Swedish Contemporary Bible

Ecclesiastes 1

Predikarens personliga erfarenhet

(1:1—2:23)

Allt är meningslöst

1Ord av Predikaren, Davids son, kung i Jerusalem.

2”Tomhet, idel tomhet”[a],

säger Predikaren,

”tomhet, idel tomhet,

allt är tomhet.”

3Vad får en människa ut av allt sitt arbete,

som hon bemödar sig med under solen?

4Generationer kommer och generationer går,

men jorden består för evigt.

5Solen går upp och solen går ner

och skyndar sig tillbaka dit där den gick upp.

6Vinden blåser åt söder och vänder mot norr,

fram och tillbaka, om och om igen,

och återvänder alltid till sin gång.

7Alla floder rinner ut i havet,

men havet blir aldrig fullt,

och dit floderna har runnit förr,

dit återvänder de igen.

8Alla ord är otillräckliga,

ingen kan någonsin säga allt.

Ögat får aldrig nog av att se,

och örat fylls inte av vad det hör.

9Det som gjorts förr

kommer att göras igen.

Ingenting är nytt under solen.

10Finns det något om vilket man kan säga: ”Det här är nytt”,

så har det ändå funnits sedan urminnes tider, långt före oss.

11Dem som funnits i början minns man inte,

och de som ska komma,

kommer också att glömmas av sina efterkommande.

Att vara vis är meningslöst

12Jag, Predikaren, var kung över Israel i Jerusalem. 13Jag bestämde mig för att i vishet studera och utforska allt som görs under himlen. Denna tunga uppgift har Gud gett människan att plåga sig med. 14Jag såg på allt som görs under solen, och allt är meningslöst, ett jagande efter vind.

15Det som är krokigt kan inte rätas ut,

och det som fattas kan inte räknas.

16Jag sa för mig själv: ”Jag har blivit stor och skaffat mig mer visdom än någon annan som varit före mig i Jerusalem. I mitt innersta har jag sett mycken vishet och kunskap.” 17Jag ansträngde mig för att förstå vishet och kunskap, och likaså dumhet och dårskap, och jag insåg att även det var ett jagande efter vind,

18för ju mer visdom som kommer, desto mer sorg,

ju mer kunskap, desto mer lidande.

Notas al pie

  1. 1:2 Det hebreiska ordet kan också översättas intighet, förgänglighet, vindfläkt.

The Message

Ecclesiastes 1

The Quester

1These are the words of the Quester, David’s son and king in Jerusalem

2-11 Smoke, nothing but smoke. [That’s what the Quester says.]
    There’s nothing to anything—it’s all smoke.
What’s there to show for a lifetime of work,
    a lifetime of working your fingers to the bone?
One generation goes its way, the next one arrives,
    but nothing changes—it’s business as usual for old
        planet earth.
The sun comes up and the sun goes down,
    then does it again, and again—the same old round.
The wind blows south, the wind blows north.
    Around and around and around it blows,
    blowing this way, then that—the whirling, erratic wind.
All the rivers flow into the sea,
    but the sea never fills up.
The rivers keep flowing to the same old place,
    and then start all over and do it again.
Everything’s boring, utterly boring—
    no one can find any meaning in it.
Boring to the eye,
    boring to the ear.
What was will be again,
    what happened will happen again.
There’s nothing new on this earth.
    Year after year it’s the same old thing.
Does someone call out, “Hey, this is new”?
    Don’t get excited—it’s the same old story.
Nobody remembers what happened yesterday.
    And the things that will happen tomorrow?
Nobody’ll remember them either.
    Don’t count on being remembered.

I’ve Seen It All

12-14 Call me “the Quester.” I’ve been king over Israel in Jerusalem. I looked most carefully into everything, searched out all that is done on this earth. And let me tell you, there’s not much to write home about. God hasn’t made it easy for us. I’ve seen it all and it’s nothing but smoke—smoke, and spitting into the wind.

15 Life’s a corkscrew that can’t be straightened,
A minus that won’t add up.

16-17 I said to myself, “I know more and I’m wiser than anyone before me in Jerusalem. I’ve stockpiled wisdom and knowledge.” What I’ve finally concluded is that so-called wisdom and knowledge are mindless and witless—nothing but spitting into the wind.

18 Much learning earns you much trouble.
The more you know, the more you hurt.