Swedish Contemporary Bible

Psalms 145

Psalm 145

Lova Herren, allt skapat

1En lovsång av David.

Jag vill upphöja dig, min Gud och kung,

och för evigt prisa ditt namn.

2Jag vill prisa dig varje dag,

för evigt lovsjunga ditt namn.

3Stor är Herren och högt prisad!

Hans storhet är outgrundlig.

4I alla tider ska människor hylla dina verk

och berätta om dina mäktiga gärningar.

5Din härliga prakt, dina underbara verk och ditt majestät

vill jag begrunda.

6De talar om dina fruktansvärda gärningars makt,

och jag vill förkunna din storhet.

7De ska hylla minnet av din stora godhet

och jubla över din rättfärdighet.

8Herren är nådig och barmhärtig,

sen till vrede, rik på nåd.

9Herren är god mot alla,

han är barmhärtig mot alla som han har skapat.

10Alla dina verk prisar dig, Herre,

och dina fromma lovprisar dig.

11De talar om ditt rikes härlighet

och förkunnar din makt,

12för att alla människor ska lära känna din makt,

ditt rikes ära och härlighet.

13Ditt rike består för evigt

och ditt välde från generation till generation.

Herren är trofast i allt han säger,

nådig i allt han gör.[a]

14Herren uppehåller alla som håller på att falla

och reser upp dem som är nertyngda.

15Allas ögon är riktade mot dig,

och du ger dem mat i rätt tid.

16Du öppnar din hand

och mättar allt levande som hungrar.

17Herren är rättfärdig i allt han gör,

nådig mot allt han skapat.

18Herren är nära alla som ropar,

som ärligt ropar till honom.

19Han gör vad de som fruktar honom begär.

Han hör deras rop och räddar dem.

20Herren skyddar alla dem som älskar honom,

men alla onda förgör han.

21Jag vill lova Herren,

och allt som lever ska prisa hans heliga namn,

nu och för evigt.

Notas al pie

  1. 145:13 Den senare hälften av versen saknas i grundtexten men finns bland Dödahavsrullarna, i Septuaginta m.fl. och har här översatts från dessa. Eftersom psalmen är alfabetisk kan man utgå ifrån att denna senare del bör finnas med, för att inte en bokstav (hebr. nun) skulle fattas.

Bibelen på hverdagsdansk

Salme 145

Lovprisning af Herrens godhed

1En lovsang af David.

Altid vil jeg prise dig, Herre,[a]
    du er min Konge og Gud for evigt.
Bestandig vil jeg synge til din ære,
    takke dig hver eneste dag.
Der er ingen så mægtig som dig, Herre,
    ingen kan fatte din storhed.
En generation skal fortælle det videre til den næste,
    at dine underfulde gerninger er uden sidestykke.
Folk skal fortælle om din herlighed og magt,
    og jeg vil altid mindes dine undere.
Gang på gang bliver dine gerninger berømmet,
    jeg vil fortælle om din storhed igen og igen.
Hvor er din godhed dog stor,
    din retfærdighed bliver husket med glæde.
Ingen er nådig og barmhjertig som dig,
    du er tålmodig og utrolig trofast.
Jeg ved, at du er god mod alle,
    barmhjertig mod alle dine skabninger.
10 Kan mennesker gøre andet end takke dig, Herre?
    Dine tjenere vil altid lovprise dig.
11 Lad os altid tale om dit riges herlighed,
    fortælle om din vældige magt.
12 Mennesker i hele verden skal høre om din magt,
    om dit riges strålende herlighed.
13 Når alt andet forgår, vil dit rige bestå.
    Du skal regere i evighed.
Ord fra dig kan man stole på,
    dine handlinger viser din nåde imod os.[b]
14 På livets vej kan vi synke i knæ,
    men du rejser os op, når vi falder.
15 Retter vi vores blik mod dig i tro,
    vil du altid give os det, vi har brug for.
16 Så snart et menneske erkender sit behov,
    er du straks parat til at opfylde det.
17 Trofasthed og retfærdighed kendes du på,
    dine handlinger er baseret på kærlighed.
18 Uden undtagelse hjælper du alle,
    som beder til dig af et oprigtigt hjerte.
19 Vælger mennesker at følge dig,
    vil du redde dem, når de råber om hjælp.
20 Ærligt troende oplever din beskyttelse,
    men de onde går deres undergang i møde.
21 År efter år vil jeg prise dig, Herre,
    måtte alt levende lovsynge dig for evigt.

Notas al pie

  1. 145,1 Sangen er akrostisk, så det første bogstav i hvert vers følger alfabetet. Vi springer over udanske bogstaver som c, q, w, x, z.
  2. 145,13 Sidste del af verset er ved et uheld faldet ud af nogle hebraiske håndskrifter, men findes i andre håndskrifter og i Dødehavsrullerne.