Swedish Contemporary Bible

Psalms 102

Psalm 102

Ångerpsalm; tröst i nöden

1Bön av en betryckt och svag som utgjuter sin klagan inför Herren.

2Herre, hör min bön!

Låt mitt rop om hjälp nå dig!

3Dölj dig inte för mig när jag är i nöd.

Lyssna, och skynda dig att svara mig när jag ropar.

4För mina dagar försvinner som rök,

och det brinner i mitt inre som en glöd.

5Mitt innersta är förtorkat,

vissnat som gräs.

Jag glömmer att äta min mat,

6och min suckan har gjort

att jag magrat till bara skinn och ben.

7Jag är som en pelikan[a] långt ute i vildmarken,

som en uggla bland ruiner.

8Jag ligger vaken,

jag är som en ensam fågel på taket.

9Mina fiender hånar mig dag efter dag

och använder mig i svordomar.

10Jag äter aska som bröd

och blandar min dryck med tårar,

11för din vredes och förbittrings skull.

Du har gripit mig och stött bort mig.

12Mitt liv är som kvällsskuggan,

jag vissnar som gräset.

13Men du, Herre, regerar i evighet,

och från generation till generation ska man komma ihåg dig.

14Du ska gripa in

och visa nåd mot Sion.

Nu är det dags att visa medlidande med det,

nu har den tiden kommit.

15Dina tjänare älskar dess stenar,

de lider av att se det ligga i grus.

16Folken ska frukta Herrens namn

och kungarna på jorden din härlighet,

17när Herren bygger upp Sion på nytt

och visar sig i sin härlighet.

18Han ska lyssna till de nödlidandes böner

och inte förakta vad de ber om.

19Detta ska skrivas ner för kommande generationer,

för att folk som han kommer att skapa[b] ska prisa Herren.

20För han blickar ner från sin heliga höjd,

Herren ser ner till jorden.

21Han hör den fångnes klagan

och befriar de dödsdömda.

22Herrens namn ska förkunnas i Sion

och hans lov i Jerusalem,

23när folk och riken samlas

för att tjäna honom.

24Han har gjort mig kraftlös trots att jag är i mina bästa år.

Han har förkortat min levnadstid.

25Jag säger:

”Min Gud, ryck inte bort mig mitt i livet,

du som själv lever från generation till generation!

26För länge sedan lade du jordens grund,

och himlarna är dina händers verk.

27De ska försvinna, men du består.

De är alla som utslitna kläder som du byter ut,

och de försvinner.

28Men du är densamme,

och dina år ska aldrig ta slut.

29Dina tjänares barn ska leva vidare hos dig,

och deras efterkommande bestå inför dig.”

Notas al pie

  1. 102:7 Det hebreiska ordets betydelse är osäker, förutom att det är någon sorts oren fågel.
  2. 102:19 Eller har skapat.

New International Reader's Version

Psalm 102

Psalm 102

A prayer of a suffering person who has become weak. They pour out their problems to the Lord.

Lord, hear my prayer.
    Listen to my cry for help.
Don’t turn your face away from me
    when I’m in trouble.
Pay attention to me.
    When I call out for help, answer me quickly.

My days are disappearing like smoke.
    My body burns like glowing coals.
My strength has dried up like grass.
    I even forget to eat my food.
I groan out loud because of my suffering.
    I’m nothing but skin and bones.
I’m like a desert owl.
    I’m like an owl among destroyed buildings.
I can’t sleep. I’ve become
    like a bird alone on a roof.
All day long my enemies laugh at me.
    Those who make fun of me use my name as a curse.
I eat ashes as my food.
    My tears fall into what I’m drinking.
10 You were very angry with me.
    So you picked me up and threw me away.
11 The days of my life are like an evening shadow.
    I dry up like grass.

12 But Lord, you are seated on your throne forever.
    Your fame will continue for all time to come.
13 You will rise up and show deep concern for Zion.
    The time has come for you to help Zion.
14 The stones of your destroyed city are priceless to us.
    Even its dust brings deep concern to us.
15 The nations will worship the Lord.
    All the kings on earth will respect his glorious power.
16 The Lord will build Zion again.
    He will appear in his glory.
17 He will answer the prayer of those who don’t have anything.
    He won’t say no to their cry for help.

18 Let this be written down for those born after us.
    Then people who are not yet born can praise the Lord.
19 Here is what should be written.
    “The Lord looked down from his temple in heaven.
    From heaven he viewed the earth.
20 He heard the groans of the prisoners.
    He set free those who were sentenced to death.”
21 So people will talk about him in Zion.
    They will praise him in Jerusalem.
22 Nations and kingdoms
    will gather there to worship the Lord.

23 When I was still young, he took away my strength.
    He wasn’t going to let me live much longer.
24 So I said, “My God, don’t let me die in the middle of my life.
    You will live for all time to come.
25 In the beginning you made the earth secure.
    You placed it on its foundations.
    Your hands created the heavens.
26 They will pass away. But you will remain.
    They will all wear out like a piece of clothing.
You will make them like clothes
    that are taken off and thrown away.
27 But you remain the same.
    Your years will never end.
28 Our children will live with you.
    Their sons and daughters will be safe in your care.”