Swedish Contemporary Bible

Psalms 17

Psalm 17

En oskyldig mans bön

1En bön av David.

Hör, Herre, min rättfärdiga sak!

Hör min bön, lyssna! Min bön kommer inte från oärliga läppar.

2Jag väntar på min rätt från dig,

för du ser vad som är rätt.

3Du prövar mitt innersta,

du utforskar mig om natten,

du granskar mig men finner inget.

Jag vill inte tillåta någon överträdelse komma ur min mun,

4som människor gör.

Jag har hållit de ord som du talat,

jag har hållit mig borta från män som brukar våld.[a]

5Jag har hållit mina steg på dina vägar,

mina fötter har inte stapplat.

6Jag ropar till dig, för du svarar mig, Gud.

Lyssna på mig, hör vad jag säger.

7Visa din underbara nåd,

du som med din starka hand

räddar dem som tar sin tillflykt till dig

undan sina motståndare.

8Bevara mig som din ögonsten,

göm mig under dina vingars skugga,

9för de gudlösa som anfaller mig,

mina dödsfiender som omger mig.

10De har förhärdat sina hjärtan,

de tar stora ord i sin mun.

11De omringar oss överallt där vi går,

med sin blick följer de mig för att slå mig till marken.[b]

12Han är som ett lejon,

ivrigt att slita sönder sitt byte,

som unga lejon

som ligger på lur.

13Stå upp, Herre, gå emot honom!

Slå ner honom!

Rädda mig från de onda med ditt svärd!

14Herre, rädda mig med din hand från sådana,

från världens människor,

som har fått sin del här i livet,

vilkas buk du fyller med din rikedom,

vilkas söner är många och kan samla rikedom åt sina barn.[c]

15I rättfärdighet ska jag se ditt ansikte,

det ska ge mig tröst och tillfredsställelse att få se din likhet när jag vaknar.

Notas al pie

  1. 17:4 Grundtextens innebörd är osäker. Det är också osäkert om första delen av versen hör ihop med sista delen i föregående vers eller inte.
  2. 17:11 Grundtextens innebörd är svårtolkad, och det är osäkert huruvida personpronomenet ska vara jag eller vi.
  3. 17:14 Grundtextens innebörd är osäker.

O Livro

Salmos 17

Oração de David.

1Senhor, aplica a tua justiça na minha vida;
atende à súplica que te dirijo.
Dá ouvidos à minha oração,
pois é feita com toda a sinceridade.
Publica a tua sentença a meu favor;
dá-me razão, Senhor.

Tu me puseste à prova,
até durante a noite me tens examinado,
e não tens encontrado nada de falso;
estou decidido a não pecar nas minhas palavras.
Tenho seguido as tuas palavras;
tenho-me guardado de homens cruéis e violentos.
Dirige os meus passos nos teus caminhos,
para que nunca vacile.

Se te chamei, ó Deus,
é porque sei que me queres ouvir;
escuta-me e dá ouvidos às palavras da minha oração.
Mostra-me as maravilhas do teu amor.
Tu livras os que em ti se refugiam,
daqueles que são teus inimigos
e que se revoltam contra ti.
Guarda-me como se fosse a menina do teu olho;
esconde-me, à sombra das tuas asas,
dos homens maus que me oprimem,
Defende-me dos perversos que me oprimem,
dos que andam à minha volta para me matar.

10 Andam inchados de orgulho;
só sabem falar com altivez.
11 Espiam os meus passos,
observam-me cuidadosamente,
para me lançar ao chão, assim que puderem.
12 São como leões desejosos de se lançar sobre a presa;
como leõezinhos que se escondem,
esperando a oportunidade.

13 Senhor, levanta-te e fá-los parar;
livra a minha alma dessa gente perversa,
livra-me pela tua espada.
14 Salva-me desta gente mundana,
cujos interesses estão só nos lucros desta vida.
Tu enches de bens materiais aqueles que amas,
fartas os seus filhos e os filhos dos seus filhos.

15 Pela tua justiça, verei a tua face;
quando acordar,
ficarei satisfeito com a visão da tua presença!