Swedish Contemporary Bible

Psalms 109

Psalm 109

Gud, var inte tyst

1För körledaren. En psalm av David.

Min lovsångs Gud, var inte tyst!

2Gudlösa och falska människor har gått till attack mot mig.

De ljuger och talar illa om mig.

3De omger mig med hatfulla ord

och attackerar mig utan orsak.

4De bemöter min kärlek med anklagelser,

men jag ber.

5De betalar tillbaka gott med ont

och min kärlek med hat.

6Utse en gudlös anklagare[a] mot honom

och ställ honom på hans högra sida.

7Och när han ställs inför rätta, låt honom då finnas skyldig.

Till och med hans bön ska räknas som synd.

8Låt hans liv bli kort,

och låt en annan ta hans tjänst.

9Låt hans barn bli faderlösa

och hans hustru änka.

10Låt hans barn irra omkring som hemlösa tiggare,

fördrivna från sina hem i ruiner.

11Låt fordringsägarna överta all hans egendom

och främlingarna allt han har förtjänat.

12Ingen ska visa nåd mot honom,

och ingen förbarma sig mot hans faderlösa barn.

13Låt hans efterkommande utrotas

och deras namn utplånas av nästa generation.

14Herren ska komma ihåg hans fäders ondska

och inte utplåna hans mors synd.

15Låt dem alltid vara inför Herren

och utplåna deras minne från jorden,

16eftersom han inte ville visa nåd

utan förföljde de betryckta och fattiga och bedrövade

för att döda dem.

17Han älskade att förbanna,

och förbannelsen träffade honom själv.

Han ville inte välsigna,

och så förblir välsignelsen långt borta från honom.

18Han tog på sig förbannelse som en klädedräkt,

den gick in i hans inre som vatten

och som olja in i hans skelett.

19Låt den nu vara för honom som en klädnad han sveper om sig

och som ett bälte han för alltid spänner om sig.

20Låt detta vara mina anklagares lön från Herren,

deras, som talar ont mot mig.

21Men Herre, min Herre, hjälp mig för ditt namns skull,

och befria mig i din kärlek och godhet.

22Jag är fattig och hjälplös

och sårad i mitt innersta.

23Jag försvinner som en skugga om kvällen

jag skakas av som en gräshoppa.

24Mina knän är svaga av fasta,

och jag är bara skinn och ben.

25Jag har blivit till åtlöje för dem,

och när de ser mig skakar de på huvudet.

26Hjälp mig, Herre, min Gud!

Rädda mig i din nåd.

27Låt dem inse att det är du som handlar,

att du, Herre, har gjort detta.

28De kan förbanna, men du välsignar.

När de anfaller ska de komma på skam,

men din tjänare gläder sig.

29Låt mina anklagare kläs i vanära

och svepas i skam som i en klädnad.

30Jag vill storligen prisa Herren,

jag vill lovprisa honom i den stora skaran.

31Han står på den fattiges sida

för att rädda honom från dem som dömer honom.

Notas al pie

  1. 109:6 På hebreiska satan, här använt i betydelsen anklagare. Ordet används i både Gamla och Nya testamentet (grekiskans motsvarighet diabolos) ibland som egennamn och ibland i betydelsen anklagare.

Nueva Versión Internacional

Salmos 109

Al director musical. Salmo de David.

1Oh Dios, alabanza mía,
    no guardes silencio.
Pues gente impía y mentirosa
    ha declarado en mi contra,
    y con lengua engañosa me difaman;
con expresiones de odio me acosan,
    y sin razón alguna me atacan.
Mi amor me lo pagan con calumnias,
    mientras yo me encomiendo a Dios.
Mi bondad la pagan con maldad;
    en vez de amarme, me aborrecen.

Pon en su contra a un malvado;
    que a su derecha esté su acusador.[a]
Que resulte culpable al ser juzgado,
    y que sus propias oraciones lo condenen.
Que se acorten sus días,
    y que otro se haga cargo de su oficio.
Que se queden huérfanos sus hijos;
    que se quede viuda su esposa.
10 Que anden sus hijos vagando y mendigando;
    que anden rebuscando entre las ruinas.
11 Que sus acreedores se apoderen de sus bienes;
    que gente extraña saquee sus posesiones.
12 Que nadie le extienda su bondad;
    que nadie se compadezca de sus huérfanos.
13 Que sea exterminada su descendencia;
    que desaparezca su nombre en la próxima generación.
14 Que recuerde el Señor la iniquidad de su padre,
    y no se olvide del pecado de su madre.
15 Que no les quite el Señor la vista de encima,
    y que borre de la tierra su memoria.

16 Por cuanto se olvidó de hacer el bien,
    y persiguió hasta la muerte
    a pobres, afligidos y menesterosos,
17 y porque le encantaba maldecir,
    ¡que caiga sobre él la maldición!
Por cuanto no se complacía en bendecir,
    ¡que se aleje de él la bendición!
18 Por cuanto se cubrió de maldición
    como quien se pone un vestido,
¡que esta se filtre en su cuerpo como el agua!,
    ¡que penetre en sus huesos como el aceite!
19 ¡Que lo envuelva como un manto!
    ¡Que lo apriete en todo tiempo como un cinto!
20 ¡Que así les pague el Señor a mis acusadores,
    a los que me calumnian!

21 Pero tú, Señor Soberano,
    trátame bien por causa de tu nombre;
    líbrame por tu bondad y gran amor.
22 Ciertamente soy pobre y estoy necesitado;
    profundamente herido está mi corazón.
23 Me voy desvaneciendo como sombra vespertina;
    se desprenden de mí como de una langosta.
24 De tanto ayunar me tiemblan las rodillas;
    la piel se me pega a los huesos.
25 Soy para ellos motivo de burla;
    me ven, y menean la cabeza.

26 Señor, mi Dios, ¡ayúdame!;
    por tu gran amor, ¡sálvame!
27 Que sepan que esta es tu mano;
    que tú mismo, Señor, lo has hecho.
28 ¿Qué importa que ellos me maldigan?
    ¡Bendíceme tú!
Pueden atacarme, pero quedarán avergonzados;
    en cambio, este siervo tuyo se alegrará.
29 ¡Queden mis acusadores cubiertos de deshonra,
    envueltos en un manto de vergüenza!

30 Por mi parte, daré muchas gracias al Señor;
    lo alabaré entre una gran muchedumbre.
31 Porque él aboga por el[b] necesitado
    para salvarlo de quienes lo condenan.

Notas al pie

  1. 109:6 esté su acusador. Alt. esté Satán.
  2. 109:31 aboga por el. Lit. está de pie a la diestra del.