Swedish Contemporary Bible

Psalms 132

Psalm 132

Davids löfte, Herrens löfte

1En vallfartssång.

2Herre, kom ihåg allt lidande som David fick utstå.

Han svor en ed inför Herren,

gav ett löfte inför Jakobs Mäktige:

3”Jag vill inte gå in i mitt hus,

och jag vill inte lägga mig i min säng,

4inte tillåta mina ögon att slutas i sömn

eller mina ögonlock att tyngas av slummer,

5förrän jag funnit en plats åt Herren,

en boning åt Jakobs Mäktige.”

6Vi hörde om den[a] i Efrata

och fann den på Jaars fält.

7Låt oss gå till hans boning,

falla ner inför hans fotpall.

8Res dig, Herre, gå till din viloplats,

du och din makts ark!

9Dina präster ska vara klädda i rättfärdighet,

dina fromma ska jubla av glädje!

10För din tjänare Davids skull,

förkasta inte din smorde.

11Herren har svurit David en ed,

som han aldrig tar tillbaka:

”Dina egna ättlingar

ska jag låta sitta på din tron.

12Om dina söner håller mitt förbund

och mina befallningar som jag ger dem,

ska även deras söner för alltid sitta på din tron.”

13För Herren har utvalt Sion,

där har han velat ha sin boning.

14”Detta är min viloplats för evigt.

Här vill jag bo, det är min önskan.

15Jag ska välsigna Sion med riklig försörjning

och mätta dess fattiga med mat.

16Jag ska klä dess präster i frälsning,

och dess fromma ska jubla av glädje.

17Här vill jag låta ett horn[b] växa upp åt David;

jag har satt upp en lampa åt min smorde.

18Hans fiender ska jag klä i skam,

men kronan på hans huvud ska stråla.”

Notas al pie

  1. 132:6 Syftar uppenbarligen på arken, se t.ex. 1 Sam 6:21—7:2 (Kirjat-Jearim där är lika med Jaar i denna vers).
  2. 132:17 I hela Psaltaren symboliserar horn ära, makt och styrka.

New Living Translation

Psalm 132

Psalm 132

A song for pilgrims ascending to Jerusalem.

Lord, remember David
    and all that he suffered.
He made a solemn promise to the Lord.
    He vowed to the Mighty One of Israel,[a]
“I will not go home;
    I will not let myself rest.
I will not let my eyes sleep
    nor close my eyelids in slumber
until I find a place to build a house for the Lord,
    a sanctuary for the Mighty One of Israel.”

We heard that the Ark was in Ephrathah;
    then we found it in the distant countryside of Jaar.
Let us go to the sanctuary of the Lord;
    let us worship at the footstool of his throne.
Arise, O Lord, and enter your resting place,
    along with the Ark, the symbol of your power.
May your priests be clothed in godliness;
    may your loyal servants sing for joy.
10 For the sake of your servant David,
    do not reject the king you have anointed.
11 The Lord swore an oath to David
    with a promise he will never take back:
“I will place one of your descendants
    on your throne.
12 If your descendants obey the terms of my covenant
    and the laws that I teach them,
then your royal line
    will continue forever and ever.”

13 For the Lord has chosen Jerusalem[b];
    he has desired it for his home.
14 “This is my resting place forever,” he said.
    “I will live here, for this is the home I desired.
15 I will bless this city and make it prosperous;
    I will satisfy its poor with food.
16 I will clothe its priests with godliness;
    its faithful servants will sing for joy.
17 Here I will increase the power of David;
    my anointed one will be a light for my people.
18 I will clothe his enemies with shame,
    but he will be a glorious king.”

Notas al pie

  1. 132:2 Hebrew of Jacob; also in 132:5. See note on 44:4.
  2. 132:13 Hebrew Zion.