Swedish Contemporary Bible

Psalms 22

Psalm 22

En lidandepsalm som börjar i djupaste förtvivlan men övergår i glädje och jubel.[a]

1För körledaren, efter ”Morgonrodnadens hind”[b]. En psalm av David.

2Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?

Min räddning förblir långt borta,

hur förtvivlat jag än ropar.

3Min Gud, jag ropar på dagen, men du svarar inte,

på natten, men jag får ingen ro,

4och ändå är du den Helige,

till vars tron Israels lovsång stiger.

5Våra fäder satte sin tillit till dig,

de förtröstade på dig,

och du befriade dem.

6De ropade till dig och blev räddade.

De förtröstade på dig och blev aldrig besvikna.

7Men jag är en mask och inte en människa,

hånad av människor

och föraktad av folket.

8Alla som ser mig hånar mig,

de hånskrattar åt mig

och skakar på huvudet.

9”Han förlitar ju sig på Herren,

låt nu Herren gripa in och befria honom,

eftersom han älskar honom!”

10Herre, du hjälpte mig ut ur min mors liv,

du lät mig vila tryggt vid min mors bröst.

11Alltsedan min födelse är jag överlämnad åt dig,

sedan jag föddes har du varit min Gud.

12Var inte långt borta från mig

när jag är i nöd

och ingen finns som hjälper.

13Tjurar i mängd omger mig,

Bashans tjurar omringar mig.

14De kommer mot mig med öppna gap

som rovlystna, rytande lejon.

15Jag hälls ut som vatten,

och alla mina ben är ur led.

Mitt hjärta är som vax,

det smälter i mitt inre.

16Min styrka har torkat ihop som en lerskärva.

Min tunga klibbar fast i gommen,

och du lägger mig i dödens stoft.

17Hundar omger mig,

en hop onda män omringar mig.

De har genomborrat[c] mina händer och fötter,

18och jag kan räkna varje ben i min kropp.

De ser och stirrar på mig.

19De delar mina kläder mellan sig,

och kastar lott om min klädnad.

20Herre, var inte så långt borta,

du, min styrka, skynda dig och hjälp mig!

21Rädda mig från svärdet,

mitt dyrbara liv från hundarnas våld!

22Rädda mig från lejonens gap

och från vildoxarnas horn.

Du svarar mig.[d]

23Jag ska göra ditt namn känt för mina bröder.

Jag ska prisa dig mitt i församlingen.

24Ni som fruktar Herren, prisa honom,

ära honom, ni ättlingar till Jakob!

Bäva för honom, Israels ätt!

25Han har inte föraktat eller försmått den lidandes elände,

han har inte dolt sitt ansikte för honom,

utan hört hans rop om hjälp.

26Från dig kommer min lovsång

i den stora församlingen,

jag ska uppfylla mina löften

inför dem som fruktar dig.

27De ödmjuka ska äta och bli mätta.

De som söker Herren ska prisa honom.

Må ni få livsmod för evigt!

28Hela jorden ska minnas det och återvända till Herren,

alla folk och stammar ska tillbe honom.

29Herren tillhör riket

och han regerar över folken.

30Jordens alla rika ska tillbe honom,

böja knä inför honom,

alla de som sänks ner i stoftet,

de som inte kan hålla sig själva vid liv.[e]

31De efterkommande ska också tjäna honom,

och de ska få höra om Herren.

32De ska komma och förkunna hans rättfärdighet

för folk som ännu inte är födda,

för detta har han gjort.

Notas al pie

  1. 22:0 Psalmen har traditionellt setts som messiansk och innehåller många förutsägelser om Jesus lidande, Mark 15:34.
  2. 22:1 Kan ha varit en känd sång på psalmistens tid, men termen kan också utifrån Septuaginta tolkas som hjälp som kommer vid gryningen, en tanke som förekommer även på andra håll i Psaltaren (se t.ex. 46:6).
  3. 22:17 Det hebreiska ordets betydelse är osäker, och en mer ordagrann översättning skulle vara som ett lejon, och enligt andra handskrifter (både hebreiska och Septuaginta-handskrifter) de grävde. Det har traditionellt tolkats som ett verb som syftar på genomborrandet av Jesus händer och fötter. Versen citeras dock inte i Nya testamentet.
  4. 22:22 Den sista satsens innebörd i grundtexten är osäker. Septuaginta m.fl. har tolkat det som ett uttryck för den arma, bedjande människan: Rädda mig från lejonens gap, arma mig från…
  5. 22:30 Grundtextens innebörd är osäker.

Nueva Versión Internacional (Castilian)

Salmos 22

Al director musical. Sígase la tonada de «La cierva de la aurora». Salmo de David.

1Dios mío, Dios mío,
    ¿por qué me has abandonado?
Lejos estás para salvarme,
    lejos de mis palabras de lamento.
Dios mío, clamo de día y no me respondes;
    clamo de noche y no hallo reposo.

Pero tú eres santo, tú eres rey,
    ¡tú eres la alabanza de Israel!
En ti confiaron nuestros padres;
    confiaron, y tú los libraste;
a ti clamaron, y tú los salvaste;
    se apoyaron en ti, y no los defraudaste.

Pero yo, gusano soy y no hombre;
    la gente se burla de mí,
    el pueblo me desprecia.
Cuantos me ven, se ríen de mí;
    lanzan insultos, meneando la cabeza:
«Este confía en el Señor,
    ¡pues que el Señor lo ponga a salvo!
Ya que en él se deleita,
    ¡que sea él quien lo libre!»

Pero tú me sacaste del vientre materno;
    me hiciste reposar confiado
    en el regazo de mi madre.
10 Fui puesto a tu cuidado
    desde antes de nacer;
desde el vientre de mi madre
    mi Dios eres tú.
11 No te alejes de mí,
    porque la angustia está cerca
    y no hay nadie que me ayude.

12 Muchos toros me rodean;
    fuertes toros de Basán me cercan.
13 Contra mí abren sus fauces
    leones que rugen y desgarran a su presa.
14 Como agua he sido derramado;
    dislocados están todos mis huesos.
Mi corazón se ha vuelto como cera,
    y se derrite en mis entrañas.
15 Se ha secado mi vigor como una teja;
    la lengua se me pega al paladar.
    ¡Me has hundido en el polvo de la muerte!
16 Como perros de presa, me han rodeado;
    me ha cercado una banda de malvados;
    me han traspasado[a] las manos y los pies.
17 Puedo contar todos mis huesos;
    con satisfacción perversa,
    la gente se detiene a mirarme.
18 Se reparten entre ellos mis vestidos
    y sobre mi ropa echan suertes.

19 Pero tú, Señor, no te alejes;
    fuerza mía, ven pronto en mi auxilio.
20 Libra mi vida de la espada,
    mi preciosa vida del poder de esos perros.
21 Rescátame de la boca de los leones;
    sálvame de[b] los cuernos de los toros.

22 Proclamaré tu nombre a mis hermanos;
    en medio de la congregación te alabaré.
23 ¡Alabad al Señor los que lo teméis!
    ¡Honradlo, descendientes de Jacob!
    ¡Veneradlo, descendientes de Israel!
24 Porque él no desprecia ni tiene en poco
    el sufrimiento del pobre;
no esconde de él su rostro,
    sino que lo escucha cuando a él clama.

25 Tú inspiras mi alabanza en la gran asamblea;
    ante los que te temen cumpliré mis promesas.
26 Comerán los pobres y se saciarán;
    alabarán al Señor quienes lo buscan;
    ¡que vuestro corazón viva para siempre!
27 Se acordarán del Señor y se volverán a él
    todos los confines de la tierra;
    ante él se postrarán
    todas las familias de las naciones,
28 porque del Señor es el reino;
    él gobierna sobre las naciones.

29 Festejarán y adorarán todos los ricos de la tierra;
    ante él se postrarán todos los que bajan al polvo,
    los que no pueden conservar su vida.
30 La posteridad lo servirá;
    del Señor se hablará a las generaciones futuras.
31 A un pueblo que aún no ha nacido
    se le dirá que Dios hizo justicia.

Notas al pie

  1. 22:16 me han traspasado (LXX, Siríaca y algunos mss. hebreos); como el león (TM).
  2. 22:21 sálvame de (lectura probable); me respondiste desde (TM).