Swedish Contemporary Bible

Psalms 106

Psalm 106

Herrens nåd, Israels otro

1Halleluja!

Prisa Herren, för han är god.

Hans nåd varar i evighet.

2Vem kan räkna upp Herrens väldiga gärningar,

förkunna allt hans lov?

3Lyckliga är de som bevarar det som är rätt

och alltid gör det rättfärdiga.

4Tänk på mig, Herre,

när du visar välvilja mot ditt folk!

Kom till min hjälp med din räddning!

5Låt mig få se det goda hos dina utvalda

och dela ditt folks glädje,

prisa dig tillsammans med dem

som är din egendom.

6Vi har syndat liksom våra fäder,

vi har handlat fel och gjort det onda.

7Våra fäder i Egypten förstod inte Herrens under.

De glömde hans nådegärningar

och gjorde uppror vid Sävhavet.

8Ändå räddade han dem för sitt namns skull

för att göra sin makt känd.

9Han riktade sin befallning mot Sävhavet, och det blev torrt.

Han ledde dem genom djupen som genom en öken.

10Han räddade dem från dem som hatade dem

och befriade dem från deras fiender.

11Vattnet täckte deras fiender.

Inte en enda en av dem undkom.

12Då trodde de hans ord

och lovade honom med sin sång.

13Men snart glömde de allt han gjort.

De väntade inte på hans råd.

14De greps av begär i öknen

och utmanade Gud i ödemarken.

15Då gav han dem vad de begärde,

men han sände också förödande sjukdomar över dem.[a]

16De blev avundsjuka på Mose och Aron,

som var helgade åt Herren.

17Jorden öppnade sig och svalde Datan,

begravde Avirams hop.

18Eld flammade upp bland deras anhängare,

lågorna uppslukade de onda.

19De gjorde en kalv vid Horeb

och tillbad en gjuten avgud.

20De bytte ut sin härlighet

mot en avbild av en tjur som äter gräs.

21De glömde Gud, sin räddare,

som gjort så stora ting i Egypten,

22mirakel i Hams land

och märkliga gärningar vid Sävhavet.

23Därför bestämde han sig för att förgöra dem.

Men Mose, hans utvalde, ställde sig framför honom

för att hålla tillbaka hans vrede,

så att han inte skulle förinta dem.

24Sedan föraktade de det underbara landet,

och de trodde inte på hans ord.

25De gnällde i sina tält,

och de ville inte lyssna till Herren.

26Därför lyfte han sin hand och svor

att han skulle döda dem i öknen,

27och att deras barn skulle skingras bland främmande folk

och spridas ut till andra länder.

28De förenade sig med Baal-Pegor,

och de åt offer som offrats till livlösa avgudar.[b]

29Genom sina gärningar retade de Herren till vrede,

så att en plåga bröt ut bland dem.

30Men Pinechas grep in och kom emellan,

så att plågan upphörde.

31För detta räknades han som rättfärdig

från generation till generation, för evigt.

32Vid Merivas vatten förargade de Herren igen

och ställde till bekymmer för Mose.

33De var upproriska mot hans ande, så

att han[c] talade utan att tänka efter.

34De förgjorde inte heller folken,

som Herren hade sagt till dem,

35utan beblandade sig med främmande folk

och tog efter deras seder och bruk.

36De tillbad deras avgudar,

och detta blev en fälla för dem.

37De offrade sina söner och döttrar

till demoner.

38De utgöt oskyldigt blod, sina söners och döttrars,

som de offrade åt Kanaans avgudar,

och landet blev vanhelgat genom dessas blod.

39De vanhelgade sig själva genom sina handlingar

och agerade i otrohet.

40Herrens vrede upptändes mot hans folk,

och han avskydde sin arvedel.

41Han överlämnade dem åt främmande folk,

och de som hatade dem fick härska över dem.

42Deras fiender förtryckte dem,

och de fick underkasta sig deras makt.

43Gång på gång befriade han dem,

men de fortsatte att göra uppror,

och de sjönk allt djupare i sin synd.

44Ändå såg han till dem i deras nöd

när han hörde deras rop.

45Han kom ihåg sitt förbund med dem

och var mild i sin stora nåd.

46Han lät dem finna förbarmande

hos dem som höll dem fångna.

47Rädda oss, Herre, vår Gud!

Samla oss från dessa folk,

så att vi får prisa ditt heliga namn

och tacka och lova dig.

48Lovad vare Herren, Israels Gud, från evighet till evighet!

Och allt folket ska säga: ”Amen!”

Halleluja!

Notas al pie

  1. 106:15 Översättningen förödande sjukdomar är osäker. Utifrån Septuaginta m.fl. (som översätter uttrycket tillfredsställelse/mättnad) kan versens senare del tolkas så här: …och sände dem föda som mättade dem. Utifrån den faktiska historiska händelsen i 4 Mos 11 är båda tolkningarna riktiga.
  2. 106:28 Mer ordagrant: …till döda, men sammanhanget och den historiska bakgrunden talar för att det var frågan om avgudar och inte döda/livlösa generellt.
  3. 106:33 Eller: De gjorde hans ande så bitter att han.

New International Reader's Version

Psalm 106

Psalm 106

Praise the Lord.

Give thanks to the Lord, because he is good.
    His faithful love continues forever.
Who can speak enough about the mighty acts of the Lord?
    Who can praise him as much as he should be praised?
Blessed are those who always do what is fair.
    Blessed are those who keep doing what is right.
Lord, remember me when you bless your people.
    Help me when you save them.
Then I will enjoy the good things you give your chosen ones.
    I will be joyful together with your people.
    I will join them when they praise you.

We have sinned, just as our people of long ago did.
    We too have done what is evil and wrong.
When our people were in Egypt,
    they forgot about the Lord’s miracles.
They didn’t remember his many kind acts.
    At the Red Sea they refused to obey him.
But he saved them for the honor of his name.
    He did it to make his mighty power known.
He ordered the Red Sea to dry up, and it did.
    He led his people through it as if it were a desert.
10 He saved them from the power of their enemies.
    He set them free from their control.
11 The waters covered their enemies.
    Not one of them escaped alive.
12 Then his people believed his promises
    and sang praise to him.

13 But they soon forgot what he had done.
    They didn’t wait for what he had planned to happen.
14 In the desert they longed for food.
    In that dry and empty land they tested God.
15 So he gave them what they asked for.
    But he also sent a sickness that killed many of them.

16 In their camp some of them became jealous of Moses and Aaron.
    Aaron had been set apart to serve the Lord.
17 The ground opened up and swallowed Dathan.
    It buried Abiram and his followers.
18 Fire blazed among all of them.
    Flames destroyed those evil people.

19 At Mount Horeb they made a metal statue of a bull calf.
    They worshiped that statue of a god.
20 They traded their glorious God
    for a statue of a bull that eats grass.
21 They forgot the God who saved them.
    They forgot the God who had done great things in Egypt.
22 They forgot the miracles he did in the land of Ham.
    They forgot the wonderful things he did by the Red Sea.
23 So he said he would destroy them.
    But Moses, his chosen one,
stood up for them.
    He kept God’s anger from destroying them.

24 Later on, they refused to enter the pleasant land of Canaan.
    They didn’t believe God’s promise.
25 In their tents they told the Lord how unhappy they were.
    They didn’t obey him.
26 So he lifted up his hand and promised
    that he would make them die in the desert.
27 He promised he would scatter their children’s children among the nations.
    He would make them die in other lands.

28 They joined in worshiping the Baal that was worshiped at Peor.
    They ate food that had been offered to gods that aren’t even alive.
29 Their evil ways made the Lord angry.
    So a plague broke out among them.
30 But Phinehas stood up and took action.
    Then the plague stopped.
31 What Phinehas did made him right with the Lord.
    It will be remembered for all time to come.

32 By the waters of Meribah the Lord’s people made him angry.
    Moses got in trouble because of them.
33 They refused to obey the Spirit of God.
    So Moses spoke without thinking.

34 They didn’t destroy the nations in Canaan
    as the Lord had commanded them.
35 Instead, they mixed with those nations
    and adopted their ways.
36 They worshiped statues of their gods.
    That became a trap for them.
37 They sacrificed their sons and daughters
    as offerings to false gods.
38 They killed those who weren’t guilty of doing anything wrong.
    They killed their own sons and daughters.
They sacrificed them as offerings to statues of the gods of Canaan.
    The land became “unclean” because of the blood of their children.
39 The people made themselves impure by what they had done.
    They weren’t faithful to the Lord.

40 So the Lord became angry with his people.
    He turned away from his own children.
41 He handed them over to the nations.
    Their enemies ruled over them.
42 Their enemies treated them badly
    and kept them under their power.
43 Many times the Lord saved them.
    But they refused to obey him.
    So he destroyed them because of their sins.

44 Yet he heard them when they cried out.
    He paid special attention to their suffering.
45 Because they were his people, he remembered his covenant.
    Because of his great love, he felt sorry for them.
46 He made all those who held them as prisoners
    have mercy on them.

47 Lord our God, save us.
    Bring us back from among the nations.
Then we will give thanks to you, because your name is holy.
    We will celebrate by praising you.

48 Give praise to the Lord, the God of Israel,
    for ever and ever.

Let all the people say, “Amen!”

Praise the Lord.