Nya Levande Bibeln

Psaltaren 109

Herre, bestraffa mina fiender

1Min lovsångs Gud, stå inte tyst och overksam.

Utan orsak går gudlösa människor till attack mot mig. De ljuger och talar illa om mig.

De har inget skäl till att hata och bekämpa mig, men de gör det ändå!

Jag älskar dem, men till och med när jag ber för dem visar de sin fiendskap.

De betalar tillbaka gott med ont och kärlek med hat.

Visa någon av mina fiender hur det känns! Låt en anklagare träda upp mot honom och sätt en domare över honom som inte håller sig till lagen.

Och när domen avkunnas, bör den lyda: skyldig. Till och med hans böner ska räknas som ett brott.

Låt hans år bli få och korta och låt andra stiga fram för att ta hans plats.

9-10 Må hans barn bli faderlösa och hans fru änka. Utan ro ska hans barn irra omkring som hemlösa tiggare, och deras hem ska ligga i ruiner.

11 Låt fordringsägarna överta all hans egendom och främlingarna allt han har förtjänat.

12-13 Ingen ska visa vänlighet mot honom, och ingen ska känna medlidande med hans föräldralösa barn. Låt dem dö och låt hans namn vara glömt redan av nästa generation.

14 Herren ska inte heller glömma det onda som denne fiendes förfäder gjort och han ska inte förlåta hans mors synder. Ha inget överseende med dem.

15 Tänk ständigt på allt ogudaktigt de har gjort och utplåna deras namn ur människors minne.

16 Denne fiende vägrade ju att göra gott mot andra och förföljde dem som hade det svårt. Han jagade de förtvivlade i döden.

17 Det bästa han visste var att förbanna andra, men nu träffar förbannelsen honom själv. Han välsignade aldrig andra, och nu får han själv ingen välsignelse!

18 Hans förbannelser har blivit en del av honom, precis som hans kläder. De är för honom som vatten som man dricker och som olja man smörjer in sig med.

19 Låt nu dessa förbannelser vila över honom och låt honom vara iklädd dem och ha dem som ett bälte kring sig.

20 Så ska Herren straffa min fiende, som ljuger om mig och hotar mig med döden.

21 Men Herre, stötta mig som du har lovat, och rädda mig eftersom din kärlek och godhet är så stor.

22 Jag är fattig och hjälplös och sårad i mitt innersta.

23 Mitt liv är som en skugga om kvällen som försvinner in i mörkret. Jag känner mig som en insekt på armen som man skakar av sig.

24 Mina knän känns svaga på grund av min fasta, och jag är bara skinn och ben.

25 När folk ser mig så skrattar de åt mig och skakar föraktfullt på huvudet.

26 Hjälp mig, Herre, min Gud! Fräls mig, för du är kärleksfull och god.

27 Låt mina fiender få se att det är du som räddar mig.

28 De kan sedan förbanna mig så mycket de vill, men du kommer att välsigna mig! När de angriper mig kommer de att stå där utskämda. Och när det sker kan jag vara glad igen.

29 Låt dem misslyckas i allt de gör och låt dem få skämmas!

30 Men jag ska alltid tacka Herren och prisa honom inför alla människor.

31 Han står på de fattigas och hungrigas sida för att rädda dem från deras fiender.

Nova Versão Internacional

Salmos 109

Salmo 109

Para o mestre de música. Salmo davídico.

Ó Deus, a quem louvo, não fiques indiferente,
pois homens ímpios e falsos
    dizem calúnias contra mim,
e falam mentiras a meu respeito.
Eles me cercaram com palavras
    carregadas de ódio;
atacaram-me sem motivo.
Em troca da minha amizade eles me acusam,
mas eu permaneço em oração.
Retribuem-me o bem com o mal,
e a minha amizade com ódio.

Designe-se[a] um ímpio[b] para ser seu oponente;
à sua direita esteja um acusador[c].
Seja declarado culpado no julgamento,
e que até a sua oração seja considerada pecado.
Seja a sua vida curta,
e outro ocupe o seu lugar.
Fiquem órfãos os seus filhos
e a sua esposa, viúva.
10 Vivam os seus filhos vagando como mendigos,
e saiam rebuscando o pão
    longe de[d] suas casas em ruínas.
11 Que um credor se aposse
    de todos os seus bens,
e estranhos saqueiem o fruto do seu trabalho.
12 Que ninguém o trate com bondade
nem tenha misericórdia dos seus filhos órfãos.
13 Sejam exterminados os seus descendentes
e desapareçam os seus nomes
    na geração seguinte.
14 Que o Senhor se lembre
    da iniqüidade dos seus antepassados,
e não se apague o pecado de sua mãe.
15 Estejam os seus pecados sempre
    perante o Senhor,
e na terra ninguém jamais se lembre
    da sua família.

16 Pois ele jamais pensou em praticar
    um ato de bondade,
mas perseguiu até a morte o pobre,
    o necessitado e o de coração partido.
17 Ele gostava de amaldiçoar:
    venha sobre ele a maldição!
Não tinha prazer em abençoar:
    afaste-se dele a bênção!
18 Ele vestia a maldição como uma roupa:
    entre ela em seu corpo como água
    e em seus ossos como óleo.
19 Envolva-o como um manto
    e aperte-o sempre como um cinto.
20 Assim retribua o Senhor
    aos meus acusadores,
aos que me caluniam.

21 Mas tu, Soberano Senhor,
intervém em meu favor, por causa do teu nome.
Livra-me, pois é sublime o teu amor leal!
22 Sou pobre e necessitado
e, no íntimo, o meu coração está abatido.
23 Vou definhando como a sombra vespertina;
para longe sou lançado, como um gafanhoto.
24 De tanto jejuar os meus joelhos fraquejam
e o meu corpo definha de magreza.
25 Sou objeto de zombaria
    para os meus acusadores;
logo que me vêem, meneiam a cabeça.

26 Socorro, Senhor, meu Deus!
Salva-me pelo teu amor leal!
27 Que eles reconheçam que foi a tua mão,
que foste tu, Senhor, que o fizeste.
28 Eles podem amaldiçoar,
    tu, porém, me abençoas.
Quando atacarem, serão humilhados,
    mas o teu servo se alegrará.
29 Sejam os meus acusadores
    vestidos de desonra;
que a vergonha os cubra como um manto.

30 Em alta voz, darei muitas graças ao Senhor;
    no meio da assembléia eu o louvarei,
31 pois ele se põe ao lado do pobre
    para salvá-lo daqueles que o condenam.

Notas al pie

  1. 109.6 Ou Eles dizem: “Designa
  2. 109.6 Ou o maligno
  3. 109.6 Ou Satanás
  4. 109.10 A Septuaginta diz e sejam expulsos de.