Swedish Contemporary Bible

Jonah 1

Jona flyr från Herrens kallelse

1Herrens ord kom till Jona, Amittajs son: 2”Ge dig iväg, gå till den stora staden Nineve och predika mot den, för deras ondska når ända upp till mig.” 3Men Jona gav sig iväg för att fly till Tarshish, bort från Herren. Han gick ner till Jafo, fann ett fartyg som skulle till Tarshish, betalade för sig och gick ombord för att färdas med dem till Tarshish, bort från Herren.[a]

4Herren sände en stark vind över havet, och det blev en så våldsam storm att fartyget var nära att krossas. 5Sjömännen blev rädda och ropade var och en till sin gud. För att lätta skeppet kastade de lasten överbord.

Men Jona hade gått ner under däck och sov djupt. 6Kaptenen gick då ner till honom och sa: ”Hur kan du sova? Upp med dig och be till din Gud du också! Kanske tänker han på oss så att vi inte går under!”

7Besättningen sa till varandra: ”Kom, vi kastar lott för att finna ut vem som är skyldig till detta onda.” När de kastade lott föll lotten på Jona. 8Då sa de till honom: ”Tala om för oss: Vem är ansvarig för detta onda som har drabbat oss? Vad håller du på med? Varifrån kommer du? Från vilket land? Från vilket folk?” 9Han svarade dem: ”Jag är hebré, och jag fruktar Herren, himlens Gud, som har gjort hav och land.” 10Männen greps av stor fruktan och frågade honom: ”Vad har du gjort?” De visste att han var på flykt undan Herren, för det hade han berättat för dem. 11De frågade honom: ”Vad ska vi göra för att lugna havet?” Havet stormade nämligen bara mer och mer. 12Han svarade dem: ”Kasta mig i havet, så kommer det att bli lugnt igen för er. Jag vet att det är mitt fel att denna stora storm kommit över er.” 13Sjömännen gjorde ett sista försök att ro mot land, men de orkade inte. Havet stormade bara allt våldsammare. 14Då ropade de till Herren: ”Herre, låt oss inte förgås för att vi tar den här mannens liv. Gör oss inte ansvariga för en oskyldig mans död, för du, Herre, har handlat som du har velat!”

15Sedan tog de Jona och kastade honom överbord. Då blev det våldsamma havet lugnt. 16Männen greps av stor fruktan för Herren, de offrade till honom och gav löften.

Notas al pie

  1. 1:3 Tarshish låg längst bort i väst, åt motsatt håll från Nineve som låg i öst.

Ang Pulong Sang Dios

Jonas 1

Wala Nagtuman si Jonas sa Dios

1Karon, naghambal ang Ginoo kay Jonas nga anak ni Amitai. Siling niya, “Magkadto ka gilayon sa Nineve, ang dako nga siyudad, kag paandami ang mga tawo didto, tungod nakaabot na sa akon ang ila kalautan.” Pero naglakat gilayon si Jonas agod magpalagyo sa Ginoo[a] sa Tarshish. Nagdulhog siya sa Jopa kag nakakita siya didto sang barko nga mabiyahe pa-Tarshish. Gani nagbayad siya sang pamasahe kag nagsakay sa barko upod sa mga tripulante agod magpalagyo sa Ginoo.

Sang nagapanakayon na sila, nagpadala ang Ginoo sang mabaskog nga hangin sa dagat, kag nagbagyo sing mabaskog hasta nga daw maguba na ang barko. Gani hinadlukan ang mga tripulante, kag ang kada isa sa ila nagpangayo sang bulig sa ila mga dios. Ginhaboy nila ang ila mga kargaminto sa dagat agod magmag-an ang barko.

Si Jonas iya nakapanaog na sadto sa idalom nga parte sang barko kag naghigda didto hasta nga natulugan siya sing mahamuok. Karon, nagkadto sa iya ang kapitan sang barko kag nagsiling, “Ano ka imo nga nagatulog ka pa! Bangon, kag magpangayo bulig sa imo dios! Basi pa lang maluoy siya sa aton, kag buligan niya kita agod indi kita mapatay.”

Karon, naghambalanay ang mga tripulante, “Dali magabot-gabot kita agod mahibaluan ta kon sin-o ang kabangdanan sang sini nga kalamidad nga nag-abot sa aton.” Gani naggabot-gabot sila, kag ang nagabutan amo ang ngalan ni Jonas. Dayon nagsiling sila sa iya, “Palihog sugiri kami kon sin-o gid bala ang kabangdanan sang sini nga kalamidad nga nag-abot sa aton, kag kon ano ang imo trabaho kag kon sa diin ka naghalin. Sugiri man kami kon ano ang imo nasyon kag rasa.” Nagsabat si Jonas, “Hebreo ako kag nagasimba ako sa Ginoo, ang Dios sang langit[b] nga naghimo sang dagat kag sang duta.” 10 Gani hinadlukan gid ang mga tripulante tungod kay ginsugid na sa ila nga daan ni Jonas nga nagpalagyo siya sa Ginoo. Nagsiling sila sa iya, “Indi maayo ang ginhimo mo.”

11 Sang nagamadlos na gid, nagsiling ang mga tripulante kay Jonas, “Ano ang himuon namon sa imo agod magkalma ang dagat kag indi na makaperwisyo sa amon?” 12 Nagsabat siya sa ila, “Hakwata ninyo ako kag ihulog sa dagat, kag dayon magakalma ang dagat kag indi na ini makaperwisyo sa inyo. Kay nahibaluan ko nga ako ang kabangdanan kon ngaa nag-abot ining mabaskog nga bagyo sa inyo.” 13 Wala nila ginsunod si Jonas, sa baylo, nagpamugsay sila pabalik sa higad. Pero binudlayan sila kay nagamadlos na gid tapat. 14 Gani nagpanawag sila sa Ginoo. Siling nila, “O Ginoo, nagapakitluoy kami sa imo, indi kami pagpatya tungod sa amon pagahimuon kay Jonas. Indi kami pagsukta sa amon pagpatay sa iya nga wala pa man namon masiguro nga nakasala siya matuod. Pero nahibaluan namon nga ining nagakalatabo suno sa imo pagbuot.” 15 Gani ginhakwat nila si Jonas kag ginhulog sa dagat, kag nagkalma ang mabaskog nga balod. 16 Tungod sini nga hitabo, dako gid ang pagtahod sang mga tawo sa Ginoo. Gani naghalad sila sa iya kag nagpromisa nga magapadayon sila sa pagsimba kag paghalad sa iya.

17 Nagpadala ang Ginoo sang dako nga isda sa pagtulon kay Jonas. Gani gintulon siya sang isda, kag didto siya sa tiyan sini sa sulod sang tatlo ka adlaw kag tatlo ka gab-i.

Notas al pie

  1. 1:3 magpalagyo sa Ginoo: siguro ang buot silingon, magpalagyo sa pagtawag sang Ginoo sa iya; ukon, magpalagyo sa Israel nga sa diin nagapuyo ang Ginoo sa iya templo.
  2. 1:9 Dios sang langit: ukon, Dios nga ara sa langit; ukon, Dios nga naghimo sang langit; ukon, Dios nga labaw sa tanan.