Swedish Contemporary Bible

Isaiah 6

Herren kallar Jesaja

1Det år då kung Ussia dog, såg jag Herren sitta på en hög, upphöjd tron, och templet fylldes av hans mantelsläp. 2Serafer stod ovanför honom, var och en med sex vingar. Med två av vingarna täckte de sina ansikten, med två täckte de sina fötter och med två flög de. 3De ropade till varandra:

”Helig, helig, helig är härskarornas Herre,

hela jorden är full av hans härlighet.”

4Ljudet av deras röster fick templets grund att skaka, och templet fylldes av rök.

5Jag sa: ”Ve mig! Jag går under, för jag är en man med orena läppar och bor bland ett folk med orena läppar, och jag har sett kungen, härskarornas Herre.”

6Då flög en av seraferna fram till mig, med ett glödande kol i handen som han hämtat från altaret med en tång. 7Han rörde med det vid mina läppar och sa:

”När detta nu har vidrört dina läppar har din skuld tagits bort och din synd försonats.”

8Sedan hörde jag Herren fråga: ”Vem ska jag sända? Vem vill gå som vår budbärare?” Jag svarade: ”Jag vill! Sänd mig!” 9Då sa han:

”Gå och säg till det här folket:

’Lyssna, lyssna, men fatta inget!

Titta, titta, men se inget!’

10Gör det här folkets hjärta hårt.

Stäng deras öron

och tillslut deras ögon,

så att de inget kan se

och inget höra,

så att de inget förstår

och inte vänder om och blir botade.”

11Jag frågade: ”Herre, hur länge?” Han svarade:

”Tills städerna ligger i ruiner

utan invånare,

husen står tomma,

och fälten är skövlade.

12Herren ska föra var och en långt bort,

och det ska bli en stor ödeläggelse i landet.

13När en tiondel är kvar där,

ska också den ödeläggas,

som en terebint eller en ek,

vars stubbe finns kvar efter att den fällts.

Den stubben är en helig säd.”

King James Version

Isaiah 6

1In the year that king Uzziah died I saw also the Lord sitting upon a throne, high and lifted up, and his train filled the temple.

Above it stood the seraphims: each one had six wings; with twain he covered his face, and with twain he covered his feet, and with twain he did fly.

And one cried unto another, and said, Holy, holy, holy, is the Lord of hosts: the whole earth is full of his glory.

And the posts of the door moved at the voice of him that cried, and the house was filled with smoke.

Then said I, Woe is me! for I am undone; because I am a man of unclean lips, and I dwell in the midst of a people of unclean lips: for mine eyes have seen the King, the Lord of hosts.

Then flew one of the seraphims unto me, having a live coal in his hand, which he had taken with the tongs from off the altar:

And he laid it upon my mouth, and said, Lo, this hath touched thy lips; and thine iniquity is taken away, and thy sin purged.

Also I heard the voice of the Lord, saying, Whom shall I send, and who will go for us? Then said I, Here am I; send me.

And he said, Go, and tell this people, Hear ye indeed, but understand not; and see ye indeed, but perceive not.

10 Make the heart of this people fat, and make their ears heavy, and shut their eyes; lest they see with their eyes, and hear with their ears, and understand with their heart, and convert, and be healed.

11 Then said I, Lord, how long? And he answered, Until the cities be wasted without inhabitant, and the houses without man, and the land be utterly desolate,

12 And the Lord have removed men far away, and there be a great forsaking in the midst of the land.

13 But yet in it shall be a tenth, and it shall return, and shall be eaten: as a teil tree, and as an oak, whose substance is in them, when they cast their leaves: so the holy seed shall be the substance thereof.