Swedish Contemporary Bible

Psalms 122

Psalm 122

Bön om fred för Jerusalem

1En vallfartssång. Av David.

Jag blev glad när man sa till mig:

”Kom, så går vi till Herrens hus.”

2Nu står vi i dina portar, Jerusalem,

3Jerusalem, du väluppförda stad,

där husen står tätt intill varandra.[a]

4Dit går stammarna upp,

Herrens stammar

– det är en förordning åt Israel – 

för att prisa Herren.

5För där står domstolar,

troner för Davids kungahus.

6Be om fred för Jerusalem!

Låt det gå väl för alla som älskar dig.

7Låt friden härska innanför dina murar

och tryggheten i dina palats.

8För mina bröders och vänners skull

ber jag om fred för dig.

9För Herrens, vår Guds, hus skull

vill jag söka ditt bästa.

Notas al pie

  1. 122:3 Grundtextens innebörd är osäker.

Nueva Versión Internacional (Castilian)

Salmos 122

Cántico de los peregrinos. De David.

1Yo me alegro cuando me dicen:
    «Vamos a la casa del Señor».
¡Jerusalén, ya nuestros pies
    se han plantado ante tus portones!

¡Jerusalén, ciudad edificada
    para que en ella todos se congreguen![a]
A ella suben las tribus,
    las tribus del Señor,
para alabar su nombre
    conforme a la ordenanza que recibió Israel.

Allí están los tribunales de justicia,
    los tribunales de la dinastía de David.

Pidamos por la paz de Jerusalén:
    «Que vivan en paz los que te aman.
Que haya paz dentro de tus murallas,
    seguridad en tus fortalezas».
Y ahora, por mis hermanos y amigos te digo:
    «¡Deseo que tengas paz!»
Por la casa del Señor nuestro Dios
    procuraré tu bienestar.

Notas al pie

  1. 122:3 ¡Jerusalén, … se congreguen! Alt. Jerusalén, edificada como ciudad, en la que todo se mantiene bien unido.