Swedish Contemporary Bible

Psalms 132

Psalm 132

Davids löfte, Herrens löfte

1En vallfartssång.

2Herre, kom ihåg allt lidande som David fick utstå.

Han svor en ed inför Herren,

gav ett löfte inför Jakobs Mäktige:

3”Jag vill inte gå in i mitt hus,

och jag vill inte lägga mig i min säng,

4inte tillåta mina ögon att slutas i sömn

eller mina ögonlock att tyngas av slummer,

5förrän jag funnit en plats åt Herren,

en boning åt Jakobs Mäktige.”

6Vi hörde om den[a] i Efrata

och fann den på Jaars fält.

7Låt oss gå till hans boning,

falla ner inför hans fotpall.

8Res dig, Herre, gå till din viloplats,

du och din makts ark!

9Dina präster ska vara klädda i rättfärdighet,

dina fromma ska jubla av glädje!

10För din tjänare Davids skull,

förkasta inte din smorde.

11Herren har svurit David en ed,

som han aldrig tar tillbaka:

”Dina egna ättlingar

ska jag låta sitta på din tron.

12Om dina söner håller mitt förbund

och mina befallningar som jag ger dem,

ska även deras söner för alltid sitta på din tron.”

13För Herren har utvalt Sion,

där har han velat ha sin boning.

14”Detta är min viloplats för evigt.

Här vill jag bo, det är min önskan.

15Jag ska välsigna Sion med riklig försörjning

och mätta dess fattiga med mat.

16Jag ska klä dess präster i frälsning,

och dess fromma ska jubla av glädje.

17Här vill jag låta ett horn[b] växa upp åt David;

jag har satt upp en lampa åt min smorde.

18Hans fiender ska jag klä i skam,

men kronan på hans huvud ska stråla.”

Notas al pie

  1. 132:6 Syftar uppenbarligen på arken, se t.ex. 1 Sam 6:21—7:2 (Kirjat-Jearim där är lika med Jaar i denna vers).
  2. 132:17 I hela Psaltaren symboliserar horn ära, makt och styrka.

New International Version - UK

Psalm 132

Psalm 132

A song of ascents.

Lord, remember David
    and all his self-denial.

He swore an oath to the Lord,
    he made a vow to the Mighty One of Jacob:
‘I will not enter my house
    or go to my bed,
I will allow no sleep to my eyes
    or slumber to my eyelids,
till I find a place for the Lord,
    a dwelling for the Mighty One of Jacob.’

We heard it in Ephrathah,
    we came upon it in the fields of Jaar:[a]
‘Let us go to his dwelling-place,
    let us worship at his footstool, saying,
“Arise, Lord, and come to your resting place,
    you and the ark of your might.
May your priests be clothed with your righteousness;
    may your faithful people sing for joy.”’

10 For the sake of your servant David,
    do not reject your anointed one.

11 The Lord swore an oath to David,
    a sure oath he will not revoke:
‘One of your own descendants
    I will place on your throne.
12 If your sons keep my covenant
    and the statutes I teach them,
then their sons shall sit
    on your throne for ever and ever.’

13 For the Lord has chosen Zion,
    he has desired it for his dwelling, saying,
14 ‘This is my resting place for ever and ever;
    here I will sit enthroned, for I have desired it.
15 I will bless her with abundant provisions;
    her poor I will satisfy with food.
16 I will clothe her priests with salvation,
    and her faithful people shall ever sing for joy.

17 ‘Here I will make a horn[b] grow for David
    and set up a lamp for my anointed one.
18 I will clothe his enemies with shame,
    but his head shall be adorned with a radiant crown.’

Notas al pie

  1. Psalm 132:6 Or heard of it in Ephrathah, / we found it in the fields of Jearim. (See 1 Chron. 13:5,6) (and no quotation marks around verses 7-9)
  2. Psalm 132:17 Horn here symbolises strong one, that is, king.