Swedish Contemporary Bible

Psalms 129

Psalm 129

Förtröstan trots förföljelse

1En vallfartssång.

”De har förtryckt mig mycket ända från min ungdom,”

ska Israel säga,

2”de har förtryckt mig mycket ända från min ungdom.

Men de har inte besegrat mig.

3Min rygg är sönderplöjd av dessa plöjare,

de har dragit långa fåror.

4Men Herren är rättfärdig.

Han har skurit av de gudlösas band.”

5Alla som hatar Sion

ska vända tillbaka i skam.

6De blir som gräs på taket,

som vissnar innan det börjar växa.

7Den som skördar får inte en handfull av det,

och ingen binder samman en kärve av det.

8Och ingen som går förbi dem ropar:

Herrens välsignelse är över er!

Vi välsignar er i Herrens namn.”

Священное Писание (Восточный Перевод)

Забур 129

1Из глубин взываю я к Тебе, Вечный.
    Владыка, услышь мой голос;
    будь внимателен к моим молениям!

Если бы Ты, Вечный, вёл счёт беззакониям,
    то, о Владыка, кто бы устоял?
Но у Тебя есть прощение;
    пусть боятся Тебя.

На Вечного я надеюсь, надеется душа моя,
    и на слово Его уповаю.
Душа моя ждёт Владыку
    более, чем стражи – утра,
    да, более, чем стражи – утра.

Да уповает Исраил на Вечного,
    потому что у Вечного – милость,
    и великое избавление – у Него.
Он избавит Исраил
    от всех его беззаконий.[a]

Песнь восхождения, Давуда.

Notas al pie

  1. 129:8 См. Мат. 1:21.