Swedish Contemporary Bible

Psalms 139

Psalm 139

Guds allvetande och allestädes närvaro

1För körledaren. En psalm av David.

Herre, du rannsakar mig och vet allt om mig.

2Du vet om jag sitter eller står.

Även om du är långt borta från mig

vet du vad jag tänker.

3Du granskar mig vare sig jag går eller ligger.

Du vet om allt som jag företar mig.

4Redan innan jag har ett ord på min tunga

vet du, Herre, vad jag tänker säga.

5Du omsluter mig på alla sidor,

och du håller din hand över mig.

6Att veta detta är förunderligt för mig,

mycket större än vad jag någonsin kan förstå.

7Vart skulle jag kunna gå för din Ande?

Vart skulle jag kunna fly för din närvaro?

8Om jag far upp till himlen är du där,

och om jag bäddar åt mig i dödsriket, är du där.

9Om jag kunde ta morgonrodnadens vingar,

eller gömma mig vid havets yttersta gräns,

10kommer din hand att leda mig,

din starka hand att gripa mig.

11Om jag bad mörkret att gömma mig

och ljuset omkring mig att bli natt,

12så är inte mörkret mörkt för dig,

utan natten lyser som dagen, och mörkret är ljus.

13Du skapade organen inne i min kropp,

du vävde samman mig i min mors livmoder.

14Jag prisar dig för det förunderliga,

att jag är så underbart skapad!

Dina verk är förunderliga, det vet jag väl.

15Mitt skelett var inte dolt för dig

när jag formades i det tysta,

när jag vävdes samman i jordens djup.

16Du såg mig innan jag föddes.

I din bok blev varje bestämd dag i mitt liv inskriven

innan någon av dem började.[a]

17Hur ofattbara är inte dina tankar för mig, Gud!

Hur enormt är inte deras antal!

18Om jag försökte räkna dem

skulle de vara fler än sandkornen.

När jag vaknar,

är jag fortfarande hos dig.

19Gud, om du ändå ville döda de gudlösa,

avlägsna de blodtörstiga från mig!

20De som talar svekfullt om dig,

de som har missbrukat dina städer.[b]

21Herre, skulle jag inte hata dem som hatar dig,

avsky dem som reser sig mot dig?

22Jag hatar dem starkt,

de är mina fiender.

23Granska mig, Gud!

Känn mitt innersta och pröva mig,

känn mina oroliga tankar!

24Se om min väg leder bort från dig,

och led mig på den eviga vägen.

Notas al pie

  1. 139:16 Grundtextens innebörd är osäker.
  2. 139:20 Eller: de som fåfängt höjer sin röst mot dig. Eller: de som svärjer falskt, dina fiender. Grundtextens innebörd är osäker.

New Serbian Translation

Псалми 139

Хоровођи. Давидов Псалам.

1О, Господе, ти ме проничеш
    и теби сам познат!
Знаш ме и кад седим и кад стојим,
    познајеш ми мисли издалека.
Посматраш ме док ходам, док лежим,
    и свестан си свих мојих путева.
Елем, још ми речи на језику нема,
    а ти, ето, о, Господе, познајеш баш сваку!
Обухваташ ме и спреда и страга,
    руку своју на мене полажеш.
Чудесно ми је то сазнање, узвишено,
    немоћан сам да га схватим!

Од твог Духа где да одем?
    Од твог лица куда да побегнем?
Дигнем ли се до небеса – ти си тамо;
    спустим ли се у Свет мртвих – и тамо си!
Винем ли се зориним крилима
    и преселим на крај мора;
10 и тамо ме рука твоја води,
    придржава ме десница твоја.
11 Све и да кажем –
    „Тама ће ме свакако прекрити,
    светло око мене ко ноћ ће постати“ –
12 од тебе ме ни тама не скрива
    и ноћ попут дана сија,
    јер и тама ти је као светло!

13 Да, ти си ми нутрину створио,
    саткао ме у утроби мајке моје!
14 Хвалићу те што сам такав саздан,
    запањујуће диван,
што су ти дела чудесна;
    а душа је моја тога добро свесна.
15 Моје кости теби нису сакривене биле,
    док сам био стваран на тајноме месту;
    док сам био обликован у дубини земље.
16 Очи су ме твоје ко заметак гледале;
    у твојој су књизи записани дани моји одређени,
    а да још ни један од њих постојао није!
17 И како су ми драгоцене твоје мисли, Боже!
    Како их је много кад се зброје!
18 Да их бројим,
    више их је него песка;
а када се пробудим,
    још увек сам са тобом.

19 О, Боже, кад би хтео зликовца да смакнеш!
    Одлазите од мене, крвници!
20 Они против тебе сплеткаре,
    лажи о теби шире твоји противници.
21 О, Господе, зар да не мрзим те што тебе мрзе?
    Богобораца се гнушам!
22 Мржњом крајњом ја их мрзим!
    Душмани су они моји!

23 Проникни ме, о, Боже! Срце ми упознај,
    окушај ме, забринуте мисли моје сазнај!
24 Види да ли идем путем застрањења
    и води ме путем из давнина.