Swedish Contemporary Bible

Psalms 122

Psalm 122

Bön om fred för Jerusalem

1En vallfartssång. Av David.

Jag blev glad när man sa till mig:

”Kom, så går vi till Herrens hus.”

2Nu står vi i dina portar, Jerusalem,

3Jerusalem, du väluppförda stad,

där husen står tätt intill varandra.[a]

4Dit går stammarna upp,

Herrens stammar

– det är en förordning åt Israel – 

för att prisa Herren.

5För där står domstolar,

troner för Davids kungahus.

6Be om fred för Jerusalem!

Låt det gå väl för alla som älskar dig.

7Låt friden härska innanför dina murar

och tryggheten i dina palats.

8För mina bröders och vänners skull

ber jag om fred för dig.

9För Herrens, vår Guds, hus skull

vill jag söka ditt bästa.

Notas al pie

  1. 122:3 Grundtextens innebörd är osäker.

Священное Писание (Восточный Перевод)

Забур 122

1К Тебе поднимаю глаза свои,
    Обитающий на небесах!
Как глаза слуг смотрят на руку своего господина,
    и глаза служанки – на руку своей госпожи,
так наши глаза обращены на Вечного,
    до тех пор, пока Он не смилуется над нами.

Помилуй нас, Вечный, помилуй нас,
    потому что мы долго терпели презрение.
Долго мы терпели оскорбление от надменных
    и презрение от гордых.

Песнь восхождения, Давуда.