Swedish Contemporary Bible

Psalms 109

Psalm 109

Gud, var inte tyst

1För körledaren. En psalm av David.

Min lovsångs Gud, var inte tyst!

2Gudlösa och falska människor har gått till attack mot mig.

De ljuger och talar illa om mig.

3De omger mig med hatfulla ord

och attackerar mig utan orsak.

4De bemöter min kärlek med anklagelser,

men jag ber.

5De betalar tillbaka gott med ont

och min kärlek med hat.

6Utse en gudlös anklagare[a] mot honom

och ställ honom på hans högra sida.

7Och när han ställs inför rätta, låt honom då finnas skyldig.

Till och med hans bön ska räknas som synd.

8Låt hans liv bli kort,

och låt en annan ta hans tjänst.

9Låt hans barn bli faderlösa

och hans hustru änka.

10Låt hans barn irra omkring som hemlösa tiggare,

fördrivna från sina hem i ruiner.

11Låt fordringsägarna överta all hans egendom

och främlingarna allt han har förtjänat.

12Ingen ska visa nåd mot honom,

och ingen förbarma sig mot hans faderlösa barn.

13Låt hans efterkommande utrotas

och deras namn utplånas av nästa generation.

14Herren ska komma ihåg hans fäders ondska

och inte utplåna hans mors synd.

15Låt dem alltid vara inför Herren

och utplåna deras minne från jorden,

16eftersom han inte ville visa nåd

utan förföljde de betryckta och fattiga och bedrövade

för att döda dem.

17Han älskade att förbanna,

och förbannelsen träffade honom själv.

Han ville inte välsigna,

och så förblir välsignelsen långt borta från honom.

18Han tog på sig förbannelse som en klädedräkt,

den gick in i hans inre som vatten

och som olja in i hans skelett.

19Låt den nu vara för honom som en klädnad han sveper om sig

och som ett bälte han för alltid spänner om sig.

20Låt detta vara mina anklagares lön från Herren,

deras, som talar ont mot mig.

21Men Herre, min Herre, hjälp mig för ditt namns skull,

och befria mig i din kärlek och godhet.

22Jag är fattig och hjälplös

och sårad i mitt innersta.

23Jag försvinner som en skugga om kvällen

jag skakas av som en gräshoppa.

24Mina knän är svaga av fasta,

och jag är bara skinn och ben.

25Jag har blivit till åtlöje för dem,

och när de ser mig skakar de på huvudet.

26Hjälp mig, Herre, min Gud!

Rädda mig i din nåd.

27Låt dem inse att det är du som handlar,

att du, Herre, har gjort detta.

28De kan förbanna, men du välsignar.

När de anfaller ska de komma på skam,

men din tjänare gläder sig.

29Låt mina anklagare kläs i vanära

och svepas i skam som i en klädnad.

30Jag vill storligen prisa Herren,

jag vill lovprisa honom i den stora skaran.

31Han står på den fattiges sida

för att rädda honom från dem som dömer honom.

Notas al pie

  1. 109:6 På hebreiska satan, här använt i betydelsen anklagare. Ordet används i både Gamla och Nya testamentet (grekiskans motsvarighet diabolos) ibland som egennamn och ibland i betydelsen anklagare.

La Bible du Semeur

Psaumes 109

Sors de ton silence, ô Dieu !

1Au chef de chœur. Psaume de David.

Dieu, toi que je loue, |ne reste pas silencieux,
car des gens méchants |ouvrent contre moi |leur bouche empreinte de tromperie,
et ils tiennent contre moi |des propos menteurs.
Ils m’entourent de paroles |que la haine inspire.
Sans cause, ils me font la guerre.
Pour prix de mon amitié, |ils m’ont accusé,
tandis que moi, je suis en prière.
Ils me font du mal |pour le bien que je leur fais,
et mon amitié |est payée de haine.

Soumets-le à un méchant[a] !
Qu’un accusateur |se tienne à sa droite !
Que, lors de son jugement, |il soit déclaré coupable,
que sa prière serve |à le condamner !
Que ses jours soient abrégés,
qu’un autre prenne sa charge[b] !
Que ses fils soient orphelins,
que sa femme reste veuve,
10 que ses enfants soient errants, |qu’ils mendient leur pain[c],
et qu’ils soient réduits à quémander |loin de leur demeure en ruine !
11 Que le créancier |prenne tout son bien !
Que des étrangers ravissent |le produit de son labeur !
12 Qu’il n’y ait personne |qui lui manifeste |de la bienveillance
et qui ait pitié |de ses orphelins !
13 Que ses descendants |soient exterminés
et qu’à la génération suivante, |leur nom disparaisse.
14 Que le péché de ses pères |soit pris en compte par l’Eternel,
que les fautes de sa mère |ne soient jamais effacées !
15 Que l’Eternel constamment, |les ait en ligne de mire !
Que leur souvenir |soit extirpé de la terre !
16 Car cet homme |ne s’est jamais appliqué |à agir avec bonté,
et il a persécuté |le pauvre, le démuni,
l’homme au cœur brisé, |jusqu’à le faire mourir.
17 Il aimait maudire : |que la malédiction vienne |le frapper !
Il refusait de bénir : |que la bénédiction fuie |loin de lui !
18 Puisqu’il endossait |la malédiction |comme un vêtement,
qu’elle le pénètre |comme ferait l’eau,
et qu’elle entre en lui |jusque dans ses os |comme ferait l’huile[d] !
19 Qu’elle l’enveloppe |comme un vêtement,
comme une ceinture |sans cesse attachée |autour de ses reins !
20 Que ce soit ainsi, |que l’Eternel paie |mes accusateurs
et ceux qui me calomnient.
21 Et toi, Eternel, Seigneur,
interviens en ma faveur |en vue de ta renommée !
Toi dont l’amour est si bon, |viens me délivrer !
22 Je suis affligé et pauvre
et mon cœur est déchiré |au-dedans de moi.
23 Comme l’ombre qui s’étire, |je m’évanouis ;
et l’on me secoue |comme on le ferait |d’une sauterelle.
24 Mes genoux flageolent |par l’effet du jeûne
et mon corps est amaigri.
25 Je suis, pour ces gens, |un sujet de raillerie.
Dès qu’ils m’aperçoivent, |ils hochent la tête.

26 A l’aide, Eternel, mon Dieu !
Sauve-moi dans ton amour !
27 Que mes ennemis |puissent reconnaître
que c’est toi seul, Eternel, |toi seul qui as fait cela.
28 Ils peuvent maudire, |toi, tu béniras !
Ils se dressent contre moi … |Ils seront couverts de honte !
Et ton serviteur |sera dans la joie.
29 Que ceux qui m’accusent |soient couverts de déshonneur !
Qu’ils soient revêtus de honte |comme d’un manteau !

30 Je célébrerai |l’Eternel à pleine voix,
et je le glorifierai |parmi les foules nombreuses,
31 car il se tient aux côtés du pauvre
pour le délivrer |de ceux qui l’assignent |en justice.

Notas al pie

  1. 109.6 Dans les v. 6-19, le psalmiste lance des imprécations contre ses adversaires qui sont motivées par le souci que la justice soit rétablie pour la gloire de Dieu, ainsi que par le désir légitime d’être délivré de ses ennemis. D’autres comprennent ces versets comme une citation des propos tenus par les « gens méchants » contre le psalmiste.
  2. 109.8 Cité en Ac 1.20.
  3. 109.10 Texte hébreu traditionnel. L’ancienne version grecque a : qu’ils soient expulsés.
  4. 109.18 Nb 5.17-28.