Swedish Contemporary Bible

Psalms 132

Psalm 132

Davids löfte, Herrens löfte

1En vallfartssång.

2Herre, kom ihåg allt lidande som David fick utstå.

Han svor en ed inför Herren,

gav ett löfte inför Jakobs Mäktige:

3”Jag vill inte gå in i mitt hus,

och jag vill inte lägga mig i min säng,

4inte tillåta mina ögon att slutas i sömn

eller mina ögonlock att tyngas av slummer,

5förrän jag funnit en plats åt Herren,

en boning åt Jakobs Mäktige.”

6Vi hörde om den[a] i Efrata

och fann den på Jaars fält.

7Låt oss gå till hans boning,

falla ner inför hans fotpall.

8Res dig, Herre, gå till din viloplats,

du och din makts ark!

9Dina präster ska vara klädda i rättfärdighet,

dina fromma ska jubla av glädje!

10För din tjänare Davids skull,

förkasta inte din smorde.

11Herren har svurit David en ed,

som han aldrig tar tillbaka:

”Dina egna ättlingar

ska jag låta sitta på din tron.

12Om dina söner håller mitt förbund

och mina befallningar som jag ger dem,

ska även deras söner för alltid sitta på din tron.”

13För Herren har utvalt Sion,

där har han velat ha sin boning.

14”Detta är min viloplats för evigt.

Här vill jag bo, det är min önskan.

15Jag ska välsigna Sion med riklig försörjning

och mätta dess fattiga med mat.

16Jag ska klä dess präster i frälsning,

och dess fromma ska jubla av glädje.

17Här vill jag låta ett horn[b] växa upp åt David;

jag har satt upp en lampa åt min smorde.

18Hans fiender ska jag klä i skam,

men kronan på hans huvud ska stråla.”

Notas al pie

  1. 132:6 Syftar uppenbarligen på arken, se t.ex. 1 Sam 6:21—7:2 (Kirjat-Jearim där är lika med Jaar i denna vers).
  2. 132:17 I hela Psaltaren symboliserar horn ära, makt och styrka.

New International Reader's Version

Psalm 132

Psalm 132

A song for those who go up to Jerusalem to worship the Lord.

Lord, remember David
    and all the times he didn’t do what he wanted.

Lord, he made a promise.
    Mighty One of Jacob, he made a promise to you.
He said, “I won’t enter my house
    or go to bed.
I won’t let my eyes sleep.
    I won’t close my eyelids
until I find a place for the Lord.
    I want to build a house for the Mighty One of Jacob.”

Here are the words we heard in Ephrathah.
    We heard them again in the fields of Kiriath Jearim.
“Let us go to the Lord’s house.
    Let us worship at his feet. Let us say,
Lord, rise up and come to your resting place.
    Come in together with the ark. It’s the sign of your power.
May your priests put on godliness as if it were their clothes.
    May your faithful people sing for joy.’ ”

10 In honor of your servant David,
    don’t turn your back on your anointed king.

11 The Lord made a promise to David.
    It is a firm promise that he will never break.
He said, “After you die,
    I will place one of your own sons on your throne.
12 If your sons keep my covenant
    and the laws I teach them,
then their sons will sit
    on your throne for ever and ever.”

13 The Lord has chosen Zion.
    That’s the place where he wants to live.
14 He has said, “This will be my resting place for ever and ever.
    Here I will sit on my throne, because that’s what I want.
15 I will greatly bless Zion with everything it needs.
    I will give plenty of food to the poor people living there.
16 I will put salvation on its priests as if it were their clothes.
    God’s faithful people will always sing for joy.

17 “Here in Jerusalem I will raise up a mighty king from the family of David.
    I will set up the lamp of David’s kingdom for my anointed king.
    Its flame will burn brightly forever.
18 I will put shame on his enemies as if it were their clothes.
    But he will wear on his head a shining crown.”