Swedish Contemporary Bible

Psalms 17

Psalm 17

En oskyldig mans bön

1En bön av David.

Hör, Herre, min rättfärdiga sak!

Hör min bön, lyssna! Min bön kommer inte från oärliga läppar.

2Jag väntar på min rätt från dig,

för du ser vad som är rätt.

3Du prövar mitt innersta,

du utforskar mig om natten,

du granskar mig men finner inget.

Jag vill inte tillåta någon överträdelse komma ur min mun,

4som människor gör.

Jag har hållit de ord som du talat,

jag har hållit mig borta från män som brukar våld.[a]

5Jag har hållit mina steg på dina vägar,

mina fötter har inte stapplat.

6Jag ropar till dig, för du svarar mig, Gud.

Lyssna på mig, hör vad jag säger.

7Visa din underbara nåd,

du som med din starka hand

räddar dem som tar sin tillflykt till dig

undan sina motståndare.

8Bevara mig som din ögonsten,

göm mig under dina vingars skugga,

9för de gudlösa som anfaller mig,

mina dödsfiender som omger mig.

10De har förhärdat sina hjärtan,

de tar stora ord i sin mun.

11De omringar oss överallt där vi går,

med sin blick följer de mig för att slå mig till marken.[b]

12Han är som ett lejon,

ivrigt att slita sönder sitt byte,

som unga lejon

som ligger på lur.

13Stå upp, Herre, gå emot honom!

Slå ner honom!

Rädda mig från de onda med ditt svärd!

14Herre, rädda mig med din hand från sådana,

från världens människor,

som har fått sin del här i livet,

vilkas buk du fyller med din rikedom,

vilkas söner är många och kan samla rikedom åt sina barn.[c]

15I rättfärdighet ska jag se ditt ansikte,

det ska ge mig tröst och tillfredsställelse att få se din likhet när jag vaknar.

Notas al pie

  1. 17:4 Grundtextens innebörd är osäker. Det är också osäkert om första delen av versen hör ihop med sista delen i föregående vers eller inte.
  2. 17:11 Grundtextens innebörd är svårtolkad, och det är osäkert huruvida personpronomenet ska vara jag eller vi.
  3. 17:14 Grundtextens innebörd är osäker.

Nueva Versión Internacional (Castilian)

Salmos 17

Oración de David.

1Señor, oye mi justo ruego;
    escucha mi clamor;
presta oído a mi oración,
    pues no sale de labios engañosos.
Sé tú mi defensor,
    pues tus ojos ven lo que es justo.

Tú escudriñas mi corazón,
    tú me examinas por las noches;
¡ponme, pues, a prueba,
    que no hallarás en mí maldad alguna!

¡No pasarán por mis labios
    palabras como las de otra gente,
    pues yo cumplo con tu palabra!
Del camino de la violencia
    he apartado mis pasos;
    mis pies están firmes en tus sendas.

A ti clamo, oh Dios, porque tú me respondes;
    inclina a mí tu oído, y escucha mi oración.
Tú, que salvas con tu diestra
    a los que buscan escapar de sus adversarios,
    dame una muestra de tu gran amor.
Cuídame como a la niña de tus ojos;
    escóndeme, bajo la sombra de tus alas,
de los malvados que me atacan,
    de los enemigos que me han cercado.
10 Han cerrado su insensible corazón,
    y profieren insolencias con su boca.
11 Vigilan de cerca mis pasos,
    prestos a derribarme.
12 Parecen leones ávidos de presa,
    leones que yacen al acecho.

13 ¡Vamos, Señor, enfréntate a ellos!
    ¡Derrótalos!
    ¡Con tu espada rescátame de los malvados!
14 ¡Con tu mano, Señor, sálvame de estos mortales
    que no tienen más herencia que esta vida!

Con tus tesoros les has llenado el vientre,
    sus hijos han tenido abundancia,
    y hasta ha sobrado para sus descendientes.
15 Pero yo en justicia contemplaré tu rostro;
    me bastará con verte cuando despierte.