Swedish Contemporary Bible

Psalms 104

Psalm 104

Skaparens lov

1Lova Herren, min själ!

Herre, min Gud, du är hög och stor,

du är klädd i majestät och prakt!

2Han sveper sig i ljus som en klädnad,

som en tältduk har han spänt upp himlen.

3Över vattnen har han timrat sina salar.

Molnen är hans vagnar,

och han rider på vindens vingar.

4Han gör vindarna till sina budbärare

och eldslågorna till sina tjänare.

5Han har lagt en fast grund för jorden,

så att den aldrig kan rubbas.

6Du bredde ut djupet som en klädnad över den,

och vattnen stod över bergstopparna.

7De flydde vid din tillrättavisning,

vid ditt dunder tog de till flykten.

8Bergen reste sig,

och i dalarna fick vattnen den plats du bestämde åt dem.

9Du satte en gräns för dem,

och de ska aldrig mer översvämma jorden.

10Du lät källor springa fram i dalarna,

och de vällde fram mellan bergen.

11De ger djuren vatten att dricka.

Där släcker vildåsnorna sin törst,

12Vid dem bygger himlens fåglar sina bon

och låter sin sång höras från trädens grenar.

13Du sänder regn från dina salar över bergen,

och jorden mättas med dina goda gåvor.

14Du låter gräset växa upp åt boskapen

och örter åt människan att odla.

Så växer det fram mat ur jorden

15och vin som gör människan glad,

olja som får hennes ansikte att skina

och bröd som ger henne styrka.

16Herrens träd blir väl vattnade,

Libanons cedrar, som han planterade.

17Där bygger fåglarna sina nästen,

och hägern håller till bland cypresserna.

18De höga bergen tillhör stengetterna,

och klippgrävlingarna finner skydd bland klipporna.

19Månen är gjord för att bestämma tider,

och solen vet när den ska gå ner.

20Du sänder mörkret och natten kommer,

då alla skogens djur myllrar fram.

21Då ryter de unga lejonen efter rov

och begär sin mat av Gud.

22Men när solen går upp

drar de sig tillbaka till sina hålor för att lägga sig.

23Då går människan till sitt arbete,

där hon arbetar tills kvällen kommer.

24Herre, hur många är inte dina verk!

I vishet har du gjort alltsammans,

och jorden är full av dina skapelser.

25Där finns det stora och vida havet,

som myllrar av otaliga livsformer,

av både stora och små djur.

26Där stävar fartygen fram,

och där leker Leviatan,

som du format.

27Alla väntar de på dig,

att du ska ge dem deras föda i rätt tid.

28Du ger dem, och de samlar in.

Du öppnar din hand,

och de äter och blir mätta.

29Men om du vänder dig bort från dem

blir de förskräckta.

När du tar deras livsande ifrån dem

dör de och blir åter jord.

30Du sänder din Ande,

och nytt liv skapas.

Du förnyar jorden.

31Herrens ära bestå i evighet!

Herren glädja sig över sina verk!

32Han ser på jorden, och den bävar,

han rör vid bergen, och de ryker.

33Jag vill sjunga till Herren, så länge jag lever.

Jag vill prisa min Gud så länge jag är till.

34Må mina tankar behaga honom,

jag vill glädjas i Herren.

35Låt syndarna förgås från jorden

och de onda inte längre få finnas till!

Lova Herren, min själ.

Halleluja[a]!

Notas al pie

  1. 104:35 Betyder prisa Herren, med en kortform av gudsnamnet Jahve (Jah).

Nkwa Asem

Nnwom 104

Ɔbɔadeɛ ayeyi

1Me kra, kamfo Awurade! O Awurade, me Nyankopɔn, woyɛ ɔkɛse! Wohyɛ tumi ne anuonyam mu. Wode hann akata wo ho. Wotrɛw ɔsoro mu te sɛ ntama, na wusii wo fi wɔ nsu ani. Wode omununkum yɛɛ wo teaseɛnam na wotenaa mu wɔ mframa ntaban so. Wode mframa yɛɛ w’asomafo, na anyinam gya a ɛpa no yɛɛ w’asomfo.

Wode asase asi ne fapem so dennen na ɛrentwe ne ho da. Wode ɛpo too so sɛ atade na nsu no kataa mmepɔw so. Wokaa nsu no anim no, wɔyerae; wɔtee wo nne nteɛm so no, woguanee. Wɔteɛ faa mmepɔw so koguu abon mu kɔɔ baabi a na wɔasiesie ama wɔn. Wotoo ɔhye a na wontumi ntra na wɔammɛka asase so nyinaa bio.

10 Womaa nsuwa teɛ faa abon mu ɛnna nsubɔnten nso faa mmepɔw ntam. 11 Ɛyɛɛ beae a wuram mmoa kɔnom nsu; ɛhɔ na akwaku kokum wɔn sukɔm. 12 Nnua a ɛbɛn hɔ no so na nnomaa yɛɛ wɔn birebuw too nnwom. 13 Wotɔɔ nsu fi soro guu mmepɔw so na wo nhyira buu so wɔ asase so. 14 Womaa sare nyinii maa anantwi, na afifide nso, wobɔ maa onipa sɛnea ɛbɛyɛ a obetumi adua nnɔbae, 15 na wayɛ nsa na ne ho atɔ no. Womaa no ngo nso, na wayɛ wɛwɛ ɛne abodoo a ɛbɛma no ahoɔden. 16 Sida a ɛwɔ Lebanon no nso nya nsu bebree. Awurade no ankasa nnua a oduae. 17 Ɛso na nnomaa yɛ wɔn birebuw na asukɔnkɔn nso ayɛ wɔn birebuw wɔ ɔpopaw nnua so. 18 Wuram mmirekyi tena mmepɔw atenten so, na amoakua atena abotan mu.

19 Wobɔɔ ɔsram sɛ ɔnhyɛ abosom agyirae; owia nim bere a ɔkɔtɔ. 20 Wo na wobɔɔ anadwo na ne sum mu na nkekaboa pue. 21 Gyata mma pɔ so bere a wɔreyɛ ha apɛ aduan a Onyankopɔn asiesie ama wɔn. 22 Na sɛ owia pue a, wɔsan kɔhyehyɛ wɔn amoa mu. 23 Afei nnipa kɔ wɔn nnwuma so kɔyɛ aduwma ara kɔsi anwummere. 24 Awurade, woayɛ nneɛma bebree! Nyansa mu na woyɛɛ ne nyinaa; w’abɔde ahyɛ asase so ma.

25 Ɛpo da hɔ tɛtrɛɛ a abɔde akɛse ne nketewa ahyɛ no ma. 26 Ahyɛn fa so, na bonsu nso goru mu. 27 Wɔn nyinaa dan wo sɛ woma wɔn aduan bebree a wɔhwehwɛ. 28 Wode ma wɔn na wodi. Woma wɔn aduan na wɔn ani sɔ.

29 Wodan w’akyi kyerɛ wɔn a, wɔbɔ hu. Sɛ wugye wɔn home a, wowuwu san kɔ mfutuma a wofi mu bae no mu.

30 Sɛ woma wɔn ahome a, wɔba abɔde mu; woma asase nkwa foforo. 31 Awurade anuonyam ntena hɔ daa daa. Awurade ani nnye nea wayɛ no ho! 32 Ɔhwɛ asase na ɛpopo; ɔka mmepɔw na wusiw fi mu ba.

33 Mete ase yi, mɛto dwom mama Awurade; mewɔ hɔ yi mɛto ayeyi dwom mama me Nynakopɔn. 34 N’ani nnye me dwom no ho efisɛ, m’anigye fi ne nkyɛn. 35 Ma wɔnsɛe nnebɔneyɛfo asase so; ma amumɔyɛfo ase nhyew. Me kra, kamfo Awurade! Munyi Awurade ayɛ!