Swedish Contemporary Bible

Psalms 105

Psalm 105

Herren har varit trofast

(1 Krön 16:8-22)

1Prisa Herren, åkalla honom.

Gör hans verk kända för alla folk.

2Sjung och spela till hans ära,

berätta om alla hans under!

3Lovprisa hans heliga namn,

låt dem som söker Herren få en innerlig glädje!

4Vänd er till Herren och hans kraft,

sök honom ständigt.

5Tänk på de mäktiga gärningar han har gjort,

hans under och den dom som han uttalat,

6ni som är ättlingar till hans tjänare Abraham,

till Jakob, hans utvalde.

7Han är Herren, vår Gud.

Över hela jorden sträcker sig hans domar.

8Han minns för evigt sitt förbund,

sina befallningar för tusen generationer,

9det förbund som han slöt med Abraham,

och sin ed till Isak.

10Han bekräftade det till Jakob som en stadga,

till Israel som ett evigt förbund.

11Han sa: ”Jag ska ge dig Kanaans land

till arv och egendom.”

12Fastän de var få till antalet,

en liten skara främlingar,

13och vandrade från folk till folk,

från rike till rike,

14lät han ingen förtrycka dem,

och han straffade kungar för deras skull.

15”Rör inte mina smorda,

skada inte mina profeter!”

16Han sände hungersnöd över landet

och förstörde deras matförråd.

17Men han hade före dem sänt en man, Josef,

som såldes som slav.

18Bojor sattes på hans fötter

och en järnring runt hans hals,

19tills den dag hans ord gick i uppfyllelse,

och Herrens ord gav honom rätt.

20Då lät kungen släppa honom fri,

folkens kung befriade honom.

21Kungen gjorde honom till herre över sitt hus,

till härskare över hela sin egendom,

22för att leda hans furstar som han ville

och lära hans äldste vishet.

23Israel kom till Egypten,

Jakob blev gäst i Hams land.

24Han gjorde sitt folk mycket fruktsamt,

han gjorde dem mer talrika än deras fiender.

25Han vände egypterna till att hata hans folk,

till konspiration mot hans tjänare.

26Han sände sin tjänare Mose,

och Aron, som han hade utvalt.

27De utförde hans tecken bland dem,

under i Hams land.

28Han sände mörker, så att allting blev mörkt.

De hade inte[a] gjort uppror mot hans ord.

29Han förvandlade deras vatten till blod

och lät deras fiskar dö.

30Deras land vimlade av grodor,

ända in i deras furstars sängkammare.

31Han befallde, och svärmar av flugor kom,

mygg över hela deras land.

32I stället för regn gav han dem hagel

och eldslågor i landet.

33Han slog ner deras vinrankor och fikonträd,

och alla träd vräktes omkull i deras land.

34På hans befallning kom gräshoppssvärmar

och ett oräkneligt antal gräshoppsyngel.

35De åt upp allt grönt i deras land,

och de åt upp skörden på deras mark.

36Slutligen dödade han allt förstfött i deras land,

alla deras manliga nyfödda.

37Sedan förde han dem ut ur landet med silver och guld,

och det fanns ingen i dess stammar som stapplade.

38Egypterna gladde sig när de gav sig iväg,

för de hade drabbats av fasor för Israels skull.

39Han bredde ut ett moln som skydd

och en eld som lyste om natten.

40De[b] bad, och han sände vaktlar,

han mättade dem med bröd från himlen.

41Han öppnade en klippa, och vattnet forsade fram.

Det flöt som en flod genom det torra landet.

42För han tänkte på sitt heliga löfte

till sin tjänare Abraham.

43Han ledde ut sitt folk under jubel,

sina utvalda under glädjerop.

44Han gav dem land som tillhört andra folk.

De fick överta frukten av deras möda,

45för att de skulle hålla hans bud och lyda hans lagar.

Halleluja!

Notas al pie

  1. 105:28 De kan syfta på Mose och Aron. I Septuaginta m.fl. saknas inte, och tanken blir då: de hade gjort uppror…
  2. 105:40 Egentligen han eller det, syftande på folket. Översättningen följer här Septuaginta m.fl.

Nueva Versión Internacional (Castilian)

Salmos 105

1Dad gracias al Señor, invocad su nombre;
    dad a conocer sus obras entre las naciones.
Cantadle, entonadle salmos;
    hablad de todas sus maravillas.
Sentíos orgullosos de su santo nombre;
    alégrese el corazón de los que buscan al Señor.
Recurrid al Señor y a su fuerza;
    buscad siempre su rostro.

Recordad las maravillas que ha realizado,
    sus señales, y los decretos que ha emitido.
¡Vosotros, descendientes de Abraham su siervo!
    ¡Vosotros, hijos de Jacob, elegidos suyos!
Él es el Señor, nuestro Dios;
    en toda la tierra están sus decretos.

Él siempre tiene presente su pacto,
    la palabra que ordenó para mil generaciones.
Es el pacto que hizo con Abraham,
    el juramento que le hizo a Isaac.
10 Se lo confirmó a Jacob como un decreto,
    a Israel como un pacto eterno,
11 cuando dijo: «Te daré la tierra de Canaán
    como la herencia que te toca».

12 Aun cuando eran pocos en número,
    unos cuantos extranjeros en la tierra
13 que andaban siempre de nación en nación
    y de reino en reino,
14 a nadie permitió que los oprimiera,
    sino que por ellos reprendió a los reyes:
15 «No toquéis a mis ungidos;
    no hagáis daño a mis profetas».

16 Dios provocó hambre en la tierra
    y destruyó todos sus trigales.[a]
17 Pero envió delante de ellos a un hombre:
    a José, vendido como esclavo.
18 Le sujetaron los pies con grilletes,
    entre hierros le aprisionaron el cuello,
19 hasta que se cumplió lo que él predijo
    y la palabra del Señor probó que él era veraz.
20 El rey ordenó ponerlo en libertad,
    el gobernante de los pueblos lo dejó libre.
21 Le dio autoridad sobre toda su casa
    y lo puso a cargo de cuanto poseía,
22 con pleno poder para instruir[b] a sus príncipes
    e impartir sabiduría a sus ancianos.

23 Entonces Israel vino a Egipto;
    Jacob fue extranjero en el país de Cam.
24 El Señor hizo que su pueblo se multiplicara;
    lo hizo más numeroso que sus adversarios,
25 a quienes trastornó para que odiaran a su pueblo
    y se confabularan contra sus siervos.
26 Envió a su siervo Moisés,
    y a Aarón, a quien había escogido,
27 y estos hicieron señales milagrosas entre ellos,
    ¡maravillas en el país de Cam!
28 Envió tinieblas, y la tierra se oscureció,
    pero ellos no atendieron[c] a sus palabras.
29 Convirtió en sangre sus aguas
    y causó la muerte de sus peces.
30 Todo Egipto[d] se infestó de ranas,
    ¡hasta las habitaciones de sus reyes!
31 Habló Dios, e invadieron todo el país
    enjambres de moscas y mosquitos.
32 Convirtió la lluvia en granizo,
    y lanzó relámpagos sobre su tierra;
33 derribó sus vides y sus higueras,
    y en todo el país hizo astillas los árboles.
34 Dio una orden, y llegaron las langostas,
    ¡infinidad de saltamontes!
35 Arrasaron toda la vegetación del país,
    devoraron los frutos de sus campos.
36 Hirió de muerte a todos los primogénitos del país,
    a las primicias de sus descendientes.
37 Sacó a los israelitas cargados de oro y plata,
    y no hubo entre sus tribus nadie que tropezara.

38 Los egipcios se alegraron de su partida,
    pues el miedo a los israelitas los dominaba.
39 El Señor les dio sombra con una nube,
    y con fuego los alumbró de noche.
40 Pidió el pueblo comida, y les envió codornices;
    los sació con pan del cielo.
41 Abrió la roca, y brotó agua
    que corrió por el desierto como un río.

42 Ciertamente Dios se acordó de su santa promesa,
    la que hizo a su siervo Abraham.
43 Sacó a su pueblo, a sus escogidos,
    en medio de gran alegría y de gritos jubilosos.
44 Les entregó las tierras que poseían las naciones;
    heredaron el fruto del trabajo de otros pueblos
45 para que ellos observaran sus preceptos
    y pusieran en práctica sus leyes.

¡Aleluya! ¡Alabado sea el Señor!

Notas al pie

  1. 105:16 todos sus trigales. Lit. todo bastón de pan.
  2. 105:22 instruir (LXX, Siríaca y Vulgata); atar (TM).
  3. 105:28 no atendieron (véanse LXX y Siríaca); no se opusieron (TM).
  4. 105:30 Todo Egipto. Lit. La tierra de ellos.