Swedish Contemporary Bible

Psalms 10

Psalm 10

Varför går det väl för syndaren?

1Herre, varför står du så långt borta,

varför gömmer du dig i tider av nöd?

2I övermod jagar den gudlöse den svage.

Låt dem fångas i sina egna intriger!

3Den gudlöse skryter med sina egna begär,

välsignar den girige och föraktar Herren.

4Den gudlöse sätter näsan i vädret.

”Gud ställer mig inte till svars. Det finns ju ingen Gud.”

Sådana är alla hans tankar.[a]

5Ändå lyckas han i allt vad han gör,

han är högfärdig

och skjuter ifrån sig dina lagar,

han fnyser åt sina fiender.

6Han tänker för sig själv:

”Inget kan rubba mig.

Jag ska alltid vara lycklig och slippa bekymmer.”

7Deras mun är full av förbannelse och lögn,

under hans tunga finns ofärd och olycka.

8Han lägger sig i bakhåll vid gårdarna

och vill lönnmörda den oskyldige.

Hans ögon följer den värnlöse.

9Han ligger i bakhåll, gömd, som lejon,

och väntar på att få kasta sig över den hjälplöse

och dra in honom i sitt nät.

10De värnlösa krossas, de kollapsar

och faller av hans styrka.[b]

11Han säger för sig själv:

”Gud har glömt det,

han döljer sitt ansikte och ser det aldrig.”

12Herre, res dig! Gud, lyft din hand!

Glöm inte de förtryckta!

13Varför får den gudlöse förakta Gud

och säga för sig själv:

”Han ställer mig inte till svars?”

14Herre, du ser ofärden och plågan.

Du lägger märke till det, du tar det i din hand.

Den värnlöse överlämnar sin sak åt dig,

du hjälper den faderlöse.[c]

15Krossa den gudlöses och ondes makt!

Ställ honom till svars för sin ondska,

så att den inte finns mer.

16Herren är kung, alltid och för evigt.

De främmande folken försvinner från hans land.

17Herre, du hör de förtrycktas längtan,

du ger dem nytt mod och lyssnar till dem.

18Du ger de faderlösa och förtryckta rätt,

så att ingen som är av jord längre kan skrämma dem.[d]

Notas al pie

  1. 10:4 Eller: vädret och söker inte Gud. I alla hans tankar finns ingen Gud.
  2. 10:10 Grundtextens innebörd är osäker.
  3. 10:14 Grundtextens innebörd är delvis osäker i denna vers.
  4. 10:18 Grundtextens innebörd är osäker. Tanken kan också vara att ingen ska behöva fly ut ur landet i skräck.

Nova Versão Internacional

Salmos 10

Salmo 10

Senhor, por que estás tão longe?
    Por que te escondes em tempos de angústia?

Em sua arrogância o ímpio persegue o pobre,
    que é apanhado em suas tramas.
Ele se gaba de sua própria cobiça
e, em sua ganância,
    amaldiçoa[a] e insulta o Senhor.
Em sua presunção o ímpio não o busca;
não há lugar para Deus
    em nenhum dos seus planos.
Os seus caminhos prosperam sempre;
tão acima da sua compreensão estão as tuas leis
    que ele faz pouco caso
    de todos os seus adversários,
pensando consigo mesmo: “Nada me abalará!
Desgraça alguma me atingirá,
nem a mim nem aos meus descendentes”.
Sua boca está cheia de maldições,
    mentiras e ameaças;
violência e maldade estão em sua língua.
Fica à espreita perto dos povoados;
em emboscadas mata os inocentes,
    procurando às escondidas as suas vítimas.
Fica à espreita como o leão escondido;
    fica à espreita para apanhar o necessitado;
apanha o necessitado e o arrasta para a sua rede.
10 Agachado, fica de tocaia;
    as suas vítimas caem em seu poder.
11 Pensa consigo mesmo: “Deus se esqueceu;
    escondeu o rosto e nunca verá isto”.

12 Levanta-te, Senhor!
Ergue a tua mão, ó Deus!
Não te esqueças dos necessitados.
13 Por que o ímpio insulta a Deus,
    dizendo no seu íntimo:
    “De nada me pedirás contas!”?
14 Mas tu enxergas o sofrimento e a dor;
    observa-os para tomá-los em tuas mãos.
A vítima deles entrega-se a ti;
    tu és o protetor do órfão.
15 Quebra o braço do ímpio e do perverso,
pede contas de sua impiedade
    até que dela nada mais se ache[b].

16 O Senhor é rei para todo o sempre;
da sua terra desapareceram os outros povos.
17 Tu, Senhor, ouves a súplica dos necessitados;
tu os reanimas e atendes ao seu clamor.
18 Defendes o órfão e o oprimido,
    a fim de que o homem, que é pó,
    já não cause terror.

Notas al pie

  1. 10.3 Hebraico: abençoa. Aqui empregado como eufemismo.
  2. 10.15 Ou do contrário, não será descoberta