Swedish Contemporary Bible

Psalms 142

Psalm 142

En förtvivlads bön

1Maskil. Av David, när han var i grottan. En bön.

2Jag ropar med hög röst till Herren,

jag ropar med hög röst till Herren

och ber om nåd.

3Jag utgjuter min klagan inför honom,

jag berättar om min nöd för honom.

4När jag är färdig att ge upp,

vet du hur jag har det.

På den väg jag går

har de lagt ut snaror för mig.

5Se, vid min sida finns ingen som bryr sig om mig.

Jag har ingenstans att fly, och ingen frågar efter mig.

6Jag ropar till dig, Herre, jag säger:

”Du är min tillflykt,

min del i de levandes land.”

7Lyssna till mitt rop,

för jag är förtvivlad.

Rädda mig från mina förföljare,

för de är starkare än jag.

8För mig ut ur mitt fängelse,

så att jag kan prisa ditt namn.

Då kommer de rättfärdiga att samlas kring mig,

för du har varit god mot mig.

Nkwa Asem

Nnwom 142

Mmoa mpaebɔ

1Misu frɛ Awurade sɛ ɔmmoa me; mesrɛ no. Meka me nsɛm nyinaa kyerɛ no; meka me haw nyinaa kyerɛ no. Sɛ mereyɛ apa abaw a, onim nea ɛsɛ sɛ meyɛ. Ɔkwan a menam so no m’atamfo asum me firi wɔ so. Sɛ mehwɛ me ho a, minhu ɔboafo biara; ɔbanbɔfo nso nni hɔ. Obiara nso nhwɛ me. Awurade, misu frɛ wo sɛ boa me; wo Awurade, wone me hwɛfo. Wone nea ne ho hia me wɔ m’asetena nyinaa mu.

Tie me sufrɛ na boa me efisɛ, m’aba mu abu. Gye me fi m’atamfo nsam efisɛ, wɔyɛ den ma me dodo. Yi m’awerɛhow fi me so na esiane papa a woayɛ me nti, mɛkamfo wo wɔ wo nkurɔfo gua a wɔabɔ mu.