Swedish Contemporary Bible

Psalms 18

Psalm 18

Kungens tacksägelse

(2 Sam 22:1-51)

1För körledaren. Av Herrens tjänare David, som sjöng denna sång till Herren, när Herren hade räddat honom från alla hans fiender och från Sauls våld.

2Herre, vad jag älskar dig, du min styrka!

3Herren är min klippa,

han är min borg, min räddare.

Han är min Gud, min tillflykts klippa.

Han är min sköld och min frälsnings horn[a], mitt värn.

4När jag ropar till Herren,

han som är värd allt pris,

räddar han mig från alla mina fiender.

5Dödens snaror omgav mig,

fördärvets strömmar sköljde över mig.

6Dödsrikets band omgav mig,

dödens snaror föll över mig.

7I min förtvivlan vädjade jag till Herren,

ropade till min Gud, och han hörde mig i sitt tempel.

Mitt rop nådde hans öron.

8Då darrade jorden och bävade,

bergens grundvalar skakade.

De skälvde, för han var vred.

9Rök vällde fram ur hans näsborrar

och eldslågor slog ut från hans mun.

Han sprutade glöd.

10Han sänkte ner himlen

och kom ner med mörka moln under sina fötter.

11Han red på en kerub och flög,

med vindens vingar svävade han fram.

12Han dolde sig inne i mörkrets tält som omslöt honom:

mörka vatten, tjocka regnmoln.

13I ljuset av hans närvaro bröt molnen fram,

med hagel och klot av eld.

14Herren dundrade i himlen.

Den Högste lät sin stämma höras

med hagel och klot av eld.

15Han sköt sina pilar och skingrade dem,

han lät blixtar i mängd ljunga och förvirrade dem.

16Vattnens bäddar visade sig,

jordens grund blev synlig på din tillrättavisning, Herre,

för din vredes stormvind.

17Från höjden sträckte han ner sin hand, grep tag i mig

och drog mig upp ur det djupa vattnet.

18Han räddade mig från mina mäktiga fiender,

från dem som var starkare än jag.

19De anföll mig på min olyckas dag,

men Herren blev mitt stöd.

20Han ledde mig till en rymlig plats,

han räddade mig,

för han älskar mig.

21Eftersom jag hade handlat rättfärdigt och rent

belönade Herren mig.

22Jag har följt Herrens vägar.

Jag har inte avfallit och vänt mig bort ifrån min Gud.

23Jag har noga hållit hans lagar

och aldrig överträtt någon enda av dem.

24Jag har varit fläckfri inför honom

och aktat mig för att synda.

25Därför har Herren belönat min rättfärdighet,

mina händers renhet inför honom.

26Du är trogen mot den som är trogen.

Du är pålitlig för den som är pålitlig.

27Du visar dig ren mot den rene,

men den som sviker möter du med list.

28Du räddar det folk som är förnedrat,

men du förödmjukar de stolta.

29Du låter mitt ljus lysa, Herre, min Gud,

förvandlar mitt mörker till ljus.

30Med din hjälp kan jag anfalla en här,

med min Gud störta fram mot en mur.

31Guds väg är fullkomlig.

Alla Herrens ord är sanna.

Han är en sköld för alla som tar sin tillflykt till honom.

32Vem är Gud utom Herren?

Vem är en klippa utom vår Gud?

33Gud ger mig kraft

och hjälper mig att vandra på den rätta vägen.

34Han gör mig säker på foten som en hind,

och ställer mig uppe på bergen.

35Han ger mig skicklighet i striden

och lär mig hur jag ska spänna bågen.

36Du gav mig din frälsnings sköld.

Din högra hand stödde mig

och när du svarade mig, stärkte du mig[b].

37Du gav mig fotfäste,

så att jag aldrig behövde snava.

38Jag förföljde mina fiender

och hann upp dem,

och jag vände inte om

förrän alla hade förintats.

39Jag krossade dem, så att de inte kunde resa sig.

Jag trampade ner dem fullständigt.

40Du gav mig styrka till att strida.

Mina fiender föll besegrade framför mina fötter.

41Du drev mina fiender på flykten.

Jag har utplånat dem allesammans.

42De ropade på hjälp,

men ingen räddade dem.

De ropade på Herren,

men han svarade inte.

43Jag krossade dem till dammkorn.

Jag trampade ner dem som smuts på gatan.

44Du räddade mig då jag anfölls av folken.

Du gjorde mig till ledare över folken,

även främlingar kom och betjänade mig.

45Främlingar kom krypande till mig.

När jag talade till dem, lydde de.

46Främlingars mod försvann,

och darrande kom de ut ur sina fästen.

47Herren lever! Prisad vare han,

min klippa, upphöjd vare min frälsnings Gud!

48Gud låter mig hämnas mina fiender,

och lägger folken under mig.

49Du räddar mig undan mina fiender.

Du låter dem inte få tag på mig,

utan skyddar mig från dessa våldsmän.

50Därför vill jag prisa dig bland folken, Herre,

och sjunga till din ära!

51Han ger stora segrar till sin smorde kung.

Han är nådig mot David

och hans ättlingar för evigt.

Notas al pie

  1. 18:3 Genomgående i Psaltaren är horn en bild för ära, makt och styrka.
  2. 18:36 En annan möjlig betydelse är: din omtanke stärkte mig.

Nueva Versión Internacional (Castilian)

Salmos 18

Al director musical. De David, siervo del Señor. David dedicó al Señor la letra de esta canción cuando el Señor lo libró de Saúl y de todos sus enemigos. Dijo así:

1¡Cuánto te amo, Señor, fuerza mía!

El Señor es mi roca, mi amparo, mi libertador;
    es mi Dios, el peñasco en que me refugio.
Es mi escudo, el poder que me salva,[a]
    ¡mi más alto escondite!
Invoco al Señor, que es digno de alabanza,
    y quedo a salvo de mis enemigos.

Los lazos de la muerte me envolvieron;
    los torrentes destructores me abrumaron.
Me enredaron los lazos del sepulcro,
    y me encontré ante las trampas de la muerte.
En mi angustia invoqué al Señor;
    clamé a mi Dios,
y él me escuchó desde su templo;
    ¡mi clamor llegó a sus oídos!

La tierra tembló, se estremeció;
    se sacudieron los cimientos de los montes;
    ¡retemblaron a causa de su enojo!
Por la nariz echaba humo,
    por la boca, fuego consumidor;
    ¡lanzaba carbones encendidos!

Rasgando el cielo, descendió,
    pisando sobre oscuros nubarrones.
10 Montando sobre un querubín, surcó los cielos
    y se remontó sobre las alas del viento.
11 Hizo de las tinieblas su escondite,
    de los oscuros y cargados nubarrones
    un pabellón que lo rodeaba.
12 De su radiante presencia brotaron nubes,
    granizos y carbones encendidos.

13 En el cielo, entre granizos y carbones encendidos,
    se oyó el trueno del Señor,
    resonó la voz del Altísimo.
14 Lanzó sus flechas, sus grandes centellas;
    dispersó a mis enemigos y los puso en fuga.
15 A causa de tu reprensión, oh Señor,
    y por el resoplido de tu enojo,[b]
las cuencas del mar quedaron a la vista;
    ¡al descubierto quedaron los cimientos de la tierra!

16 Extendiendo su mano desde lo alto,
    tomó la mía y me sacó del mar profundo.
17 Me libró de mi enemigo poderoso,
    y de aquellos que me odiaban
    y eran más fuertes que yo.
18 En el día de mi desgracia me salieron al encuentro,
    pero mi apoyo fue el Señor.
19 Me sacó a un amplio espacio;
    me libró porque se agradó de mí.

20 El Señor me ha pagado conforme a mi justicia;
    me ha premiado conforme a la limpieza de mis manos,
21 pues he andado en los caminos del Señor;
    no he cometido mal alguno
    ni me he apartado de mi Dios.
22 Presentes tengo todas sus sentencias;
    no me he alejado de sus decretos.
23 He sido íntegro con él
    y me he abstenido de pecar.
24 El Señor me ha recompensado conforme a mi justicia,
    conforme a la limpieza de mis manos.

25 Tú eres fiel con quien es fiel,
    e irreprochable con quien es irreprochable;
26 sincero eres con quien es sincero,
    pero sagaz con el que es tramposo.
27 Tú das la victoria a los humildes,
    pero humillas a los altaneros.
28 Tú, Señor, mantienes mi lámpara encendida;
    tú, Dios mío, iluminas mis tinieblas.
29 Con tu apoyo me lanzaré contra un ejército;
    contigo, Dios mío, podré asaltar murallas.

30 El camino de Dios es perfecto;
    la palabra del Señor es intachable.
    Escudo es Dios a los que en él se refugian.
31 ¿Quién es Dios, si no el Señor?
    ¿Quién es la roca, si no nuestro Dios?
32 Es él quien me arma de valor
    y endereza mi camino;
33 da a mis pies la ligereza del venado,
    y me mantiene firme en las alturas;
34 adiestra mis manos para la batalla,
    y mis brazos para tensar arcos de bronce.
35 Tú me cubres con el escudo de tu salvación,
    y con tu diestra me sostienes;
    tu bondad me ha hecho prosperar.
36 Me has despejado el camino,
    así que mis tobillos no flaquean.

37 Perseguí a mis enemigos, les di alcance,
    y no retrocedí hasta verlos aniquilados.
38 Los aplasté. Ya no pudieron levantarse.
    ¡Cayeron debajo de mis pies!
39 Tú me armaste de valor para el combate;
    bajo mi planta sometiste a los rebeldes.
40 Hiciste retroceder a mis enemigos,
    y así exterminé a los que me odiaban.
41 Pedían ayuda; no hubo quien los salvara.
    Al Señor clamaron,[c] pero no les respondió.
42 Los desmenucé. Parecían polvo disperso por el viento.
    ¡Los pisoteé[d] como al lodo de las calles!

43 Me has librado de una turba amotinada;
    me has puesto por encima de los paganos;
    me sirve gente que yo no conocía.
44 Apenas me oyen, me obedecen;
    son extranjeros, y me rinden homenaje.
45 ¡Esos extraños se descorazonan,
    y temblando salen de sus refugios!
46 ¡El Señor vive! ¡Alabada sea mi roca!
    ¡Exaltado sea Dios mi Salvador!
47 Él es el Dios que me vindica,
    el que pone los pueblos a mis pies.

48 Tú me libras del furor de mis enemigos,
    me exaltas por encima de mis adversarios,
    me salvas de los hombres violentos.
49 Por eso, Señor, te alabo entre las naciones
    y canto salmos a tu nombre.

50 El Señor da grandes victorias a su rey;
    a su ungido David y a sus descendientes
    les muestra por siempre su gran amor.

Notas al pie

  1. 18:2 el poder que me salva. Lit. el cuerno de mi salvación.
  2. 18:15 por … tu enojo. Lit. por el soplo del aliento de tu nariz.
  3. 18:41 Al Señor clamaron (versiones antiguas); TM no incluye clamaron.
  4. 18:42 Los pisoteé (LXX, Siríaca, Targum, mss. y 2S 22:43); Los vacié (TM).