jacob, honor him!
    All you people of Israel, worship him!
24 He has not forgotten the one who is hurting.
    He has not turned away from his suffering.
He has not turned his face away from him.
    He has listened to his cry for help.

25 Because of what you have done,
    I will praise you in the whole community of those who worship you.
In front of those who respect you,
    I will keep my promises.
26 Those who are poor will eat and be satisfied.
    Those who seek the Lord will praise him.
    May their hearts be filled with new hope!
27 People from one end of the earth to the other
    will remember and turn to the Lord.
The people of all the nations
    will bow down in front of him.
28 The Lord is King.
    He rules over the nations.

29 All rich people of the earth will feast and worship God.
    All who go down to the grave will kneel in front of him.
    Those who cannot keep themselves alive will kneel.
30 Those who are not yet born will serve him.
    Those who are born later will be told about the Lord.
31 And they will tell people who have not yet been born,
    “The Lord has done what is right!”