Swedish Contemporary Bible

Psalms 129

Psalm 129

Förtröstan trots förföljelse

1En vallfartssång.

”De har förtryckt mig mycket ända från min ungdom,”

ska Israel säga,

2”de har förtryckt mig mycket ända från min ungdom.

Men de har inte besegrat mig.

3Min rygg är sönderplöjd av dessa plöjare,

de har dragit långa fåror.

4Men Herren är rättfärdig.

Han har skurit av de gudlösas band.”

5Alla som hatar Sion

ska vända tillbaka i skam.

6De blir som gräs på taket,

som vissnar innan det börjar växa.

7Den som skördar får inte en handfull av det,

och ingen binder samman en kärve av det.

8Och ingen som går förbi dem ropar:

Herrens välsignelse är över er!

Vi välsignar er i Herrens namn.”

New International Reader's Version

Psalm 129

Psalm 129

A song for those who go up to Jerusalem to worship the Lord.

Here is what Israel should say.
    “My enemies have treated me badly ever since I was a young nation.
My enemies have treated me badly ever since I was a young nation.
    But they haven’t won the battle.
They have made deep wounds in my back.
    It looks like a field a farmer has plowed.
The Lord does what is right.
    Sinners had tied me up with ropes. But the Lord has set me free.”

May all those who hate Zion
    be driven back in shame.
May they be like grass that grows on the roof of a house.
    It dries up before it can grow.
There isn’t enough of it to fill a person’s hand.
    There isn’t enough to tie up and carry away.
May no one who passes by say to those who hate Zion,
    “May the blessing of the Lord be on you.
    We bless you in the name of the Lord.”