Swedish Contemporary Bible

Psalms 107

Femte boken

(107—150)

Psalm 107

Tacksamhet och lovprisning till Herren

1Prisa Herren, för han är god,

hans nåd består för evigt.

2Så ska de säga som Herren har friköpt,

de som han har befriat ur fiendens våld,

3samlat från länderna,

från öster och väster, från norr och söder.

4De irrade omkring i öknen, i ödemarken,

utan att finna någon boplats.

5De var hungriga, törstiga,

och deras liv tynade bort.

6De ropade till Herren i sin nöd,

och han befriade dem ur deras trångmål.

7Han förde dem till den rätta vägen,

till en plats där de kunde bo.

8De ska prisa Herren för hans nåd

och för allt underbart han gjort för människobarnen.

9Han gav vatten till den törstige

och den hungriges själ mättade han med sitt goda.

10Där fanns de som satt i djupaste mörker,

fångna i lidandets järnbojor,

11för de hade gjort uppror mot Guds ord

och föraktat den Högstes råd.

12Därför lät han dem slita ont.

De föll, och ingen kunde hjälpa dem.

13De ropade till Herren i sin nöd,

och han räddade dem ur deras trångmål.

14Han ledde dem ut ur det djupaste mörkret

och bröt sönder deras bojor.

15De ska prisa Herren för hans nåd

och för allt underbart han gjort för människobarnen.

16Han krossar portarna av koppar

och bryter sönder järnbommarna.

17Andra var dåraktiga

och fick lida för sin upproriskhet och sina synder.

18De avskydde all mat

och närmade sig dödens portar.

19De ropade till Herren i sin nöd,

och han räddade dem ur deras trångmål.

20Han sa bara ett ord och de blev botade,

han räddade dem från graven.

21De ska prisa Herren för hans nåd

och för allt underbart han gjort för människobarnen.

22De ska frambära tack som offer,

sjunga om allt han gjort.

23Andra seglade på haven med skepp

och drev handel på de stora vattnen.

24De såg Herrens gärningar

och hans under i djupen.

25Han talade, och en stormvind blåste upp,

så att vågorna gick höga.

26De reste sig mot himlen

och störtade sedan mot djupen.

Modet svek dem i olyckan,

27och de raglade och stapplade som berusade,

och all deras vishet var borta.

28De ropade till Herren i sin nöd,

och han befriade dem ur deras trångmål.

29Han lugnade stormen

och vågorna tystnade.

30De gladde sig över att det hade blivit lugnt,

och han förde dem till den hamn dit de ville.

31De ska prisa Herren för hans nåd

och för allt underbart han gjort för människobarnen.

32De ska prisa honom när folket samlas

och lova honom i de äldstes krets.

33Han förvandlar floder till öken,

vattenkällor till torr mark

34och det bördiga landet till saltöken,

för dess invånares ondska.

35Han gör ökenlandet till sjöar

och det uttorkade landet till vattenkällor.

36Han låter de hungriga bosätta sig där

och bygga en stad att bo i.

37De sår sina åkrar,

planterar sina vingårdar

och får sedan rika skördar.

38Han välsignar dem, och de får många barn.

Han låter inte heller deras boskapshjordar minska.

39Om de blir färre, blir förödmjukade[a]

och nedtryckta av bekymmer och sorg,

40öser han olycka över härskarna

och låter dem irra omkring i en väglös öken.

41Men han lyfter de fattiga ur deras förtryck

och låter deras familjer föröka sig som hjordar.

42De rättsinniga ser det och gläder sig,

medan all ondska måste tiga.

43Den som är vis bör lägga detta på minnet

och tänka på Herrens nådegärningar.

Notas al pie

  1. 107:39 Hebreiskans tempusform här och t.o.m. vers 42 kan betyda både något som redan hänt eller något som pågår nu.

New International Reader's Version

Psalm 107

BOOK V

Psalms 107–150

Psalm 107

Give thanks to the Lord, because he is good.
    His faithful love continues forever.
Let those who have been set free by the Lord tell their story.
    He set them free from the power of the enemy.
He brought them back from other lands.
    He brought them back from east and west, from north and south.

Some of them wandered in deserts that were dry and empty.
    They couldn’t find a city where they could make their homes.
They were hungry and thirsty.
    Their lives were slipping away.
Then they cried out to the Lord because of their problems.
    And he saved them from their troubles.
He led them straight
    to a city where they could make their homes.
Let them give thanks to the Lord for his faithful love.
    Let them give thanks for the wonderful things he does for people.
He gives those who are thirsty all the water they want.
    He gives those who are hungry all the good food they can eat.

10 Others lived in the deepest darkness.
    They suffered as prisoners in iron chains.
11 That’s because they hadn’t obeyed the commands of God.
    They had refused to follow the plans of the Most High God.
12 So he made them do work that was hard and bitter.
    They tripped and fell, and there was no one to help them.
13 Then they cried out to the Lord because of their problems.
    And he saved them from their troubles.
14 He brought them out of the deepest darkness.
    He broke their chains off.
15 Let them give thanks to the Lord for his faithful love.
    Let them give thanks for the wonderful things he does for people.
16 He breaks down gates that are made of bronze.
    He cuts through bars that are made of iron.

17 Others were foolish. They suffered because of their sins.
    They suffered because they wouldn’t obey the Lord.
18 They refused to eat anything.
    They came close to passing through the gates of death.
19 Then they cried out to the Lord because of their problems.
    And he saved them from their troubles.
20 He gave his command and healed them.
    He saved them from the grave.
21 Let them give thanks to the Lord for his faithful love.
    Let them give thanks for the wonderful things he does for people.
22 Let them sacrifice thank offerings.
    Let them talk about what he has done as they sing with joy.

23 Some people sailed out on the ocean in ships.
    They traded goods on the mighty waters.
24 They saw the works of the Lord.
    They saw the wonderful deeds he did on the ocean.
25 He spoke and stirred up a storm.
    It lifted the waves high.
26 They rose up to the heavens. Then they went down deep into the ocean.
    In that kind of danger the people’s boldness melted away.
27 They were unsteady like people who have become drunk.
    They didn’t know what to do.
28 Then they cried out to the Lord because of their problems.
    And he brought them out of their troubles.
29 He made the storm as quiet as a whisper.
    The waves of the ocean calmed down.
30 The people were glad when the ocean became calm.
    Then he guided them to the harbor they were looking for.
31 Let them give thanks to the Lord for his faithful love.
    Let them give thanks for the wonderful things he does for people.
32 Let them honor him among his people who gather for worship.
    Let them praise him in the meeting of the elders.

33 He turned rivers into a desert.
    He turned flowing springs into thirsty ground.
34 He turned land that produced crops into a salty land where nothing could grow.
    He did it because the people who lived there were evil.
35 He turned the desert into pools of water.
    He turned the dry and cracked ground into flowing springs.
36 He brought hungry people there to live.
    They built a city where they could make their homes.
37 They planted fields and vineyards
    that produced large crops.
38 He blessed the people, and they greatly increased their numbers.
    He kept their herds from getting smaller.

39 Then the number of God’s people got smaller.
    They were made humble by trouble, suffering and sorrow.
40 The God who looks down on proud nobles
    made them wander in a desert where no one lives.
41 But he lifted needy people out of their suffering.
    He made their families increase like flocks of sheep.
42 Honest people see it and are filled with joy.
    But no one who is evil has anything to say.

43 Let those who are wise pay attention to these things.
    Let them think about the loving deeds of the Lord.